Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Agardh, Jakob Georg - Agardh, John Mortimer - Agardh; Carl Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Agardh
262
verk över alla de kända naturliga
växtfamiljerna, »Theoria systematis naturalis
planta-rum» (1858), med dess sedan på svenska
utgivna inledning »Vext-systemets methodologie»
(s. å.). A. var
medlem av prästeståndet
de två sista
ståndsriksdagarna och av
Andra kammaren 1867
—72 och ådagalade
stor insikt i
ekonomiska frågor. A. var
även medlem av den
skandinaviska
myntkommissionen 1872.
Led. av Vet.-akad.
1849. Se biografi över
A. av Jakob
Eriksson i »Lefnadsteck-
ningar öfver Vetenskapsakad :s led.», bd 5, och
av N. Svedelius i Sv. biogr. lexikon, I (1917).
Agardh, John Mortimer, astronom
(1812—62), brorson till K. A. A.; 1841
astro-nomie observatör i Lund, prof, i astronomi
därstädes 1846. I denna egenskap deltog han
jämte H. Selander och K. J. A. Skogman i de
av regeringen påbjudna höjdmätningarna från
kusten av Ishavet över fjällen till Haparanda
samt utförde sedan i förening med Selander
beräkningarna över observationerna. Han var
riksdagarna 1848—60 ombud för Lunds univ.
Agardh, Karl Adolf,
naturvetenskapsman, statsekonom o. teolog (17 8 5 23/i—18 5 9 28/i),
doc. i matematik i Lund 1807, adjunkt i
botanik och ekonomi 1810 och 1812 prof, samt
1834 biskop i Karlstad. Sin ryktbarhet som
botanist vann A. huvudsakligen genom sin
banbrytande verksamhet på algologiens
område. I »Species plantarum» hade Linné 1753
under släktena Fucus, Ulva och Conferva
sammanfört dessa havens och sötvattnens talrika
alster, av vilka svenska botanister uppgåvo
blott 65 arter. Vid denna tid hade dock i
utlandet offentliggjorts flera arbeten, som i hög
grad ökade artantalet av de allt bättre kända
algerna. Det var med stöd av dessa förarbeten,
som A., sedan han 1812 blivit A. J. Retzius’
efterträdare, påbörjade sitt omskapande av
al-gologien genom »Algarum decas» (1812—15)
och »Synopsis algarum Scandinaviæ» (1817)
samt genom den 1820—22 utgivna första
delen av »Species algarum», som innefattade alla
då bekanta bruna, röda och gröna alger. Med
det 1824 utkomna »Systema algarum», som
innefattade släkt- och artkaraktärerna av de
kända algerna, var ock den vetenskapliga
reformen till fullo genomförd, ordningar och
släkten grundade, och arterna, såväl de sedan
länge kända som ock ett stort antal nya,
diagnosticerade. Därpå följde »Icones algarum
eu-ropæarum» (1828—35) och »Species algarum»,
II: 1. Även på andra botanikens fält
framträdde A:s snille reformatoriskt och
banbrytande. Jussieus ännu unga skapelse, försöket
till en naturlig anordning av växtformerna,
kämpade ännu fåfängt mot den linnéanska
klassifikationen, om ock mästaren själv med
anande blick hälsat den såsom vetenskapens
mål. Genom »Aphorismi botanici» (1817—26)
samt »Classes plantarum» (1825) blev A.
enligt utländskt erkännande den förste, som det
i högre grad lyckades att uppställa naturliga
ordningar. — Även växternas anatomi och
fysiologi, varom kunskapen redan på
1600-talet grundlagts av italienska, engelska och
holländska naturforskare men åsidosatts
under den linnéanska form- och
ordningsperio-den, behandlades av A. i flera skrifter, bl. a.
i hans »Lärobok i botanik» (1829—32), som,
jämte det de innehålla det förnämsta man den
tiden kände på detta område, även
framkastade en mängd snillrika hypoteser,
framställda i det hänförande språk och den
praktfulla glöd, som är utmärkande för alla A:s
arbeten.
Ät den med botaniska professuren då för
tiden förenade ekonomien ägnade sig A. även
till en början genom några smärre
avhandlingar i lantbruk och trädgårdsskötsel. Men snart
övergick han till statsekonomiens område.
1817 blev han medlem av stats- och
bankorevisionen och bevistade riksdagarna 1817, 1823
och 1834 samt 1840, 1844 och 1847. Han utgav
1829 såsom akademisk avhandling
»Granskning af statsekonomiens grundläror» och
offentliggjorde 1831 i tidskriften »Svea» en
uppsats »Om absolut och subjektiv rikedom». I
företalet till M. F. Björnstjernas av A. till
svenska översatta arbete »Engelska
statsskulden» uttalar han märkliga tankar om
statsskuldens såväl rättsenlighet som gagnelighet.
Särskilt i den skånska pressen ingingo talrika
tankedigra och allmänt beundrade artiklar av
A. i statsekonomiska och allmänna frågor. På
gamla dagar (1852) började han tillsammans
med K. E. Ljungberg utgiva det stort anlagda
verket »Statsekonomisk statistik öfver Sverige»
(efter A:s död fortsatt och avslutat av
Ljungberg ensam). I detta arbete uttalar A. bl. a.
en skarp förkastelsedom över kronans dittills
förda politik i avseende på de norrländska
skogarna och förordar varmt en
uthållighets-skogshushållning. Såväl här som eljest tog A.
även livligt till orda för bildandet av ett
inhemskt fondsystem och för införandet av
förbättringar i vårt kreditväsen. Genom
främjande av den inhemska kapitalbildningen
skulle vårt land, dess näringar och handel frigöras
från beroende av utländska kapitalister. Lunds
sparbank, brandstodsbolaget för Skånes
städer samt skånska hypoteksföreningen ha helt
och hållet eller delvis A. att tacka för sin
uppkomst. Införandet av en ordnad
skogshushållning i förening med skogsodling och
trädplantering ägde i A. en varm förespråkare.
Han förordade inrättande av
livförsäkrings-och livränteanstalter även för att därigenom
förbättra den svenska kvinnans ställning.
Däremot gillade han icke decimalsystemets
till-lämpning på mynt, mål och vikt och icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
