1267 Geologisk karta-Geomys bursarius 1268 Innanför (ö. om) hallen befinner sig det egentliga museet. I två smärre, närmast hallen liggande, af-delningar åskådliggöres, genom naturliga prof, modeller och väggtaflor, den allmänna geologien, eller resultaten af de på jordytans omdaning arbetande geologiska krafterna. Nästa afdelning visar Sveriges urberg och malmer (åt järnmalmerna har be-redts stort utrymme). Därefter följer en afdelning, belysande de inom Sverige förekommande sedimentära formationerna med för de olika formationsleden karakteristiska berg- och jordarter samt fossil, det hela stratigrafiskt ordnadt. Där märkes äfven en serie naturliga profiler genom olika typer af svenska torfmossar och ofvanför dessa en större väggplansch, visande utvecklingen af Dags mosse i Östergötland. Äfven må nämnas 3 i det närmaste fullständiga subfossila skelett af landtbjörn, storsal och grönlandssäl, hvilka anträffats, det första i en mosse inom Anderslöfs socken i Skåne, de båda andra i senglacial lera i Västergötland. - I ett rum, hvars väggar äro klädda med kartor af de olika typer, som S. Gr. U. utarbetar, och den internationella geol. kartan öfver Europa, äro samtliga undersökningens publikationer tillgängliga för användning på stället. - östra salen är egnad den praktiska geologien. Sveriges naturliga byggnads- och orna-mentstenar äro där mycket fullständigt representerade genom många, delvis polerade prof. Vidare förtjänar nämnas ett antal urnor och andra prydnadsföremål från Älfdalens forna porfyrverk. Flertalet af de sistnämnda äfvensom i museet befintliga geol. landskapsbilder i olja äro skänkta till museet af en af undersökningens f. d. tjänstemän. E. E. *Geologisk karta. De genom Sveriges geol. undersökning utarbetade och utgifna kombinerade jord- och bergartskartbladen i skalorna 1:50,000, 1:100,000 och 1:200,000 uppgå nu till ett antal af resp. 152, 8 och 15 st. Hvarje blad omsluter en areal af resp. 6,ei, 26,45 och 26,45 kvadratmil. Tillsammans omfatta de hela södra och mellersta Sverige s. om Värmland, Dalarna och Norrland, undantagandes Blekinge. Af b er g g rundskartor äro, förutom länskartorna Öfver Kalmar, Gäfleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län, 2 kartblad i skalan 1:200,000 utgifna, tillsammans omfattande större delen af Skåne och Blekinge, södra hälften af Öland samt delar af Kalmar och Kronobergs län. öfver Bohuslän och Dalsland samt vissa områden af Västergötland och Östergötland äro s. k. torfmarkskartor utgifna; de äro tryckta på topografiskt underlag, skala 1:100,000, och åskådliggöra mossmarkernas utbredning och storlek m. m., hvarjämte torfvens olika beskaffenhet anges i åtföljande beskrifningar. - Den under ledning af Preussens geol. undersökning utgifna Internationella geologiska kartan öfver Europa, i skalan 1:1,500,000, utgöres af 49 blad, som sammanfogade täcka en väggyta af 3,? m. längd och 3,3 m. höjd. E. E. Geologisk termometer, miner. När en substans uppträder under olika former, är polymorf, äro de fysiska förutsättningarna för bildandet af den ena eller den andra formen, särskildt trycket och temperaturen, olika, och för ett dylikt polymorf t ämne kan man utöfver smältpunkten, vid hvilken substansen öfvergår från fast tillstånd till flytande, iakttaga en eller flera kritiska punkter, omslags-eller ombildningspunkter, vid hvilka den förändrar sin kristallografiska form. Om också i allmänhet de i en bergart förekommande mineralen ge vissa upplysningar om den temperatur, vid hvilken bergarten bildats, och om den ordning, i hvilken de olika mineralen utskilts, lämna dock de polymorfa mineralen ännu säkrare hållpunkter; därför har man också noggrant bestämt de olika formernas stabilitetsområden för dylika polymorfa mineral. Sådana kallas därför numera ofta geologiska termometrar, och det kanske intressantaste fallet är den vattenfria kiseldioxidens olika modifikationer. Vid lägre temperatur bildas kvarts, under 575° C /3-kvarts, och därofvan a-kvarts, som vid 870° C. öfvergår i tridymit, hvilken vid 1,470° C. ombildas till cristobalit (se d. o. Suppl., sp. 183; där anföres en äldre siffra, 1,340° C. för cristobalitens lägre stabilitetsgräns), som smälter först vid temperaturer ofvan 1,600° C. Dessa olika mineral ha olika kristallformer; de bägge kvartsformerna (se Kvarts, sp. 381) liksom tridymiten kristallisera i olika till det hexa-gonala systemet hörande former, medan cristoba-liten kristalliserar reguljärt eller pseudoregul-järt. K. A. G. Geologmöten. Se Skandinaviska geo-1 o gm ö t en. Suppl. Geometrisk konstruktionsritning. Se L i n e a r-ritning. Geometrisk kristallografi. Se K r i s t a 11 o-graf i. Geometrisk kvadrat. Se Kvadrat. Geomorfologi (af grek. ge, jorden, morje, gestalt, och lo'gös} lära), geol., läran om jordskorpans ytformer. Då densamma har vissa geologiska förutsättningar, särskildt med afseende på yfcformernas bildning och orsakerna därtill, har den ofta anknutits närmare till geologien än till geografien. Ännu är gränsen ganska flytande, och i många fall beror det närmast på behandlingssättet, om ett dylikt arbete räknas till den ena eller den andra vetenskapen. Genom W. M. D a vis' (se d. o. Suppl.) arbeten har emellertid geomorfologien nått en mera själfständig ställning, i och med att framför allt ett genetiskt åskådningssätt blifvit in-fördt i morfologien, hvarigenom man ernår "kunskap om inverkan af redan förflutna processer på utbildningen af de nu iakttagbara formerna" (Da-vis). Hans metod blir därigenom deduktiv i motsats till den äldre empirisk-deskriptiva metoden. Den moderna geomorfologien ser landskapet icke endast i det stadium, på hvilket det för tillfället befinner sig, i ungdom, mognad eller ålderdom, utan äfven i dess bildning, i den plats, som det intar i den geografiska eller gieomo>rfologiska cykel (se Cykel. Suppl.), hvilken det tillhör. Om de invändningar, som rests emot Davis' teori och åskådningssätt, se Davis. Suppl., sp. 268. Litt.: H. W:son Ahlmann, "Geomorfologien som modern vetenskap" (i "Ymer", 1915). K. A. G. GeomorfOlogisk Cykel, geogr., geol. Se G y k el. Suppl., sp. 200. GeomoYöi, grek. Se Eupatrider. Ge7omys bursärius, G o f f e r n, zool. Se K i n d-påsgnagarna.