Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albo - Alboga - Alboid - Abloin (Albuin) - Alboni, Marietta - Albo och Järrestads kontrakt - Albors - Albrechtsberger, Johann Georg - Albrekt av Mecklenburg - Albrekt I björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
Alboga—Albrekt I
426
303,05 kvkm, 10,344 inv. (1923). Häradet är
till allra största delen uppfyllt av
Linderöds-åsen och dess utgreningar. Den här
långslut-tande åsen avbrytes i norra delen av en
skarpt markerad, av Värkeån genom fluten
dalgång, som närmare kusten vidgar sig till en
mindre slättbygd. S. därom höjer sig åter
åsen men genomskäres ö. om S. Mellby
av en sydlig dalgång, ö. därom ett
bergparti med enstaka kullar, bl. a. det mot
Östersjön framskjutande Stenshuvud (150 m ö. h.).
Åkerbruket är huvudnäring, men fisket är
ock av stor vikt, och i häradet ligga
fisklägena Kivik, Vitemölla och Vik. Häradet
genomdrages av Långebro—Everöd—Brösarps,
Ystad—Brösarps och Ystad—Gärsnäs—S:t
Olofs järnvägar. Omfattar socknarna
Rav-lunda, Brösarp, S. Mellby, Vitaby, Andrarum,
Eljaröd, S:t Olof, Fågeltofta och Rörum;
ingår i Gärds och Albo domsaga och Tollarps
fögderi samt i Albo och Järrestads kontrakt,
Lunds stift.
Alboga, socken i mellersta Västergötland,
v. om Lidan; Gäsene härad, Älvsborgs län;
26,24 kvkm, 409 inv. (1923). Socknen, som är
rik på skog och mossar, har en medelhöjd av
200 m och är småkuperad. 552 har åker. Är
annex till Od, Ås kontr., Skara stift.
Alboid, förnicklad britanniametall.
ATboin (A 1 b u i n), grundläggare av det
langobardiska riket i Italien (d. 572).
Efterträdde efter av sagan utsmyckade
ungdomsbragder sin fader Audoin som konung över
langobarderna. I spetsen för dessa, vilka då
bodde i Pannonien vid Donau, och med hjälp
av avarerna besegrade A. omkr. 567
gepi-derna, dödade med egen hand deras konung
Kunimund och fick på sin del av segerbytet
även dennes dotter Rosamunda. Snart
fortsatte han med sitt folk (568) över Alperna och
erövrade större delen av n. Italien, det sedan
8. k. Lombardiet (se därom L angob
ar-d e r). A. blev mördad på anstiftan av sin
gemål, vilken han vid ett gästabud tvungit att
dricka ur en bägare, som han enligt
urgammal barbarisk stamsed låtit förfärdiga av den
besegrade gepidkonungens huvudskål.
Albo’ni, M a r i e 11 a, ital. altsångerska
(1823—94). Var elev av Rossini och tävlade
i London 1847 med Jenny Lind om främsta
rummet i publikens gunst. 1853 gjorde hon
ett triumftåg genom Amerika men drog sig
på 1860-talet från scenen.
Albo och Järrestads kontrakt, Lunds stift,
omfattar de i resp. Albo och Järrestads härad
ingående församlingarna, med undantag av
Fågeltofta, samt dessutom Borrby i Ingelstads
härad och Simrishamns stadsförsamling. 23,664
inv. (1923).
Albors, bergskedja i Persien, se E Ib urs.
Albrechtsberger, Johann Georg,
österrik. musikteoretiker o. tonsättare (1736—
1809), kapellmästare vid S:t Stefanskyrkan i
Wien. Är känd som framstående
kontra-punktist. Främst bland hans lärjungar näm-
Albrekt av Mecklenburg.
Liggande staty på
konungens gravvård i Doberan.
nes Beethoven, som hos honom en kortare tid
undervisades i den stränga stilen.
Albrekt av Mecklenburg, konung i
Sverige (omkr. 1340—1412). A., som var son
till Albrekt II av Mecklenburg och den
svenske konungen Magnus Erikssons syster
Eufemia, blev 1363 av missnöjda svenska
herrar inkallad i Sverige och året därpå
olagligt hyllad som konung vid Mora ting.
Sedan följde ett 8-årigt krig mellan A. och
Magnus Eriksson samt dennes son Håkan.
1365 blev Magnus i en strid vid Enköping
tagen tillfånga, men Håkan fortsatte
kampen, understödd av
Danmarks konung,
Valdemar Atterdag.
Då segern lutade åt
Håkans sida, ingrepo
de svenska
stormännen till Albrekts
förmån genom att
förmedla ett stillestånd
1371, sedan de först
tvungit Albrekt att
avgiva en
konungaförsäkran, som gjorde
honom alldeles
maktlös. Det lyckades
honom aldrig att intaga
Värmland, Dal och
vissa delar av
Västergötland. Då 1386 den
mäktigaste
stormannen i riket,
riksdrot-sen Bo Jonsson Grip,
dog, gjorde konung
A. ett försök att
återställa konungamakten
och skall ha varit
betänkt på att indraga
en del av adelns gods.
Stormännen vände sig
då till drottning
Margareta i Danmark med
bön om hjälp. Hon
lyssnade härtill och
inföll i Sverige med
en här, som slog A.
vid Åsled nära
Falköping, varvid A. själv
och hans son Erik
blevo fångna (1389). De lössläpptes 1395
på villkor att efter 3 år betala en dryg lösen
el. lämna Stockholm till Margareta; då
löse-penningen ej betalades, kom Stockholm år
1398 i Margaretas händer. A. begav sig till
Mecklenburg, där han sedan 1384 var
regerande hertig. A. var g. m. 1) R i c h a r d i s (d.
1377, begraven i dominikanernas klosterkyrka i
Stockholm), dotter till greve Otto av Schwerin,
och 2) sedan 1396 med Agnes, dotter till
hertig Magnus av Braunschweig. (L. D.)
Albrekt I björnen, markgreve av
Bran-denburg (omkr. 1100—70), son till greve Otto
den rike av huset Anhalt (Askanien).
För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
