Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alameda (allé) - Alameda (stad) - À la mode - Alamos - Alaner - À l’anglaise - Alant - Alanäs - Alaouite el. Territoire des Alaouites - Alapetite, Gabriel - Alapurin - Alarcón, Pedro Antonio de - Alarcón y Mendoza, Juan Ruiz de - Alard, Delphin - Alaria - Alarik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
Alameda—Alarik
384
Alame’da, poppelallé, vanligt namn på
promenadplatser i spanska och portug. städer.
Alameda [alamélda], stad i Kalifornien, v.
U. S. A., vid San Franciscobukten, mitt emot
San Francisco. 23,383 inv. (1920), varav 4,124
svenskfödda. Skeppsbyggeri och tillverkning
av lervaror.
A la mode [alamå’d], fr., på modet.
Alämos, stad i n. v. Mexiko, mellan Sierra
Madre och Californiaviken i staten Sonora.
9,500 inv. Omgivande trakt är rik på guld,
silver, bly och koppar.
Aläner, folknamn, som vid början av den
kristna tidräkningen tillädes flera nomadiska
stammar, som bodde mellan Kaukasus,
Kaspiska havet, Volga och Don. I kinesiska
annaler omtalas alanerna såsom boende v. om
hun-nerna. Av dessa besegrades de kort före 376
och torde dels ha gått upp i hunnerfolket, dels
flytt inåt Kaukasus, dels trängts åt v. och s.
in på romerska rikets område, där de
kring-spriddes mer än något annat av
folkvandrings-tidens folk. 378 omtalas alaner i Trakien. 406
bröto alaner jämte vandaler och suever från
Pannonien in i Gallien och grundade för en tid
ett rike vid Loire. 409 följde en del alaner
med vandalerna till Spanien, där de slogo sig
ned i Lusitanien (nuv. Portugal). De
besegrades där 417 av västgotakonungen Vallia och
uppgingo därpå i vandalerna, gemensamt med
vilka de sedan, 429, gingo över till Afrika.
Alanerna i Gallien troddes stå i samförstånd
med hunnerna, men deras konung Sangiban
nödgades av Aetius att med västgöter och
romare strida mot Attila på Katalauniska
fälten (451). I Kaukasusländerna omtalas alaner
under Justinianus II och Leo Isauriern
(700-talet). Från 900-talet torde dessa kaukasiska
alaner ha kallats ås och sannolikt återfinner
man dem ännu i o s s e t e r n a. Alanernas
härkomst är omstridd. Enligt somliga voro
de av germanskt el. kanske snarare iranskt
ursprung; enligt andra tillhörde de liksom
hunnerna den turanska folkgruppen. — Litt.:
Bury, »History of the later Roman empire»
(2 bd, 1889). V. S—g.*
Å Fanglaise [aläglä’z], fr., på engelskt sätt.
ATant, namn på ålandsrot (se d. o.).
Alanäs, socken i n. ö. Jämtland intill
Ångermanland; Hammerdals tingslag, Jämtlands
län; 917,7 kvkm, 1,909 inv. (1923). Är belägen
kring Flåsjön. I norr Blomsterberget och
Bunkfjället (740 m). Riklig skog (omkr.
66,300 har), 733 har åker. Annex till Ström,
Ströms kontrakt, Härnösands stift.
Alaouite [alaoi’t] el. Territoire des
Alaouites, eng. Alazviya, guvern. i
mellersta Syrien (se d. o.) kring berget Ansarieh.
6,200 kvkm, 400,000 inv. (1921).
Aiapetite [-pti’t], Gabriel, fransk
ämbetsman o. politiker (f. 1854). Inlade 1887
förtjänster om undertryckandet av
rövarvä-sendet på Korsika, var från 1888 prefekt i
flera dep. efter varandra och 1906—18 gene-
ralresident i Tunisien, där han befäste sitt
rykte som klok och energisk förvaltningschef.
Han ställdes 1920 som generalkommissarie i
spetsen för förvaltningen av
Elsass-Lothring-en, där han fortsatt sin företrädare
Mille-rands arbete för de från Tyskland avträdda
provinsernas assimilering med det övriga
Frankrike. V. S—g.*
Alapurin, Se L a n o 1 i n.
Alarcon [-kå’n], Pedro Antonio de,
spansk förf. o. politiker (1833—91). Var
tidigt verksam i den radikala
oppositionspressen men började snart skriva romaner och
dramer. Då kriget mot Marocko utbröt 1859,
gick han ut som frivillig och blev sårad.
Hans dagboksskildringar från kriget (utg.
1859) gjorde stor lycka. Sedermera deltog
han livligt i Spaniens politiska liv och var
bl. a. senator, medlem av »consejo de estado»
och sändebud i Konstantinopel. Hans
arbeten, av vilka en samlad uppl. i 20 vol.
utkommit, anses giva en livlig och sann bild
av äkta spanskt liv. Några av hans
berättelser äro övers, till sv., bl. a. hans mest
bekanta, »El sombrero de tres picos» (1874,
»Den trekantiga hatten»). Äd. H—n. *
Alarcon y Mendoza [ kå’n i mändå’pa],
Juan Ruiz de, spansk teaterförf. (1580—
1639). Är en av den spanska dramatikens
främsta representanter och skaparen av den
spanska karaktärs- eller sedekomedien. Det
bästa av A:s till ett tjugutal uppgående
stycken på detta område är »La verdad
sospe-chosa», d. v. s. »sanningen själv (i en lögnares
mun) gör sig misstänkt». Denna komedi
efterbildades av Corneille i Frankrike (»Le
men-teur») och Steele i England (»The lying
lover») samt kom slutligen även till Sverige
(»En bättrad Will-Hierna» av Karl
Gyllenborg, spelad i Stockholm 1745). — Av
spanjorerna sattes A. nära nog i jämbredd med
det spanska dramats största namn, Calderon
och Lope.
Alard [alä’r], Delphin, fransk violinist
(1815—88), violinprofessor vid
konservato-riet i Paris 1843—75. Var en högt ansedd
lärare och vann även namn som solospelare
på sitt instrument. Utom briljanta
kompositioner och stycken för violin utgav A. en
förträfflig violinskola och en antologi, »Les
maltres classiques du violon».
Aläria, ett till familjen Laminariaceae
bland brunalgerna, Phaeophyceae, hörande
släkte, av vilket ett 20-tal arter, alla mycket
storvuxna, äro kända från de nordliga haven.
Den mest bekanta arten, A. esculenta, kan bli
ett par meter lång. Flera arter ätas med
begärlighet av polarfolken. Deras näringsvärde
och söta smak bero på deras halt av mannit
(se d. o.).
ATarik, västgotisk konung (d. 410). Bröt 395
från Mesien s. om Donau härjande in i det
östromerska riket, vars härskare nödgades
erkänna honom som riksfältherre (magister
militum) och åt honom överlämna förvalt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
