1223 Gasbrand 1224 ligen i mera enstaka fall känd före Världskriget, men blef vanlig under detta, dels på grund af de moderna projektilernas förstörelseförmåga i väfna-derna, dels på grund af skyttegrafskriget, som medförde höggradig förorening af soldatens kläder och kropp med jord och smuts, hvilka i regel innehöllo gasbrandsinfektionsämnen i riklig mängd och af-gåfvo dem till projektilen på dess väg in i kroppen. Den viktigaste behandlingen vid sjukdomen - vid sidan af åtgärder mot smärtorna, h j ärtsvagheten, febern m. m. - utgjordes ai friläggning af såret i hela dess utsträckning, aflägsnande af främmande kroppar, blodkoagel och döda väfnader, dränering af sårets olika delar med gummirör och permanent ingjutning i detsamma af Dakins lösning. Under krigets senare år understöddes de kirurgiska åtgärderna icke utan framgång af profylaktisk och terapeutisk serumbehandling. Gasbrandens bakteriologi är ett inveckladt kapitel, i hvilket dock de senare årens forskningar åstadkommit allt större klarhet. Hundratals undersökningar ha visat, att sjukdomen i de flesta fall förorsakas af en blandningsinfektion i såret af flera staf-formiga, anaéroba bakterier, tillhörande följande 3 grupper: den orörliga butyricusgruppen (smörsyre-bakterieliknande; se Jäsning, sp 472), den rörliga butyricusgruppen och den rörliga putrifi-cusgruppen (förruttnelsebakterieliknande; se F ö r-ruttnelsebakterier och Jäsning, sp. 473). 1. Den orörliga butyricusgruppen utgöres af stora, anaérobt växande, smörsyre-, men icke svafvelvätealstrande, orörliga bakteriestafvar, som regelbundet förekomma i all slags åkerjord. Den mest kända representanten för denna grupp är Welch-Fränkels bacill (af franska och engelska forskare kallad Bacillus perfringens = Bacillus phleg-mones emphysematosce eller Bacillus aerogenes cap-sulatus). Den är virulent för marsvin och alstrar vid intramuskulär insprutning de för gasbrand karakteristiska symtomen: gasbildning, åtminstone på injektionsstället, ett mycket smärtande exsudat, aflossning af den grönaktigt missfärgade huden öfver detta; mörjigt sönderfall (nekros) af muskulaturen. Uttömning af var och läkning med ärrbildning, i annat fall dödlig utgång, föregången af starkt temperaturfall. Welch-Fränkels bacill förekommer ofta i sår, utan att göra skada. I de fall, då den förorsakar gasbrand, skall dess giftighet ha uppstått därigenom, att bakterien utvecklat sig i söndertrasad muskulatur. - 2. Till den rörliga butyricusgruppen höra bl. a. rausch-brandbacillen och Kochs maligna ödembacill (se Bakter iolo g i, sp. 724). Till form och växt likna hithörande bakterier den första gruppens. De skilja sig dock från denna - utom däri, att de äro rörliga - därigenom, att de vid intramuskulär infektion af djur företrädesvis alstra ödembildning, men ringa eller ingen gasutveckling. Äfven mörjigt sönderfall af musklerna å insprut-ningsstället felas. Buljongkulturerna äro mycket giftiga; 0,oi-0,06 kbcm. 24 timmar gammal kultur dödar ett marsvin. Den innehåller ett toxin, som är kraftigt verksamt, äfven sedan kulturen gjorts bakteriefri genom filtrering. - 3. Den rörliga pu-trificusgruppen utgöres af bakteriestafvar, som stå nära förruttnelsebakterien Bacillus putrificus Bien-stock, äro förruttnelsealstrande bakterier, som koa- gulera mjölk, lösa kasein, bilda svafvelväte och andra förruttnelseprodukter. De bilda äfven toxin. Vid subkutan insprutning af buljongkulturen alstras en smärtande, ödematös svullnad utan tydlig gasbildning. På grund af den snabbhet, med hvilken gasbrand i regel utvecklar sig, har man för diagnosen sällan nytta af bakteriologiska undersökningar. Diagnosen måste i regel ställas på de kliniska och patologiskanatomiska fenomenen. Vid behandlingen träder det kirurgiska ingreppet i förgrunden. Sjukdomens snabba fortskridande gör dock, att det icke alltid ens genom tidiga, omfattande amputationer lyckas att rädda patienten. För att understödja de kirurgi-ska åtgärderna används numera behandling med blandningar af flera gasbrandssera, af hvilka hvart och ett framställts genom insprutning på djur af de ofvannämnda gruppernas bakterier och deras toxi-ner. Sera mot gasbrand ha äfven framställts, i hvilka ingått immunkroppar mot colibakterier, var-bakterier, pyocyaneus och andra i gasbrandssår funna bakterier. Förutnämnda biandsera användas dels till insprutning i blodet, under huden eller i muskulaturen, dels till direkt behandling af såren genom indränkning af kompresser, som inläggas i dessa. I vissa delar af tyska hären under Världskriget behandlades alla sårade så tidigt som möjligt med profylaktisk insprutning intramuskulärt af 20 kbcm. gasbrandsserum; de följande dagarna gåfvos ytterligare 10 kbcm. gång på gång, särskildt före transporter, omläggningar och andra störningar af patienten. Den profylaktiska serumbehandlingen anses vara särskildt betydelsefull, men måste ges genast efter sårets uppkomst. Sjukdomens inkuba-tionstid är nämligen ofta knappt mätbar. Bakterierna kunna redan ha nått farlig utbredning, om den första injektionen af serum göres först några timmar efter sårskadan, då den profylaktiska dosen genom sin jämförelsevis ringa halt af antikroppar icke är i stånd att neutralisera en större mängd gift eller förgöra en redan skedd omfattande bakterieinvasion i blodet. I terapeutiskt syfte ges serum dels intravenöst 20-60 kbcm., dels intramuskulärt upp till 150 kbcm. åt gången, dels direkt till behandling af sårytorna. De terapeutiska serumdoserna upprepas under de närmaste dagarna liksom de profylaktiska. Serumverkan röner gifvetvis ogynnsamt inflytande af den dåliga cirkulation på grund af skadade blodkärl, som är vanlig i kroppsdelar med svårare skottskador. Enligt en af Klose anförd statistik, omfattande 1,314 dels serumbehandlade, dels icke serumbehandlade fall af gasbrand var dödligheten bland de förra 42 proc., bland de senare 58 proc. Serumbehandlingen skulle sålunda ha minskat dödligheten med 16 proc. Om man genom serumbehandlingen hittills icke lyckats säkert förekomma, än mindre bota sjukdomen, så beror detta på den hastighet, med hvilken smittämnet i många fall växer in i blodet, så att serumbehandlingen kommer för sent, men har äfven sin grund i de ännu icke fullständigt öfvervunna svårigheterna att framställa kraftigt antitoxiska och bakterie-dödande gasbrandssera. - Se Havard, "Military hygiene" (New York, 1917), och F. Klose. "Gasödem" (i bd VII af 0. von Schjernings "Handbuch der ärztlichen erfahrungen im Welt-kriege", 1922). G. Wrgn.