Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Agamider - Agaña - Aganippe - Aganippiska brunnssällskapet - Agapanthus - Agaper - Agapetus - d’Agar, Jacques - Agar, Marie Léonide, eg. Charvin - Agar-agar - Agardh, släkt - Agardh, Hjalmar - Agardh, Jakob Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
Agana—Agardh
260
nedtryckt, platt, de i träd levande hoptryckt;
de förra äro grå och bruna, de senare ofta
gröna eller grant färgade. Liksom flertalet
ödlor äro de flesta agamider insektätare, dock
livnära sig några hithörande former av
växtämnen; några föra en blandad diet. Lönnb.
Agana [aga’nja], huvudstad på ön Guam (se
d. o.), Marianerna.
Agani’ppe, en källa på berget Helikon i
Beotien, helgad åt sånggudinnorna. Enligt
sagan gav dess vatten skaldeförmåga.
Agani’ppiska brunnssällskapet, en glad
litterär förening i Stockholm 1839—40. Dess
medelpunkt var skalden K. F. Dahlgren, i
vars hem man samlades. Föreningen var
uppkallad efter källan Aganippe (se d. o.), som
här representerades av tekannan och
punschbålen. Medlemmar voro bl. a. K. J. L.
Alm-quist, A. I. Arwidsson, A. Blanche, G. H.
Mel-lin, J. V. Snellman och O. P. Sturzen-Becker
samt Emilie Flygare-Carlén, Emilie Holmberg
och Maria Röhl.
Agapa’nthus, sydafrikanskt växtsläkte,
hörande till fam. liljeväxter, Liliaceae.
Sedan lång tid har som krukväxt odlats A.
um-bellatus, som har talrika blå, luktlösa
blommor i flockar, vilkas skaft ofta nå en längd av
över V2 m. Den blommar tidigt på våren; är
mycket ömtålig för köld.
Agäper, kärleksmåltider, kallades
gemensamma måltider i den äldsta kristna kyrkan.
Gåvor, som skänkts av förmögna
församlingsbor, möjliggjorde dessa. A. voro
efterbild-ningar av Herrens avskedsmåltid och
säkerligen påverkade av judiska kultmåltider och
mysteriereligioners gemensamma måltider. De
började och slutade med bön och lovsång samt
åtföljdes av den heliga nattvardens begående.
I 2:a årh. skildes nattvarden från dessa, och
de kommo att mer och mer likna vanliga
gästabud, där omåttlighet och allehanda
oordning insmögo sig. Redan Paulus ger av
denna orsak en tillrättavisning (1 Kor.
11: 20—22), och mot agaperna uttalade sig
flera kyrkomöten. I nyare tider ha
herrn-hutarna åter upptagit kärleksmåltiderna.
Agapétus, »den älskade». 1) Ett helgon, som
led martyrdöden 270 under kejsar Aurelianus
och vars åminnelsedag är 18 aug. — 2) Namn
på två påvar: A. I, påve 535—36, en av
aria-nismens ivriga vedersakare; A. II, påve 946—
55, stadfäste 948 ärkestiftet Hamburgs rätt
till det_ nord, missionsfältet.
d’Agär, Jacques, fransk porträttmålare
(1640—1715). Kom som reformert
landsflyktig till Köpenhamn och blev av Kristian V
utnämnd till hovmålare. Med sitt franska
maner undanträngde han det dittills i
Danmark härskande holländska porträttmåleriet.
Ett av hans många porträtt av Kristian V
finnes på Gripsholm.
Agär, Marie Leonid e, eg. C h a r v i n,
fransk skådespelerska (1832—91). Blev 1860
berömd för sitt återgivande av Phèdre och
ansågs som Rachels arvtagerska men kom
efter flera fruktlösa försök först 1863 och då
nästan på kejsarens uttryckliga befallning till
Théätre frangais. Där stannade hon endast en
kort tid och återkom ej dit förrän 1870, sedan
hon 1869 på Odéon som Sylvia tills, m. Sarah
Bernhardt som Zanetto kastat glans över
Coppées »En passant». Med eldande verkan
sjöng hon där marseljäsen under
krigsstämningens dagar, men hennes medverkan vid en
konsert för sårade kommunarder maj 1871
avlägsnade henne från denna scen, dit hon
visserligen återkom 1878 men där hon aldrig blev
rotfast.
A’gar-a’gar, en ur vissa alger erhållen
produkt, som användes ungefär som gelatin,
vilket det liknar däruti, att det med varmt
vatten ger en lösning, som vid avsvalning
stelnar till fast gelé. I olikhet med lim och
gelatin saknar dock agar-agar förmågan att
hoplimma föremål. Utom till appretyr,
matlagning m. m. användes det i stor
utsträckning inom bakteriologiska laboratorier på
grund av sin egenskap att bilda ett gelé, som
icke smälter vid blodtemperatur. Bästa
sorten är den japanska, som redan med 200 ä
300 delar vatten bildar gelé; sämre sorter
erhållas från Ceylon, Java m. fl. ställen.
Agardh, en med bröderna Hans och Jürgen
Mikael Agaardh (senare Agardh) på 1700-talet
från Danmark invandrad släkt. De blevo
stamfäder för var sin släktgren. En son till
Hans adlades 1809 men slöt själv sin adliga
ätt 1816. Från en annan av Hans’ söner
härstammar nedannämnde Hjalmar A. Den andre
brodern, handlande i Båstad (1746—1809), var
far till K. A. och stamfar för övriga
nedan-nämnda.
Agardh, Hjalmar, skådespelare (1832—
92). Var först underofficer vid Första
livgre-nadjärregementet, innan han 1852 ägnade sig
åt scenen. Han hade eget sällskap 1864—1866
men tog 1866 anställning vid den nyuppförda
(svenska) teatern i Helsingfors, som han
sedan tillhörde ända till 1890 och bland vars
förnämsta stödjepelare han under en lång
följd av år räknades. Bland hans mera
bemärkta roller voro: Shylock i »Köpmannen
i Venedig», Birger Jarl i »Bröllopet på
Ulv-åsa», Eubulos i »Kungarna på Salamis»,
Örn-ulf i »Kämoarna på Helgeland». A. hade en
utpräglad begåvning för det stora skådespelet,
och hans konstnärskap utmärktes av den
manliga, hugstora kraft han förstod inlägga i
historiska roller, det redbara, storslagna
anslaget i uppfattningen och den ypperliga
deklamationen. Sbg.
Agardh, Jakob Georg, algolog (1813—
1901), son till K. A. A.; prof, i botanik i Lund
(e. o. 1847, ord. 1854—79). A. fortsatte sin
faders verksamhet icke allenast genom sina
algologiska arbeten, framför allt genom sitt
berömda verk »Species, genera et ordines
al-garum»(3 bd, 1848—1901) och genom »Analecta
algologica» (1892—99), utan även genom ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
