Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afzelius, Anders Johan (Afze) - Afzelius, Arvid August - Afzelius, Fredrik Georg - Afzelius, Johan (Jan) - Afzelius, Johan Fredrik Ivar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
Afzelius
254
tog som frivillig i dansk-tyska kriget 1848—
49. Bland hans dikter märkas »Vårminnen»
samt »Frids- och stridsbilder». Flera dikter
av hans hand tonsattes av honom själv eller
av O. Lindblad och blevo mycket populära.
A. var 1849—51 g. m. danska
premiärdansösen Aug. Nielsen. Ett flerårigt kroppsligt
lidande drev honom till självmord. Se B.
Schöldström, »Vid pulpeten n:o 14» (1908); R.
Neiiendam, »En danserinde» (1919).
Afzelius, Arvid August, skald o.
historisk förf. (1785—1871), kyrkoherde i Enköping
sedan 1820. A. har sin förnämsta betydelse
som en av Sveriges första forskare på
folklitteraturens område. Han var en av
de tidigaste
medlemmarna i det 1811
stiftade Götiska
förbundet och lämnade
flera bidrag till
tidskriften »Iduna».
Märkligast bland
dessa är dikten
»Näcken», som sj
unges allmänt ännu i
våra dagar
(»Näckens polska»). A:s
första försök som
arbetare på
folkmu
sikens område var samlingen »Traditioner af
svenska folk-dansar» (1814—15), vilken snart
efterföljdes av det vida viktigare arbetet
»Svenska folk-visor från forntiden» (3 bd, 1814
—17). Det senare verket utgavs i förening med
Geijer, vilken emellertid endast bidragit med
inledningen; åtskilliga av samlingens visor
hade däremot meddelats av L. F. Rääf.
Harmo-niseringen av melodierna är huvudsakligen
utförd av Hæffner. Ur vetenskaplig synpunkt
äro A:s folkviseredaktioner ytterst
otillfredsställande, i det att texterna i allmänhet
tämligen godtyckligt bearbetats efter
utgivarens personliga smak; detta oaktat har
emellertid den svenska forskningen såväl
inom folklorens som folkmusikens område
haft stort gagn av det arbete, som A. utfört.
Litterärt var arbetet därjämte av stor
betydelse genom de starka impulser, som det
gav den samtida lyriken. En ny, tillökad
och med kommentarer försedd upplaga av
Geijers och A:s folkvisesamling utgavs
1880 av Rikard Bergström och L. Höijer.
A. sysselsatte sig även med eget
skönlitterärt författarskap, dock utan egentlig
framgång. Bättre lycka hade han som nordisk
språkforskare; bl. a. har han översatt den
äldre Eddan till sv. (1818). Under den senare
delen av sitt liv utgav han det stora verket
»Swenska folkets sagohäfder eller
fäderneslandets historia sådan hon lefwat och till en del
ännu lefwer i sägner, folksånger och andra
minnesmärken» (11 delar, 1839—70). Denna brett
anlagda svenska nationalhistoria kan
visserligen ieke tillerkännas något vetenskapligt
vär
de men har icke dess mindre länge utgjort en
omtyckt läsning i ganska vida kretsar samt
har varit och är till sina första delar en
outtömlig gruva för sägenmotiv. Hans
efterlämnade självbiografi, »Minnen», utgavs 1901.
(O. W—n.)
Afzelius, Fredrik Georg,
universitetslärare (1812—96), brorson till A. E. A.; fil. dr
i Uppsala 1836, doc. i filosofi 1838, adjunkt i
filosofi vid Uppsala univ. 1842—93. A. anslöt
sig till den hegelska filosofien. Utgav 1844—45
»Intelligensbladet». Hans läroböcker i logik
och psykologi användes på sin tid vid flera
läroverk. A. var en framstående och
inflytelserik kommunalman, sekr. i Uppsala läns
hushållningssällskap samt led. av Andra
kammaren (1873—75) och Första kammaren (1878—
84). Han ansågs stå lantmannapartiet nära.
Afzelius, Johan (Jan), kemist (1753—
1837), broder till Adam och Per A. Blev 1780
adjunkt i kemi och laborator i Uppsala och
var prof. 1784—1820. Ansågs av T. Bergman
som en av hans skickligaste lärjungar och
berömdes av samtiden för sina stora
teoretiska kunskaper. Han misstrodde de moderna
antiflogistiska lärorna, vilkas livliga
anhängare Berzelius blev. Mest betydande är hans
undersökning av myrsyran, vars olikhet med
ättiksyran han ådagalade. »Sten-Jan» var
mycket omtalad i det dåtida Uppsala på grund
av sitt originella, pepprade skämt och sin
humor.
Afzelius, Johan Fredrik Ivar,
rätts-lärd, politiker (1848 15/i0—1921 3O/io), son till
Fr. G. A. Blev 1877 jur. dr och 1879 e. o.
prof, i processrätt vid Uppsala univ. Deltog
därefter dels i Nya
lagberedningens
arbete på ny
rättegångsordning och
dels i förarbetena
för 1891 års sjölag,
i vars tillkomst han
hade stor förtjänst.
A. var livligt
intresserad av det
gemensamma skandinaviska lagstiftningsarbetet. 1891—1902
var han justitieråd.
Blev sistn. år ordf,
i den då tillsatta
Lagberedningen, som under hans ledning
utarbetade ett omfattande förslag till ny jordabalk.
Av detta ha bestämmelserna om nyttjanderätt
till fast egendom (1907) och vissa nya regler
om exekution i fast egendom (1912) blivit lag.
A. var 1910—18 president i Svea hovrätt. Av
Första kammaren var A. led. 1898—1903 och
1905—15 samt var dess talman 1912—15.
Bland mängden av hans andra uppdrag
märkes, att han var en av Sveriges fyra
representanter i permanenta skiljedomstolen i Haag
1905, led. av skiljedomstolen i renbetesfrågan
1909, preses i Vitterhetsakademien 1905—18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
