Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert (konung av Sachsen) - Albert (hertig av York) - Albert (biskop av Riga) - Albert (greve av Orlamünde) - Albert (greve av Bollstädt) - Albert (Alexandre Martin, fransk politiker) - d’Albert, Eugen - Albert, Gustav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
Albert
412
väsentligt inverka på statens omorganisation
och politikens omläggning i nära
överensstämmelse med de statsideal han insupit genom
sin tyska uppfostran i Bonn och senare under
nära påverkan av
baron Ch. F.
Stock-mar (se denne). I
följd av sitt tyska
ursprung och sina
med den eng.
aristokratiens smak föga
överensstämmande
vanor och sätt
mottogs han till en
början med en ganska
utpräglad misstro,
som han genom sitt
plikttrogna arbete
och korrekta
uppträdande småningom
till stor del lyckades avlägsna. För musik,
målning, litteratur, vetenskap, sociala
reformer och industri var han personligen livligt
intresserad och hade väsentlig del i
tillkomsten av den stora världsutställningen i
London 1851. Tog därjämte »trasskolorna» i sitt
särskilda hägn och anlade ett mönsterlantbruk
vid Windsor. 1857 erhöll han titeln »prince
consort» (prinsen-gemålen). Litt.: Sir
Theo-dore Martin, »Life of the prince consort» (5
bd, 1874—80); L. Strachey, »Queen Victoria»
(1921, sv. övers, s. å.). Ths.
Albert, hertig av York, eng. prins (f. 1895),
andre son till Georg V. Deltog som
underlöjtnant i sjöslaget vid Skagen 1916, övergick
senare till flygväsendet.
Albert, biskop av Riga, stiftare av
Svärdsriddarorden (d. 1229). Var kanik i Bremen, då
han 1199 upphöjdes till biskop av Livland, och
landade på våren 1201 med en liten
pilgrims-flotta vid Dünas mynning, anlade 1201 Riga,
som blev biskopssäte, och stiftade 1202 till
hedningarnas bekämpande Svärdsriddarorden.
Inom kort voro länderna på ömse sidor om
nedre Düna erövrade. 1207 mottog han
Livland som län av Tyska riket och avträdde
s. å. en tredjedel av det då erövrade området
till Svärdsriddarorden men råkade sedermera
med orden i makttvister, som gåvo uppslag
till hundraåriga stridigheter (se
Svärdsriddarorden). A. underlade sig vidare
Semgallen (1219) och ösel (1227). Då hans
försök att vinna Estland misslyckats,
tillkallade han konung Valdemar Sejr, som för
egen räkning erövrade landet (1219). Som
tysk riksfurste erkändes A. 1225.
Albert, greve av Orlamünde (1182—1245).
Fick av sin morbroder Valdemar Sejr 1204
Holstein i län och var under Valdemars
fångenskap i Mecklenburg 1223 Danmarks
riksföreståndare, till dess han själv blev
tillfångatagen i slaget vid Mölln 1225. Först
efter slaget vid Bornhöved 1227 blev han
frigiven men nödgades avstå Holstein.
Albert, greve av Bollstädt, se Albertus
Magnus.
Albert [albä’r], eg. Alex and re
Martin, fransk politiker (1815—95), järnarbetare.
Omfattade ivrigt demokratiska och
socialistiska åsikter och var verksam i hemliga
sällskap samt grundade med kamrater 1840
arbetarbladet »L’atelier» (verkstaden). Detta
föranledde, att han vid revolutionen 1848 blev
medlem av provisoriska regeringen (24 febr.—
4 maj). Han var alltså den förste
kroppsarbetaren i en stor stats regering. Senare
deputerad för Paris. Blev för sin anslutning
till folkmassans demonstrationer 15 maj s. å.
dömd till deportation och frigavs först 1859.
d’Albert [dalbä’r], Eugen, tysk pianist
o. tonsättare (f. 1864 i Glasgow); elev av
Hans Richter och Liszt. Beundrades länge
som en av nutidens största pianister men
har på senare tid
konserterat mera
sällan. Som
tonsättare ägnade han sig
först åt den
absoluta musiken samt
har skrivit en
symfoni, konserter för
piano och violoncell,
stråkkvartetter och
pianokompositioner.
Därtill
kommasång-er och körverket
»Der Mensch und
das Leben». Sedan
1893, då hans första
sceniska verk, sagooperan »Der Rubin», hade
sin premiär, har han övervägande ägnat sig
åt operakomposition. Hållna i skiftande
stilarter, vittna hans många operor om en med
ansenlig teknisk rutin förenad eklekticism.
Av tidigare verk uppmärksammades särskilt
enaktaren »Die Abreise» för sin fina
lustspelston. Sin största och internationellt enda
mer betydande framgång har d’A. vunnit med
det veristiskt färgade musikdramat
»Tief-land», vars musik med bestickande verkan
illustrerar en gripande handling. Allt
tydligare har i hans senare operor, »Izeyl», »Die
toten Augen», »Der Stier von Olivera»,
»Re-volutionshochzeit» m. fl., framträtt förkärlek
för grovt sensationella effekter och brist på
ideellt konstnärlig syftning. I Stockholm ha
uppförts »Tiefland» (»Låglandet», 1908),
»Izeyl» (1910) och »Die toten Augen»
(»Myr-tckle», 1920). d’A. har konserterat i
Stockholm 1907 och 1919. Var 1892—95 g. m.
pianisten Teresa Carreno. H. G—t.
Albert, Gustav, svensk målare (1866—
1905). Efter förberedande utbildning i
Göteborg och ett uppehåll i Amerika (1887—90)
bosatte han sig 1891 i Frankrike. Målade
stämningslandskap, mest från Bretagne och
Oisedalen. Han är representerad i Göteborgs
museum och i Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
