Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Abailard, Pierre (Abélard) - Abakus - Abalienation - Abalus - Abandon - Abandonnera - Abano, Pietro d’ - Abano Bagni - À bas - Abaton - A battuta - Abauj-Torna - Abba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Abakus—Abba
22
I frågan om förhållandet mellan tro och
vetande fordrade han en förståndsprövning av
trona grunder och innehåll. Hans åsikter om
treenighetsläran, i vilken han delade
Augustinus’ uppfattning, fördömdes på olika
kyrkomöten. Om A :s försoningslära se
Försoning. Särskilt ryktbar har A. blivit genom
aitt romantiska, olyckliga kärleksförhållande
till den för sin skönhet och bildning prisade
Héloise. Han hade i Paris gjort hennes
bekantskap och till henne fattat den mest
brinnande kärlek, vilken hon å sin sida besvarade
med samma lidelse. När Héloises närmaste
anförvant, kanonikus Fulbert, sökte skilja de
älskande, flydde de till Bretagne. Där
födde Héloise en son åt A. och vigdes i
hemlighet till hans maka. För att icke stänga
vägen för honom till kyrkans äreställen sökte
hon likväl sedermera dölja denna förbindelse
och uppkallade därigenom Fulbert till en
hämnd, som denne på det skändligaste sätt
utkrävde genom att låta överfalla och kastrera
A. Av förtvivlan gingo då bägge i kloster.
Men klosterlivets lugn överensstämde icke
med A:s oroliga lynne, varför han också flera
gånger lämnade det för att åter ägna sig åt
lärarens kall. Under denna tid utgav han
flera skrifter, som ådrogo honom häftiga
förföljelser från de ortodoxas sida. Först mot
sin levnads afton fick han, sedan han blivit
försonad med sina fiender, njuta någon ro.
Han avled i klostret S:t Marcel nära Chälon.
Efter hans död utbad sig Héloise hans lik
för att en gång få vila vid hans sida, och i
början av 1800-talet flyttades bägges stoft
till kyrkogården Père-Laehaise i Paris. A:s
saml. skrifter utgåvos 1849—59 av Cousin.
Hans och Héloises brev äro utgivna många
gånger, senast 1918. Av den omfattande
litteraturen om A. må nämnas: Ch. de Rémusat,
»P. A.» (1845) och A. Hausrath, »P. A.» (1893).
A’bakus, en fyrkantig platta, i vissa
byggnadsstilar med raka sidor, i andra med
insvängda sidor och avskurna hörn; utgör
översta delen av ett kolonnkapitäl och bildar
Doriskt kolonnkapitäl.
alltså det omedelbara underlaget för det på
kapitälet vilande bjälklaget. Se
Kolonnordningar.
Abalienatiön, avsöndring; användes särskilt
som benämning på avsöndring av kronojord
till enskilda. I 1600-talets kameralspråk
skiljes på två former av abalienatiön: 1)
förlä-ning (utan arvsrätt) och 2) donation (med
arvsrätt). Verb: Abalienera.
Abalus, ö, av greken Pytheas (hos Plinius)
omtalad såsom rik på bärnsten, som i stor
mängd uppkastades på dess kuster och av
invånarna nyttjades i stället för ved. Avser
måhända Helgoland.
Abandon [abädå’], fr., fullständigt
hängivande åt någon viss stämning, lössläppthet,
otvungenhet. — Inom sjörätten
betecknar a. försäkringstagares rätt att i vissa
i lagen upptagna fall och inom viss tid
till försäkringsgivaren avträda
äganderätten till försäkrat fartyg eller gods mot
erhållande av hela försäkringssumman. Att
på dylikt sätt avträda fartyg eller gods kallas
abandonnera. Rättighet till a. äger
enligt svensk sjölag rum: då all underrättelse
om fartyget uteblivit under viss, längre tid;
då fartyg eller gods blivit lagt under
embargo eller anhållet genom annan åtgärd av
högre hand eller taget av sjörövare eller
övergivits av besättningen och ej inom viss
tid frigivits eller ställts till
försäkringstagares förfogande; samt när fartyget lidit skada
och antingen fartyget förklarats icke vara
iståndsättligt eller skadan uppgår till av
försäkringsvärdet. I de båda första fallen
gäller abandonrätten såväl gods som fartyg,
i det tredje endast fartyget. I. Afz. *
Abandonnera, se Abandon. Betecknar
även överlåtande till kronan av inkommen
tullpliktig vara, då ägaren ej vill erlägga tull.
A’bano, P i e t r o d’, ital. läkare (1250—
1316), medicine professor i Padova.
Studerade alkemi och astrologi och råkade till följd
av sin anslutning till Averroes’ och
nypla-tonikernas lära ut för inkvisitionen och dog
i fängelset. Hans mest berömda verk,
»Con-eiliator differentiarum quae inter philosophos
et medicos versantur» (medlaren i filosofernas
och läkarnas tvister), omfattar hela det
dåtida medicinska vetandet.
A’bano Bagni [ba’nji], badort i n. Italien,
depart. Padova, nära staden Padova, 5,000
inv. Bekant för sina svavelhaltiga källor, de
hetaste i Europa, med en temperatur av ända
till 85° C; besökt för sina gyttjebad.
Å bas [aba’], fr., ned med! — A bas les
tyrans! Ned med tyrannerna!
A’baton, grek., »det otillgängliga», det för
allmänheten förbjudna i tempel; plats, som av
religiösa hänsyn ej får beträdas, t. ex. ett
av blixten träffat ställe.
A battu’ta it. (»efter taktslaget»), strängt
efter den musikaliska taktbeteckningen.
Abauj-Torna [å’båoj-tårnå], förr ung.
ko-mitat; 3,323 kvkm med 201,320 inv. (1910).
Delades 1919 mellan Tjeckoslovakien och
Ungern. Den tjeck.-slov. delen räknade 73,900
inv. 1921.
Abba, ett arameiskt ord, som betyder
»fader». Förekommer särskilt i religiöst
språkbruk som beteckning för Gud samt som titel
på profeter (i den hebr. formen ab) och
skriftlärde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
