1165 Förfrukt-Förhandlingsordning 1166 så fanns nödigt, dels för tillgodoseende af befolkningens behof af viktiga förnödenheter, dels för beredande af tillgång å varor, som behöfdes för något särskildt ändamål af betydelse för det allmänna, förplikta enskilda att mot ersättning afstå från sådan sin lösa eller fasta egendom eller förberedelsevis finna sig is. k. beslag därå, hvarmed egentligen afsågs ett skingringsförbud af viss beskaffenhet och för viss tid. I praktiken åter blef denna beslagsrätt det hufvudsakliga, och sättet för dess tillämpning i förening med det sätt, hvarpå värderingen, under påverkan af den samtidiga maximeringen, i regel verkställdes, föranledde därför allmänt missnöje, som än mera växte genom det godtycklighetssystem, hvilket i likhet med maximeringen bidrog att skapa ett rättsligt osäkerhetstillstånd, hvilket knappast uppvägdes af systemets resultat i öfrigt och hvars betänkliga verkningar på den allmänna rättsuppfattningen först efter hand blifvit fullt märkbara. - Om förfogandelagarna se bl. a. K. Hildebrand, "Handbok i folkhushållnings-frågor" (1917, 1918), samt C. A. Reuterskiöld, "Sockerregleringen" (1916) och "Om varuexpro-priation" (s. å.). Rid. Förfrukt, landtbr., kallas den gröda, som odlas närmast före en annan gröda, i förhållande till denna. Den förra inverkar på den senare genom det tillstånd, hvari den lämnar jorden i afseende på fysikalisk beskaffenhet (t. ex. luckerhet), näringsinnehåll och förorening med ogräs, skadeinsekter och parasitsvampar. Som god förfrukt räknas växter, som lämna jorden väl luckrad och uppgödslad samt väl rensad från ogräs och parasiter, hvilket särskildt gäller väl skötta rotfrukter och andra hackrensade växter och i andra rummet balj-växter, som genom symbios med kväfvebindande bakterier ökat jordens kväfvehalt. Djuprotade växter verka fördelaktigt som förfrukt därigenom, att de genom sina rötter öppna de djupare jordlagren för följande grödas rötter, likaså beskuggande växter, emedan bakterielifvet i jorden och däraf framkallade, för växterna gynnsamma omsättningar främjats därigenom, att ytjorden skyddats mot det bakteriedödande och uttorkande solskenet. Dåliga förfrukter äro grödor, som, såsom sädesslagen, vanligen lämna jorden hoppackad i ytan och förorenad af ogräs och parasiter. H. J. Dft. För fulla muggar, sjöv., med full fart. Uttrycket härrör antagligen af den extra förplägnad, grogg e. d., som plägar bestås en fartygsbesättning efter hårdt arbete eller vid högtidliga tillfällen. Hit räknas äfven ej sällan sådana, då efter långvarig kryssning vinden blir gynnsam. Den allmänna belåtenheten ökas, om "gubben" består extra. Då går seglatsen "för fulla muggar". H. W-1. Förföljningsrätt, jaktv. Se Jakt, sp. 1207. Förgasare (Karburätor), mek., den apparat vid en förbränningsmotor för flytande bränsle, hvari bränslet öfverföres till gasform. Fmn. Förgasarmaskin, mek. Se Förbrännings-maskin. Suppl. Förgasarmotorer, mek. Se Förbrännings-maskin. Suppl. Förgasning, tekn. Se Gas 2, sp. 773. For-gjord, ridk. Se Sadelgjord. Förgrening, landtbr., betecknar, att utsädet före sådden fått gro, hvarmed åsyftas att påskynda grödans utveckling. Sättpotatis brukar i norra Sverige allmänt i förväg intagas i varmt, ljust rum för att utskjuta groddar före sättningen, hvarigenom vinnes, att potatisen säkrare kan hinna bli färdigvuxen, förrän höstfrosterna af bry ta tillväxten. Förgreningen är en förutsättning för, att potatis skall kunna odlas i de nordligaste och högst belägna trakter, där denna odling förekommer. Mindre ofta används den af säd genom stöpning i rent vatten eller gödselvatten samt efter betning för att befria utsädet från sporer af parasitsvampar. Denna senare förgroning medför fara för, att groningen skall afbrytas vare sig genom att unkna, om jorden är våt och kall, eller genom torkning i torr jord. H. J. Dft. Förgård, bygnk. Vid sidan af det allmänna begreppet - gård framför en byggnad eller en inre gård - har förgård kommit att ingå som term i svenska stadgar och bestämmelser rörande anläggning af stadsplaner, för att beteckna mellan gatu-linje och byggnadslinje belägen tomtmark, som icke får bebyggas. Byggnadslinje är den linje, i hvilken byggnadens fasad skall anläggas. I allmänhet sammanfaller byggnadslinje och gatulinje. För att öka afståndet mellan byggnaderna på ömse sidor om en gata utan att betunga samhället med underhållet af bredare gata anordnas "förgårdar", som det åligger husegare att hålla i vårdadt skick och att inhägna med prydligt stängsel. - I byggnadskonstens historia förekommer begreppet förgård företrädesvis i fråga om äldre tiders och sydligare länders tempelanläggningar och betecknar den gård framför själfva templet, där allmänheten uppehöll sig och där offren egde rum, när sådana förekommo. Koret i våra kyrkor kan sägas motsvara det förkristna templet, kyrkorummet i öfrigt förgården. En relikt af den judiska tempelförgården finnes emellertid vid vissa äldre kristna gudstjänsthus. Se Atrium 3, Basilika 2, sp. 1030, och Byggnadskonsten, fig. 18 och 19. I- G- c- * Förgät mig ej, veckotidning. Efter A. Hassel-grens död, 1921, blef M. V. Manner tidningens redaktör och utgifvare. Upplagan är omkr. 23,000 ex. (1923). Förhall. Se Hall. Förhand, spelt. Se Mellanhand. Förhandlingsordning benämnas i kollektivaftal (se d. o.) och dylika öfverenskommelser intagna regler för behandling af tvister mellan (de aftalsslutande) arbetsgifvar- och arbetarorganisationerna. En förhandlingsordning afser att förhindra strider på arbetsmarknaden (se Arbetsfred. Suppl.) genom att föreskrifva uppkomna tvisters hänskjutande till föreskrifna instanser, såsom parter närmast intresserade lokala fackorganisationer, fackens eller de för flera fack gemensamma hufvudorganisatio-nerna inom landet, Svenska arbetsgifvareföreningen (se d. o.) och Landsorganisationen (se d. o.), på visst sätt sammansatt förliknings- eller skiljenämnd o. s. v. Om förhandlingsordning vid statens förvaltande verk har fråga motionsvis varit väckt vid riksdagarna 1911 och 1912 samt vid flera följande riksdagar. Sedan framställningar gjorts om förhandlingsrätt från de flesta statens verk med större personal, af gaf Socialstyrelsen 16 dec. 1920 ett betänkande med förslag till lag ang. förhandling mel-