Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert I (konung av Belgien) - Albert (furste av Monaco) - Albert (konung av Sachsen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
Albert
410
Engelska trupper framför kyrkan i Albert (1918).
ringar och rättsreformer som för vetenskap,
konst och litteratur. 1912 grep han personligen
medlande in i arbetarstriderna i Hainaut.
Makarnas enkla och kloka uppträdande tillvann
dem en allmän popularitet, som ytterligare
befästes genom deras fasthet och mod under
de olyckor världskriget förde över Belgien.
A., som ivrigt verkat för militärreformen
1913, ledde med skicklighet striderna under
återtåget i sept. och okt. 1914 och uttåget ur
Antwerpen samt förde sedan befälet över den
reorganiserade belgiska hären, som övertog
en del av belgisk-franska fronten, och ledde
den slutliga offensiven hösten 1918.
Efter vapenvilan har A. verksamt sysselsatt
sig med landets återuppbyggande, bl. a.
genom att donera betydande belopp till »konung
Alberts fond», som är avsedd till understöd
åt de av kriget lidande och till utländska
resor för studerande av handelsförhållanden
och till uppsökande av nya
avsättningsorter för den belgiska handeln. Han avböjde
den av kammaren omedelbart efter
världskriget erbjudna ökningen av civillistan. —
Litt.: J. de C. Mac Donnell, »Life of H. M. A.,
king of the belgians» (1915). Ths.
Albert, furste av Monaco (1848—1922).
Efterträdde 1889 fadern, furst Karl III. Han har
gjort sig ett vetenskapligt namn genom sina
undersökningar av havsfaunan samt genom
sitt i Monaco upprättade oceanografiska
institut, som består av lärda från alla länder.
Han ledde därjämte oceanografiska institutet
i Paris och oceanografiska museet i Monaco
(se d. o.). Erhöll för sina oceanografiska
undersökningar jan. 1922 av Sv. sällskapet för
antropologi och geografi Vegamedaljen i guld.
Albert, konung av Sachsen (1828—1902),
son till konung Johan. Var med i krigen mot
Danmark 1849, Preussen 1866 och Frankrike
1870. Han deltog med utmärkelse i striderna
kring Metz, synnerligast i slaget vid Grave-
lotte. Sedan franska Rhenarmén blivit
instängd, bildade tyskarna en fjärde armé,
Maasarmén, under dåv. kronprins Alberts befäl
och med uppgift att operera mot Mac Mahon.
Mot slutet av
augusti utförde A., i
förening med tredje
armén under
kronprinsen av
Preussen, den berömda
flankrörelse, som
verksamt bidrog till
kapitulationen vid
Sedan. Efter
fredsslutet utnämndes
han av kejsar
Vilhelm till
generalfältmarskalk. A.
intresserade sig som
konung (sedan 1873)
huvudsakligen för militärväsendet. Var sedan
1853 i barnlöst äktenskap förenad med
Gustav IV Adolfs sondotter, Carola av Vasa (1833
—1907). Kungaparet besökte Sverige 1888.
Albert [ä’lbat], gemål till drottning
Viktoria av Storbritannien (1819—61), prins av
Sachsen-Koburg-Gotha. Erhöll vid
förmälning-en 1840 med sin kusin Viktoria titeln kungl.
höghet, säte i Privy council och apanage
men ingen rätt till formligt deltagande i
regeringen. Genom det obegränsade inflytande
han vann över drottningen, som formligen
dyrkade honom och länge förblev
otröst-lig över hans frånfälle, kunde han dock som
hennes ende förtrogne rådgivare i politik,
trots motståndet från Palmerston m. fl., med
åren allt verksammare ingripa i landets
politik och styrelse. Han intog alltifrån Peels
avgång (1846) en sådan ställning i Englands
offentliga liv, att han var den faktiske
regen-ten. Det har t. o. m. icke ansetts osannolikt,
att han, om han levat längre, skulle kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
