Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Agnosticism - Agnostus - Agnus Dei - Agogik - Agon - Agoni - Agoniska linjer - Agonus cataphractus - Agora - Agorafobi - Agorakritos från Paros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
Agnostus—Agorakritos
278
Agnostus
punctuosus.
(Omkr. 3 ggr
förstorad.)
åsikt, att man ingenting kan veta särskilt
rörande det översinnliga, framför allt om det
absoluta eller Gud. Agnosticismen avhåller
sig sålunda både från att antaga och från att
förneka en sådan verklighet samt gör
gällande, att vi människor därom platt intet
kunna veta. — Termen är införd av den
engelske naturforskaren Huxley, och en av
åsiktens ryktbaraste representanter är Herbert
Spencer. — A g n o’s t i k e r, den, som
omfattar a g n o s t i s k a, d. v. s. till agnosticism
hörande, åsikter. S—e.
Agno’stus, trilobitsläkte utan
ögon och ansiktssutur, med
huvud och stjärt av nästan
samma, halvelliptiska form ocb
samma storlek samt med blott
två torakalsegment. Tillhör
kambrium och undersilur, sär
skilt Sveriges. Bland
Agnostus-arterna i Sveriges kambrium
märkas A. pisiformis och A.
punctuosus. Jfr T r i 1 o b i t e r.
Hng. (K. A. G.)
A’gnus Déi, lat., »Guds
lamm». 1. Urspr. en judisk
benämning på Messias, vilken
av Johannes döparen tillämpas
på Jesus (Joh. 1: 29: »Se, Guds
lamm, som borttager världens
synd!»). Lammet i Joh. Upp.
uppfattades sannolikt redan av samtiden som
en symbol för Jesus. Anspelningen på
lammet i Jes. 53 eller
påska-lammet är en frukt av
kristen utläggning.
Frälsaren blev stundom i den
äldre kristna konsten
symboliskt framställd
såsom ett lamm, bärande
korsfanan (urspr. en
solsymbol), slutligen till och
med såsom ett dödat
lamm vid korsets fot
eller på korset, där senare
Frälsarens bild anbragtes.
2. I rom.-katolska kyrkan benämning dels
på amuletter, vilka på ena sidan ha
Agnus-Dei-bilden eller Johannes döparen med ett
lamm och på den andra sidan bilden av något
helgon eller av den regerande
påven; dels på de i medeltidens
kristna konst ofta förekommande
framställningarna av lammet.
Av åtskilliga franska
medeltids-konungar slogos guldmynt (agnels
el. moutons d’or) med ovan
nämnda bild i prägeln, och Visby
präglade under medeltiden små
silvermynt med den i det gottländska
landskapsvapnet ännu
förekommande A.-D.-bilden.
3. Namn på en i slutet av
600-talet i den katolska liturgien
införd bön, som av prästen läses
Medeltida hängsmycke
med Agnus-Dei-bild.
under mässan kort före kommunionen och
ännu i dag förekommer i vår
nattvards-liturgi (»O, Guds lamm, som borttager
världens synder», etc.) såsom hyllning åt
världs-försonaren.
Agogik, en av H. Riemann införd
musikterm för läran om smärre modifikationer av
tempot, som företagas för att göra föredraget
uttrycksfullt. Jfr Tempo rubato.
Agön, grek., kallades hos de gamla
grekerna en högtidlig tävlingsstrid. Agonerna
voro dels gymniska, som bestodo i
kroppsövningar, och dels m u s i s k a, vilka
omfattade musik, skaldekonst och dans. Efter hand
höjde sig fyra orters tävlingsspel till
allmänna nationalfester. Dessa voro de olympiska i
Olympia i Elis, de pytiska i Delfi i Fokis, de
nemeiska i Nemea i Argolis och de isthmiska
på Isthmos nära Korint. Jfr Olympiska
spelen.
Agoni, dödsarbete, dödskamp.
AgOniska linjer, linjer, vilka man tänker sig
dragna genom de punkter på jordytan, i vilka
den magnetiska deklinationen är noll. Se
vidare Jordmagnetism.
Agönus cataphra’ctus, lat. namnet på
s k ä g g s i m p a (se d. o.).
Agora’, grek., folkförsamling; plats, där
denna hölls; torg.
Agorafobi, »torgskräck», ett tillstånd av
sjuklig ångest, i vilket en del personer råka
vid passerandet av öppna platser eller under
vistelsen i teatrar, kyrkor o. dyl. Se
Neu-r a s t e n i.
Agora’kritos från Paros, grek,
bildhuggare, lärjunge till Feidias, mästare till
Nemesis’ berömda staty i Rhamnus, som starkt
påminde om Feidias’ stil och under den senare
forntiden av traditionen tillskrevs denne.
Såväl av bilden som av dess reliefprydda
posta-ment ha brottstycken kommit i dagen vid
grävningar. Genom dessa fragment kan
statyn dateras till omkr. 430—420 f. Kr. Andra
arbeten av honom äro kända genom forntida
efterbildningar och beskrivningar. —
Nationalmuseum äger en mycket vacker antik kopia
av en relief från Nemesis-statyns postament
(se nedanstående bild). H. W—n.
Antik kopia efter en relief pä postamentet till Agorakritos’
Neme-sis-staty. Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
