Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Agrell, Olof - Agrepp, Per Sigurd - Agremang - Agricola, Cnejus Julius - Agricola, Georg - Agricola, Johann - Agricola, Mikael - Agricola, Rudolf (Rolef Huysmann) - Agri decumates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
Agrell—Agri decumates
286
uppmärksamhet både i följd av ämnets
ovanlighet och det friska lynne och den lätta stil,
som voro utmärkande för dem.
Agrell, Per Sigurd, slavist,
universitetslärare och skald (f. 1881 16/i). Efter
avlagd fil. lic.-examen i Uppsala blev A. 1909
fil. dr vid Lunds universitet, förordnades till
docent i slaviska språk
och 1922 till professor
därstädes. A:s
viktigaste insats på den
slaviska språkforskningens område är hans
studier över
aspekterna och aktionsarterna
vid det polska
verbet, samlade i arbetet
»Przedrostki
posta-ciowe czasowniköw
polskich», utg. av
Vetenskapsakademien i
Krakau 1918. På
rys
ka har han utgivit »Iakttagelser rörande
vacklande betoning vid det ryska verbet»
(1917), ett om fina semasiologiska iakttagelser
vittnande arbete. I sina övriga språkhistoriska
arbeten har A. huvudsakligen behandlat de
slaviska intonations- och accentproblemen.
Under åren 1903—12 utgav A. sex lyriska
diktsamlingar (»Solitudo», »Hundra och en
sonett», »Purpurhjärtat», »Antika kaméer»
m. fl.), vilka dokumenterade honom som en
betydande skald, speciellt sonettdiktare.
Särskilt de indiska dikterna i hans »Solitudo»
utmärka sig genom stor tjuskraft. H. Sd.
Agrema’ng, mest i plur., behag, förströelse,
fördel, bekvämlighet. Som diplomatisk term
betecknar a. förklaring från en regering, att
invändning icke föreligger mot emottagande
av viss namngiven diplomat från annan makt.
AgrPcola, Cnejus Julius, romersk
statsman o. fältherre (39—93). Stred under
Vespasianus framgångsrikt i Britannien och
förvaltade 73—76 Akvitanien. Han sändes
77 till Britannien, där han utvidgade
romarnas besittningar ända till floden Tay och med
mycken framgång utbredde den romerska
odlingen. I behåll finnes en berömd, av hans
svärson Tacitus författad levnadsteckning: »De
vita et moribus Julii Agricolae» (övers, av V.
Lundström, 1896).
Agri’cola, Georg, tysk naturforskare (1494
—1555). Hans tyska namn var B a u e r. Efter
studier i Leipzig och Italien bosatte han sig
såsom läkare i Joachimstal men drevs av
den blomstrande sachsiska gruvindustrien att
huvudsakligen ägna sina krafter åt
metallurgiska och mineralogiska studier. 1546 blev
han borgmästare i Chemnitz men avsattes
redan 1552 på grund av religionsstridigheter. I
sina skrifter, vilka präglas av stor klarhet,
beskriver han de viktigaste metoderna för
utvinnande av metaller ur malmer samt
framställningen av andra hyttprodukter och
tekniskt viktiga preparat. Bland hans skrifter,
vilka äro synnerligen viktiga för metallurgiens
historia, märkas »De re metallica (libri XII)»,
1556, samt det mineralogiska arbetet »De
natura fossilium (libri X)», 1546.
Agri’cola, J o h a n n, tysk lutersk teolog
(1494—1566). Gav upphov till den s. k.
an-tinomistiska striden (se d. o.). Som sin åsikt
framhöll han med yttersta skärpa: »Lagen hör
hemma blott på rådhuset». Deltog i
utarbetandet av »Augsburger-interim» (se d. o.). Av
kurfursten Joakim II blev han utnämnd till
hovpredikant och superintendent i Berlin och
bidrog verksamt till protestantismens
införande i Brandenburg. Litt.: G. Kawerau, »J.
A.» (1881).
Agri’cola, Mikael, Finlands reformator
(omkr. 1508—57). Mottog som skrivare hos
biskop Martin Skytte i Åbo av
reformationens finske apostels, Peder Särkilaks’,
predikningar den första väckelsen att arbeta
för de nya lärorna, som han sedan fick
ytterligare tillfälle att inhämta såsom Luthers och
Melanchthons lärjunge i Wittenberg (1536—
39). Återkommen blev han 1539 rektor vid
Åbo skola, förordnades 1548 till Skyttes
medhjälpare (coadjutor) och förestod efter dennes
död stiftet i fyra år, tills han 1554 av konung
Gustav utan föregående val utnämndes till
biskop över Åbo stift. Han var den förste
gifte finske biskopen. A. blev skaparen av ett
finskt skriftspråk och grundade en
finskspråkig litteratur, som länge gick i de banor han
anvisat. Han kan även räknas som Finlands
förste förf, på teologiens, kyrkohistoriens och
mytologiens områden. A:s tidigaste arbete
är en abc-bok, tryckt 1542. Hans »Bönebok
ur bibeln» (»Bukouskirja bibliasta»), tryckt
1544, är ett större arbete, innehållande ett
kalendarium och astrologiska regler, ett slags
bondepraktika, och därjämte ett stort antal
böner, trosbekännelserna, utdrag ur bibeln
o. dyl. Dessutom har han bl. a. utgivit
översättningar av N. T. (tryckt i Sthlm 1548) och
av Psaltaren m. fl. delar av G. T. ävensom
kyrkohandbok och mässa (dessa båda ånyo utg.
1893 av E. N. Setälä och K. B. Wiklund).
Agri’cola, Rudolf, egentl. Rolef H u y
s-m a n n, holländsk humanist (1443—85). Efter
att ha varit lärjunge till Thomas a Kempis
och studerat i Leuven och Paris, reste han
vid 33 års ålder till Italien, där han av den
lärde grekiske flyktingen Teodor Gaza
infördes i den grekiska litteraturen. Sina senare
levnadsår tillbragte han i Heidelberg. Han
studerade även hebreiska och teologi. I sitt
mycket spridda huvudarbete, »De inventione
dialectica» (1480), ger han, i anslutning till
antikens retorik, en vägledning för talare och
författare till ämnets ordnande och
behandling. A:s största betydelse ligger däri, att
han i Tyskland väckte kärlek för de klassiska
studierna o. bidrog att framkalla renässansen.
A’gri decumates, lat., »tiondelandet», kallas
den av romarna i 1 :a årh. e. Kr. erövrade
land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
