1237 Gaudry-Gauthier-Villars 1238 heter och till den moderna arkitekturens mest egenartade och förbluffande resultat. G~s N. 'Gaudry, A., dog 27 nov. 1908 i Paris. Gauffin [gåfä7], AxelVilhelmReinhold, konstförfattare, museiman, f. l juli 1877 i Kristianstad, student 1895 och filos, doktor i Lund 1909, var hösten 1902 elev på Humbers ateljé i Paris, vistades utomlands 1902-04 och studerade en kortare tid 1910 vid universitetet i Berlin. Vid Nationalmuseum i Stockholm antogs han till e. o. amanuens 1908 samt blef 1916 intendent och föreståndare för skulptur- och målningssamlingen. Under utländska resor i museets ärenden har han dels inköpt konstverk, dels mottagit och hemsändt donerade samlingar. Han har äfven ordnat tillfälliga utställningar på olika platser. Som konstförfattare debuterade han med monografien Simeon Markus Larsson (2 dlr, 1907-08), som följdes af Ferdinand Fagerlin (1910), texten till planschsamlingen Musiken i målarkonsten (1914) och monografi öfver Konstnären prins Eugen (1915; ny uppl. 1921). Till Roosvals och Eomdals "Svensk konsthistoria" bidrog G. med afdelningarna om måleriet från frihetstidens början t. o. m. Karl XV. Konstverk och människor (1915) är en samling uppsatser om svensk och utländsk, mestadels modern konst. Hvassa polemiska inlägg i aktuella frågor voro Vigselrummet (1914) och Kulturmuseer och museumskultur (1921). I "Svensk 1700-talskonst" (Sv. konstföreningens publikation för 1922), som redigerats af G., har han bidragit med studier om Roslin m. fl. Andra essayer och kritiker ha offentliggjorts i "Nationalmusei årsskrift", "Ord och bild" m. fl. svenska och utländska publikationer. Äfven som tidningskritiker har G. varit verksam. G-g N. *Gauguin, Paul, är sedan några år tillbaka representerad på Stockholms Nationalmuseum af 3 stiliserade landskap, på Göteborgs museum af Marin (1886) och Vinter (1888) och i Glyptoteket i Köpenhamn särdeles väl af flera målningar från 1880-talet (Trädgårdsmotiv i sommar och vinter, Syende naken ficka, Landskap från Dieppe och Bretagne, ett utsökt Stilleben - alla dessa deponerade af konstmuseet jämte öfriga moderna franska målningar) samt af en färglagd träskulptur, Från Mar-tinique (kvinnor och apor plocka äpplen, 1887). - Litt.: Charles Morice, "P. G." (1920), "P. G." af sonen Pola G. (se nedan) i tidskr. "Kunst og kultur" 1922. - 2. J e a n R e n é G., den föregåendes son (modern, Mette Gad, var danska), skulptör, f. 12 april 1881 i Paris, bosatt i Köpenhamn, dansk medborgare, vann ett namn hufvudsakligen genom små bronser, lifliga i framställningen af rörelsen och originella i behandlingssättet: Gauchos till häst, Jockej, Dansande man, Dansande flickor, Centaurer, djurbilder som Bisonoxe (1917), Tjurkalf (1919), figurer i trä eller brons (Idol, Rikedom 1918). G. har f. ö. utfört byster (Kvinnobyst, i granit, 1914, Granithufvud, 1916, målaren C. Holsöe, 1918, flera af dessa utställda i Stockholm 1919. Statyn Gående man gjorde uppseende 1921. - 3. Pola G., den föregåendes broder, f. 1883 i Paris, studerade först arkitektur i Köpenhamn, började på allvar måla under en vistelse i Frankrike 1910, slog sig sedan ned i Kristiania och blef norsk medborgare. Han har utfört målningar, träsnitt (äfven i färg), teckningar och dekorativa kompo- sitioner i modern brokig kolorit och expressionistisk anda. G. är representerad i Kristiania national-galleri. Han har äfven varit verksam som konstkritiker och essayist i norska tidningar och tidskrifter. 1-3. G-gN. Gaul, Georg August, tysk skulptör, f. 1869 i Gross-Anheim vid Hanau, d. 18 okt. 1921 i Berlin, elev af akademien i Berlin och R. Begås, vann ryckte som den främste djurframställaren bland samtida tyska skulptörer. Från små bilder i brons af fyrfotadjur och fåglar - ibland i lifligaste rörelse - utvidgade han sedan sitt område till monumentala framställningar af kraftig hållning. Han är representerad i Berlins national-galleri af Två pelikaner (brons, 1898), Liggande får (kalksten, 1901) och Lejon (brons, 1904). G. var rikt representerad på Baltiska utställningen 1914 med framställningar af såväl djur som människor. Nationalmuseum inköpte då ett hufvud i brons, studie till en Merkurius. G-g N. Gaula, en 13 km. lång älf i Gaular härad, Sunn-fjord, Sogn og Fjordane fylke (före 1919 Nordre Bergenhus amt), Norge. Nederbördsområde 633 kvkm. G. representerar 71,500 eff. hkr. K. G. G. Gaular, härad och pastorat kring älfven Gaula, i Sunnfjord, Sogn og Fjordane fylke (före 1919 Nordre Bergenhus amt), Norge. 560,94 kvkm. 3,255 inv. (1920). Jordbruk och skogsbruk. K. G. G. Gauldalen. Se Gul d al en. Suppl. Gaulonftis, hos Josefos förekommande namnform för landskapet Gaulanitis. SeDjolan. Gaunt [gä'nt], äldre engelsk namnform för Gent. *Gaunö. Baroniet öfvergick till fri egendom 1921. P. E-t. Gaupp, Ernst Wilhelm Theodor, sonson till den i hufvudarbetet omnämnde juristen Ernst Theodor G., tysk anatom, f. 13 juli 1865 i Beu-then (Schlesien), d. 23 nov. 1916 i Breslau, blef professor i anatomi 1912 vid universitetet i Königsberg och 1915 i Breslau. Till lösningen af de frågor, som röra sig omkring kraniets utveckling, problem, som sedan gammalt fängslat den jämförande anatomiens yppersta representanter (Goethe, Hux-ley, Gegenbaur), lämnade G. i ett 30-tal publikationer de betydelsefullaste bidrag, som blifvit resultaten af de senaste årtiondenas arbete. Af dessa hans skrifter må nämnas Die metamerie des schädels (1897), Alte probleme und neuere arbeiten uber den wirbeltierschädel (1900) och Vber allgemeine und spezielle fragen aus der lehre vom kopfskelett der wirbeltiere (1906). L-e. Gaussberg, ett 366 m. högt isfritt berg i Kejsar Vilhelm II:s land, östantarktis, upptäckt 1902 af Drygalski och närmare undersökt 1912 af Maw-sons expedition. Gautajaure (G ä u t a j a u r e), en 32 kvkm. stor sjö, 438 m. ö. h., i Tärna socken, Västerbottens lappmark, genomfluten af Ume älf. Vid dess norra strand ligger Tärna kyrka. Efter G. benämnes en af de större issjöarna i Västerbottens lappmark, Gäuta-issjön. O. Sjn. Gauthier-Villars [gåtie-vilä'r], Henry, fransk författare, f. 10 aug. 1859 i dep. Seine-et-Oise, har, bl. a. under pseudonymen W i 11 y, skrifvit ett stort antal noveller och humoresker, i regel med pikanta