Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akridin - Akroamatisk - Akrobat - Akrogami - Akrogyn - Akrokarpa mossor - Akrolein - Akrolit - Akromatin - Akromatism - Akromegali
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
Akroamatisk—Akromegali
358
tjära och råantracen. Kan framställas
genom upphettning av difenylamin med
myrsyra. A. kristalliserar i färglösa nålar med
smpt 110° C. Dess ångor angripa starkt
överhud och slemhinnor. Det är modersubstans
för en serie tjärfärger, akridinfärgerna, t. ex.
akridingult. E—t N—n.
Akroamatisk, som åhöres, som förnimmes
genom hörseln. — Uttrycket användes för att
beteckna de aristoteliska skrifter, som ej
ned-skrivits av Aristoteles utan grundade sig på
anteckningar vid hans muntliga föredrag.
Sedan har man såsom akroamatiska betecknat
rent vetenskapliga framställningar till
skillnad från populariserade, och därigenom har
termen ofta blivit liktydig med esoterisk.
S—e.
Akrobat, yrkesgymnastisk konstmakare, som
inför allmänheten uppvisar prov på
utomordentlig, genom övning förvärvad vighet,
smidighet eller styrka. — Akrobatik, en
akrobats yrke eller konst. — Adj.:
Akrobatisk.
Akrogami, se Befruktning (växternas).
Akrogyn, se Levermossor.
Akroka’rpa mossor, sådana bladmossor, hos
vilka honorganen (arkegonen) utbildas i
spetsen av huvudskottet. Härav följer, att
moss-kapseln (sporogonet) också sitter i
huvudskottets spets och därigenom begränsar dess
tillväxt, som t. ex. hos björnmossan,
Polytri-chum, stjärnmossan, Mnium, spåmossan,
Fu-naria m. fl. I motsats härtill kallas de
bladmossor pleurokarpa, hos vilka arkegonen
(och således också sporogonen) utbildas i
spetsen på sidogrenar, så att huvudskottet får
obegränsad tillväxt, som t. ex. hos
väggmossan, Hypnum splendens, vattenmossan,
Fonti-nalis, m. fl. N. S—s.
Akrolein, en produkt, som uppstår, då fett
eller glycerin upphettas starkt. A. är en
färglös, flyktig vätska, vars ångor häftigt
angripa ögon och andningsorgan. Det ingår i
de illaluktande gaser, som bildas vid
ofullständig förbränning av fett, t. ex. i stekos.
A. är en omättad aldehyd av formeln
CH2: C . CHO. Se Aldehyder samt
Omättade föreningar.
Akrolit, inom den grekiska konsten en
bildstod, bestående av en träkärna, i vilken
draperiet var skuret och vanligen belagt med
guldbleck men på vilken de nakna delarna
voro tillsatta och av sten (marmor). Jfr
Kryselefantin.
Akromatin, beståndsdel av cellkärnan, se
Cell.
Akromati’sm, frihet från färgspridning i
strålknippen. Hos prismor visar den sig i att
ljuset avböjes, medan dess olika våglängder
mer eller mindre fullständigt förenas; hos
linser i att bildkanterna ej äro färgade.
Bristande a. (kromatisk aberration) visar sig hos
en samlande lins i att dess brännvidd är
mindre för kortare våglängder än för större;
hos en spridande lins är motsatsen fallet.
Detta fel kan upphävas genom att kombinera
två linser av olika glassorter; om den
starkare, positiva linsen har mindre
dispersions-förmåga än den svagare, kan man förena olika
våglängder i samma brännpunkt, medan
systemet fortfarande verkar samlande.
Med vanliga glassorter — generellt kallade
kron- och flintglas — kan detta utföras för
två färger; samlingslinsen förfärdigas av
kron-glas, spridningslinsen av flintglas. Dock
åtér-står då ett »sekundärt spektrum», beroende
på att dispersionens gång i de båda
glassorterna ej är proportionell. Med vissa, senare
framställda specialglas har man lyckats uppnå
detta och kan då förena tre färger samt även
eliminera det sekundära spektret. Sådana
system kallas apokromatiska och
användas för speciella ändamål, såsom för
tre-färgsfotografi och i mikroskop. A. måste i
regel för linskombinationer omfatta dels
snittviddens a. (bilderna ligga i samma plan), dels
brännviddens a. (bilderna äro lika stora). För
hel- eller halvsymmetriska objektiv följa
dessa av varandra; för osymmetriska
objektiv måste hänsyn tagas vid konstruktionen.
A. benämnes efter ändamålet visuell, då
de för ögat verksammaste strålarna förenas,
t. ex. C- och F-lin jerna, eller fotografisk,
då de visuellt och fotografiskt effektivaste
våglängderna sammanföras, t. ex. F och h eller
D och G. Den förra användes i kikare o. dyl.,
den senare i fotografiska objektiv. Vissa
astro-fotografiska instrument förena två våglängder
inom blått och violett, bestämda med hänsyn
till den fotografiska plåtens
spektralkänslig-het för att erhålla skarpaste avbildning.
A. saknades i äldre instrument, vilka visade
störande färgkanter; man strävade därför
efter att erhålla den. Newton ansåg sig
emellertid genom experiment ha visat omöjligheten
härav, och hans auktoritet avskräckte andra
från vidare försök. Den svenske fysikern
Samuel Klingenstierna (se denne) visade
emellertid, att varken Newtons resultat eller hans
därav dragna slutsatser voro riktiga, och
anvisade vägen för att nå målet. Den engelske
instrumentmakaren Dollond, vilken han
meddelat sina resultat, återtog då försöken och
lyckades framställa akromatiska linser. Andra
försök, utförda av Euler och av en engelsman,
Chester More Hall, utgingo från att ögat var
akromatiskt — vilket ej är fallet — och sökte
efterlikna dess byggnad genom att kombinera
glaslinser med vätskor. Deras försök synas;
dock ej ha lett till resultat; Eulers skäl
kunde ej övertyga »Dollond, och Halls linser,
vilka sägas ha varit akromatiska,
hemlig-höllos och ha ej blivit prövade. Det var den
svenske fvsikern, som nådde målet; resultatet
har varit av den största betydelse för alla
med optiska system arbetande vetenskaper.
Odts.
Akromegali, en sällsynt sjukdomsform, som
först beskrevs av Maine 1886. De mest
framträdande symtomen äro: tilltagande
försto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
