Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ahmadabad, Ahmedabad - Ahmadnagar, Ahmednagar - Ahmed I - Ahmed III - Ahmed Midhat - Ahmed Mirza - Ahmed schah - Ahn, Johann Franz - Ahnfelt, Arvid Wolfgang Nathanael - Ahnfelt, Nils Otto - Ahnfelt, Oskar - Ahnfelt, Otto Nathanael Theophilus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
Ahmadnagar—Ahnfelt
302
med en folkmängd, som uppges till 900,000
människor. Det erbjuder i arkitektoniskt
avseende mycket av intresse. — Jama Masjid
(»stora moskén»), uppförd 1424 av sultan
Ahmed, företer en egendomlig blandning av
hinduisk och islamitisk byggnadskonst.
Vackert är det jainistiska Hathi Suiz-templet,
uppfört så sent som 1848, och i Sidi
Sayid-moskén finnas några fönster i
marmorfili-gran, som t. o. m. sägas överträffa liknande
saker i Agra och Delhi. Jfr Indisk konst.
Ahmadnagar, Ahmednagär, stad i v.
Främre Indien, 20 mil ö. om Bombay, i prov.
Bombay, vid floden Sina. 42,940 inv.
Militärstation. Tillverkning av bomulls- och
siden-varor samt koppar- och mässingsarbeten.
A’hmed I, turkisk sultan (1589—1617). Var
föga begåvad och stolt, vankelmodig och grym.
Han byggde den präktiga A.-moskén i
Kon-stantinopel. Om hans krig mot Österrike
och Persien se Turkiet, historia.
A’hmed III, turkisk sultan (1673—1736).
Besteg tronen 1703 och är bekant i Sveriges
historia genom sina förbindelser med Karl
XII under dennes vistelse i Turkiet 1709—14.
(Se vidare Turkiet, historia, och Stille, »Karl
XII och Porten 1709—14» i samlingsverket
»Karl XII», 1918). Under A:s tid infördes
boktryckarkonsten i Turkiet. Själv var han
försjunken i njutningar och lät vesirerna styra.
Han avsattes av janitscharerna 1730 och dog
i fängelse, sannolikt förgiftad.
A’hmed Midhat, turk. förf. (1841—1913),
Landsförvisad under Abd-ul-Aziz, beklädde han
under Abd-ul-Hamid II flera höga ämbeten.
Han anses som skaparen av den nyare
turkiska prosalitteraturen genom att ha brukat
de folkliga turkiska berättelsernas livfulla
framställningssätt i noveller med franska
litterära förebilder. Av hans romaner, smärre
berättelser och skådespel äro flera övers, till
tyska och franska.
A’hmed Mirza, schah i Persien (f. 1898).
Efterträdde 1909 fadern Muhammed Ali. Se
Persien, historia.
A’hmed schah, grundläggare av afganernas
el. duranernas rike (omkr. 1724—73). Se A
f-g a n i s t a n, historia.
Ahn, Johann Franz, tysk skolman o.
läroboksförf. (1796—1865). Ivrade för en
praktisk riktning i undervisningen, och den
av honom grundade och 1826—38 ledda
privatskolan i Neuss (Rhenlandet) blev en
föregångare till realskoleväsendet. I hans lärobok
för snabb och lätt undervisning i franska,
som även använts i Sverige, följdes den s. k.
naturenliga eller ahnska metoden, vilken
avsåg att införa lärjungen i språkets grammatik
genom mekaniskt inövade exempel.
Ahnfelt, skånsk släkt, vilken anses
härstamma från löjtnant Hans Jörgen A. (d.
i Riga 1674). Denne skulle ha varit farfars
farfar till N. O., P. G. och Oskar A.
Ahnfelt, Arvid Wolfgang N a t h
a-n a e 1, skriftställare (1845—90), son till P.
G. A.; fil. dr i Uppsala 1869. Var en
mycket flitig samlare och författare på litte
raturhistoriens och memoarlitteraturens fält,
varvid han ådagalade ett mycket utpräglat
sinne för det pikanta och sensationella. Bland
mängden av hans arbeten märkas särskilt
monografierna över K. J. L. Almquist (1876)
och L. F. Rääf (1879), memoarsamlingarna »Ur
svenska hofvets och aristokratiens lif» och
»Från Europas hof» samt de av honom utgivna
skrifterna av K. af Kullberg, Palmær, Tho
mander, Crusenstolpe m. fl. Hans bearbetning
»Verldslitteraturens historia» (1874—76) har
haft ganska stor betydelse för väckande av
intresse för litteraturhistorien. A. uppsatte
1881 och redigerade till sin död tidskriften »Ur
dagens krönika» (se d. o.), som var ett gärna
anlitat organ för det dåtida »unga Sverige».
Ahnfelt, Nils Otto, botanist (1801—37),
äldre broder till O. och P. G. A.; docent i dog
matik vid Lunds univ. 1821. Ehuru teolog,
var A. mest känd för sina arbeten rörande de
sydsvenska mossorna, särskilt släktet
Hyp-num. Han spelade en stor roll i det
lundensiska studentlivet och var någon tid
utgivare av tidningen »Gefion» (se d. o.).
Ahnfelt, Oskar, resepredikant, andlig
musiker (1813—82), broder till N. O. och P. G. A.
Blev 1829 student i Lund och begav sig efter
flera års anställning som informator 1840 till
Stockholm för sin musikaliska utbildning. Han
genomgick där en religiös kris under
påverkan av K. O. Rosenius, som blev hans vän
och andlige ledare. Åren 1849—79
genomreste han Sverige och besökte även Norge och
Danmark, och överallt samlade sig stora
skaror till hans predikningar. Dessa började och
slutade A. med sång, varvid han
ackompanjerade sig själv med gitarr. Man har därför
kallat honom »den andlige trubaduren». Till
sina »andeliga sånger» m. fl. (12 häften 1850—
77) hämtade A. texten från olika håll, musiken
därtill satte han själv. De blevo mycket
populära och ha utkommit i otaliga upplagor. A.
tillhörde statskyrkan. Endast en kort tid var
han ledare för några av honom stiftade
friförsamlingar. Litt.: S. Laurin, »O. A.» (1923).
Ahnfelt, Otto Nathanael Th e o p h
i-lus, teolog (1854—
1910), brorson till
fö-reg.; teol. kand, i
Lund och docent i
systematisk teologi 1881,
e. o. prof, i moralteo
logi och symbolik i
Lund 1892, i
kyrkohistoria och symbolik
1894 samt biskop i
Linköpings stift 1907.
Hans verksamhet som
modern
kyrkohisto-risk förf, blev av
ganska stor och
ban
brytande betydelse dels genom publicerande
av historiska dokument från sv.
reforma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
