Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afzelius, Johan Fredrik Ivar - Afzelius, Jon Arvid - Afzelius, Per von - Afzelius-Bohlin, Davida, f. Larsson - Ag (kemi) - Ag (halvgräs) - Aga (bestraffning) - Aga (titel) - AGA - Agacera - Agade - Agades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
Afzelius—Agades
256
och led. av Svenska akad. sedan 1907; i båda
dessa akademier var han av stor betydelse
genom den juridiska och ekonomiska skicklighet,
varmed han handlade deras
förvaltningsärenden. Led. av Vet.-akad. 1905.
Utrustad med en ovanlig begåvning, var A.
en märkesman på skilda områden. Med
vidsynthet och fördomsfrihet utförde han sina
lagarbeten. Med lugn och klar objektivitet
sökte han inom det politiska livet — han
tillhörde Första kammarens moderata parti,
inom vilket han spelade stor roll och vars
ordf, han var 1910—11 — dämpa de av
sträng partibundenhet beroende
motsättningarna. Från hans riksdagsverksamhet må
antecknas, att han väsentligt bidrog till att
Första kammaren antog förslag om oäkta
barns arvsrätt, att han understödde de 1907
och 1908 framlagda förslagen till särskild
arrendelag för Norrland och Dalarna (se
Norrlandsfrågan), att han 1908
motsatte sig den av lagutskottet tillstyrkta
skrivelsen om en prygellag och att han var varm
anhängare av proportionella val och allmän
rösträtt. Under unionskrisen 1905 intog han
en medlande ståndpunkt. — A:s
författarskap har genom sin tankeklarhet och sin fria
syn på tingen skaffat honom namn som en av
Sveriges främsta rättslärde.
Tryckta arbeten: »Om cession af fordringar
enligt svensk rätt» (1877), »Om parts ed såsom
processuelt institut» (1879), »Grunddragen af
rättegångsförfarandet i tvistemål» (1882),
»Processreformen i Finland» (1902; i »Tidsskr.
f. retsvidenskab»), Sjölagen (11 uppl. 1891—
1920), »Första kammarens moderata parti» (i
Sv. tidskr. 1921, i viss mån självbiografisk)
m. fl. (—1m—)
Afzèlius, Jon Arvid, läroboksförf. (1856
—1918), sonson till A. A. A., extra lärare vid
Göteborgs handelsinstitut 1882, fast lärare
1894, fil. hedersdr vid Göteborgs högskola
1916. Flitigt verksam som läroboksförf., var
A. den förste som i läroboksform omsatte de
reformatoriska idéerna på
språkundervisningens område från 1800-talets mitt. Förutom
engelska elementarböcker och grammatiker
märkas A:s »Engelsk uttalsordbok» (1909)
och »Svensk-engelsk synonymbok» (1911). Var
1885—95 g. m. Davida A., f. Larsson.
Afzèlius, Per von, läkare (1760—1843),
broder till Adam o. Jan A. Blev 1786 med.
adjunkt i Uppsala, där han sedan var
professor i praktisk och teoretisk medicin 1801—20.
Deltog i finska kriget 1788—90 först som
regementsläkare, från 1789 som överdirektör
för arméns medicinalverk och sökte därvid
genomföra ett bättre ordnande av
fältsjukvården genom att använda medicine
studerande som underläkare i stället för som eljest
inkallade okunniga och besvärliga tyska och
engelska barberarlärlingar. 1791—95 var han
tillika regementsfältskär vid Hälsinge
regemente. 1812 blev A. arkiater och förste
livmedikus hos kronprinsen, överfältläkare vid
armén och generalinspektör över arméns
medicinska vård, adlades 1815 och blev
konungens förste arkiater 1818. A. intager ett av
de främsta rummen bland Sveriges dåtida
många framstående läkare och var berömd
även som lärare, som vetenskapsman och som
organisatör av den militära sjukvården. Led.
av Vet.-akad. 1804.
Afzèlius-Bohlin, Davida, f. Larsson,
altsångerska (f. 18 6 6 30/i2). Studerade sång
för Fritz Arlberg och prof. Iffert i Dresden.
Var 1900—02 engagerad vid Kungl. teatern i
Stockholm, varefter hon uteslutande uppträtt
som konsert- och oratoriesångerska. Var 1885
—95 g. m. J. A. Afzelius och är sedan 1903
g. m. musikdir. K. Bohlin.
Ag, kem. tecken för en atom silver.
Ag, Cladium Mari’scus, ett omkr. meterhögt
halvgräs med breda, i kanten taggiga blad och
bruna axsamlingar; växer i kalkkärr och
mossar från Skåne till Bohuslän och Gästrikland.
Det användes till taktäckning. — Ag brukas
därjämte stundom även som beteckning för
andra halvgräs, arter av det närstående
släktet Rhynchospora. G. M—e.
Aga, kroppslig bestraffning, som får
användas av föräldrar el. andra vårdnadsberättigade
mot barn. Jämlikt ändring 1920 i legostadgan
äger numera ej husbonde aga sitt tjänstehjon.
Att föräldrar aga barn (»tukta barnet») är
däremot i 1920 års lag om barn i äktenskap
uttryckligen tillåtet (se Vårdnad om barn).
Barnavårdsnämnd (se d. o.) kan besluta, att
vanartigt barn skall tilldelas aga av person,
som nämnden utser. Också
fattigvårdssty-relse äger använda aga för tillrättavisande
av gossar under 15 år och flickor under 12.
I folkskola och realskola (dock ej i 6:e
klassen) må ävenledes aga förekomma. — Rörande
användning av aga i
tvångsuppfostringsan-stalt liksom angående s. k.
kroppsbestraff-ning i tvångsarbets- och straffanstalt, se
Prygel. — Mer än obetydlig kroppsskada
får i intet fall tillfogas den agade; svårare
skada föranleder ansvar för misshandel (jfr 14
kap. 16 § straffi.). C. G. Bj.*
A’ga, turk., herre, chef, titel för militärer
och hovtjänstemän i Turkiet, t. ex. Jenitjeri
agasi el. Jenitjeri aga, chef för janitsjarerna,
kyslar aga (el. agasi), »flick-chef»,
överupp-syningsman över harem, chef för enuckerna.
Jfr E f e n d i.
AGA, förk. för Svenska aktiebolaget
Gas-accumulator (se Ga s a c c u m u 1 a t o r).
Agacéra, reta, förtreta.
Agäda, se H a g g a d a.
Agade’, genitivform av Agad = Akkad
(se d. o.).
A’gades, huvudstad i franska oaslandet Air
i s. Sahara, på karavanvägen mellan Tripolis
och Sudan. 8,000 inv. Betydande handel med
salt, ost, sennablad och manna. — A.
grundlädes 1460 och var en tid en blomstrande stad
med 50,000 inv. 1850 besöktes A. första gången
av en europé, tysken H. Barth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
