Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Agrafa - Agraff - Agrafi - Agram - Agra margarinfabrik - Agrarer - Agrarisk - Agrarpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
Agrafa—Agrarpolitik
282
A’grafa, grek., »oskrivna utsagor», kallas
de av traditionen Jesus tillagda utsagor, som
icke äro bevarade i de fyra evangelierna.
Agra’ff. 1. Spänne, häkta till
sammanhållande av kläder, gardiner, plymer etc. — 2.
Ett slags järnkrampa att sammanhålla stenar
med; prydnad i spetsen av en båge eller en
fönsterram.
Agrafi, förlust av förmågan att
åstadkomma de vid skrivandet nödvändiga
koordinerade rörelserna, utan att därvid de vid
skrivning använda musklerna äro förlamade. Jfr
A fa s i.
Agram, kroat. Zagreb, stad i n. v.
Jugoslavien, strax n. om floden Save och vid tvenne
järnvägslinjer. Omkr. 80,000 inv. (1919).
Ärkebiskopssäte. A. ligger vid foten av det 1,035
m höga Sljemen. Det driver handel med vin
och spannmål, hudar, pottaska, porslin och
silke och har även någon industri, såsom i
läder, linne, mattor och porslin. A. har blivit
den litterära och andliga medelpunkten för
den kroatiska folkstammen, bl. a. genom sitt
universitet och den för vårdande av det
kroatiska språket och litteraturen stiftade
akademien. Bland stadens många monumentala
byggnader märkas den vackra domkyrkan i
gotisk stil och det ärkebiskopliga palatset. —
A. anlades 1094 av Ladislaus I av Ungern som
biskopssäte och blev 1242 efter mongolernas
fördrivande kungl. fristad. Under krigen med
turkarna var A. en viktig gränsfästning. Blev
1867 huvudstad i Kroatien-Slavonien.
Agra margarinfabrik, Stockholm, tillverkar
margarin och konstister. Huvudkontor i
Stockholm, avdelningskontor i Göteborg och
Malmö. — Aktiekapital 2V2 mill. kr.
Arbetarantal 60. Tillverkningsvärde per år 4 mill.
kr. Firman etabl. 1898; aktiebolag 1919.
Agrarer, benämning på medlemmar av
vissa politiska partier el. ekonomiskt sociala
sammanslutningar, som arbeta för jordbrukets
intressen. Beteckningen har särskilt funnit
användning i Tyskland, där ett politiskt
agrarparti framträdde för första gången vid
valen 1874 och fastställde sitt program i febr.
1876 vid bildandet av »Verein deutscher
Steuer- und Wirtschafts reformen».
Ursprungligen var partiet frihandelsvänligt, men det
förband sig 1879 med
industriprotektionister-ua och påyrkade sedan dess med mycken iver
nya eller höjda tullar på spannmål, kreatur
och jordbruksprodukter över huvud. Den
kraftigaste agrarorganisationen blev det 1893
bildade »Bund der Landwirte». 1909 bildades
»Deutscher Bauernbund» som en mera
demokratisk sammanslutning av jordbrukare.
I Sverige uppstodo 1894 i de södra
landskapen några lokala agrarföreningar (den
första i Åstorp 10 nov.) med syfte att befordra
jordbrukets intressen huvudsakligen genom
tekniska reformer men även genom ändrad
tullagstiftning. Efter uppkomsten av
liknan-■de föreningar inom andra delar av landet och
;av länsföreningar bildades 8 mars 1895
»Sve
riges agrarförbund». 1903 ombildades detta
till »Sveriges lantmannaförbund», som
upplöstes 1914. Se vidare V. Nauckhoffs
minnesskrift (s. å.). Som agrarpartier kunna även
anses »Bondeförbundet» och det 1921 däri
uppgångna »Jordbrukarnas riksförbund» (se d. o.).
Motsvarande danska och norska föreningar
ha varit »Dansk agrarforening», bildad 1893,
som vid den politiska förlikningen 1894
utövade ett ganska stort inflytande men senare
blev utan politisk betydelse och 1911 inställde
sin verksamhet, samt »Norsk
landmandsfor-bund» av 1896.
Finska småbondepartiet,
maalaisliit-to (se d. o.), som bildades 1906, kallas ofta
på svenska agrarer.
Agrärisk, som hänför sig till jorden,
jordbruket.
Agrärpolitik, den gren av statens
ekonomiska politik, som avser jordbrukets främjande.
Agrarpolitiska strävanden gjorde sig
gällande redan i det gamla Rom (se
Åkerlagar). En ekonomisk politik i egentlig
mening, d. v. s. en målmedveten strävan från
statsmaktens sida att leda den ekonomiska
utvecklingen i en viss riktning, kan man dock
tala om först efter uppkomsten av de
västeuropeiska nationalstaterna vid slutet av
medeltiden och början av nyare tiden, och
vad särskilt agrarpolitiken beträffar, kan den,
med vissa undantag, sägas ha sin egentliga
upprinnelse så sent som under senare hälften
av 1700-talet, delvis till följd av de då
frambrytande fysiokratiska idéerna (se art. F
y-siokratism), som väckte till liv intresset
för jordbrukets utveckling. Under 1800-talet,
framför allt under dess båda sista årtionden,
har detta intresse blivit alltmer framträdande
i den inre politiken.
Statens viktigaste agrarpolitiska uppgift är
ordnandet av jordegendomsförhållandena, a
g-r arförfattningen. Denna verksamhet
har tidigare i flertalet länder främst gått ut
på jordägarens eller jordbrukarens befrielse
från sådana inskränkningar i hans fria
be-stämningsrätt över jorden eller från sådana
ekonomiska bördor, som kvarstått från äldre
tider. Hävandet av bondebefolkningens
ofri-hetstillstånd blev i de flesta länder
agrarpolitikens första mål. Livegenskapen avskaffades
i Danmark 1788, i Frankrike 1789, i
Preussen 1807, i Ryssland först 1861. Även
därefter kvarstodo emellertid flerstädes en mängd
onera, som bönderna hade att utgöra till sina
forna herrar och vilka det gällde att lätta
eller avskaffa. Arbetet härpå har under
1800-talet oavlåtligt fortgått, men ännu finnas
länder, t. ex. Italien, där allmogens ställning är
långt ifrån tillfredsställande. I Sverige har
livegenskapen aldrig funnits, icke heller stora
godskomplex i syd- och mellaneuropeisk
mening sedan Karl XI :s reduktion. Några med
befrielseverket i nyssnämnda länder
jämförliga åtgärder ha därför här icke behövt
ifrågakomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
