Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander VI (Rodrigo Lanzol, påve) - Alexander VII (påve) - Alexander VIII (påve) - Alexander, sir George - Alexander av Hales - Alexander från Afrodisias - Alexander Nevskij (Aleksandr, rysk storfurste) - Alexander Severus - Alexanderarkipelagen - Alexanderbergen - Alexandersagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
461
Alexander VII—Alexandersagan
462
dessa). I de häftiga politiska strider, som då
rasade i Italien, var han djupt invecklad.
Med allt skäl har man kallat honom det
kristna Roms Nero. På hans anstiftan måste
den bekante kyrkopolitikern och
för-reforma-torn Savonarola bestiga bålet 1498. Från A.
föreskriver sig början av den förteckning på
förbjudna böcker, som är känd under namnet
»Index librorum prohibitorum». — Litt.:
Gre-gorovius, »Geschichte der Stadt Rom» (1881) ;
M. Creighton, »History of the papacy» (1897).
Alexander VII, påve (1599—1667),
tillhörde den kända bankirsläkten Chigi. Deltog
i egenskap av påvlig nuntie i
underhandlingarna vid den westfaliska fredens
avslutande. Som påve (1655—67) visade han en
otyglad praktlystnad, fåfänga och falskhet
men var en stor vän av konst och vetenskap
och skrev själv poesi. Han inlade ock stora
förtjänster om Roms och särskilt
Peters-kyrkans försköning. I de jansenitiska
stridigheterna i Frankrike deltog han och
förnyade därunder fördömelsedomen över
Janse-nius (se denne). Senare råkade A. i strid med
den unge franske konungen Ludvig XIV och
tvangs till ett förödmjukande fördrag i Pisa
(1664). Under hans påvetid inföll den svenska
drottningen Kristinas offentliga övergång till
den romersk-katolska kyrkan (1655).
Alexander VIII, påve (1610—91). A., som
tillhörde en förnäm veneziansk släkt,
Otto-boni, blev kardinal tämligen ung men var
nära 80 år, då han 1689 valdes till påve. Som
sådan kom han att göra sig känd för
välgörenhet men ock för en hänsynslös nepotism
i fråga om bortgivandet av kyrkliga ämbeten
och äreställen. A. gjorde sitt namn berömt
genom inköpet av den svenska drottningen
Kristinas dyrbara bibliotek, som av honom
införlivades med Vatikanens boksamling.
Alexander [äligzä’nda], sir George,
engelsk skådespelare (1858—1918). Började
sin bana 1879 och var flera år hos Irving men
ledde sedan 1890 med stor framgång eget
teaterföretag, huvudsaki. S:t James-teatern.
Adlades 1911. Som skådespelare var A. mest
framstående i den moderna salongskomedien.
Alexander av Hales [héllz], medeltida
skolastiker (d. 1245). Uppträdde ss. lärare i
Paris och var den förste skolastiker, som
kände Aristoteles’ hela filosofi och använde
den för att bevisa de kristna dogmerna.
Alexander från A f r o dis i a s (hans
födelseort i Karien), sengrekisk filosof på
200-talet e. Kr. Tillhörde den peripatetiska
skolan i Aten och kommenterade flera av
Aristoteles’ skrifter.
Alexander Nevskij (A 1 e k s a n d r), rysk
storfurste (1220—63). Härskade först i
Nov-gorod och senare även i Vladimir (1253). Är
bekant för sin av legenden utsmyckade seger
över en skara svenska, finska och norska
korsfarare vid Neva (1240), till följd varav
han långt efteråt fick tillnamnet Nevskij.
Han slog också svärdsriddarna på Peipussjöns
is (1242). Med stor kraft avvisade han påvens
försök att förena den grekiska kyrkan med
den romerska. Hos ryssarna gäller A. som
nationalhjälte och helgon. Till hans minne
byggde Peter I A.-klostret i Petersburg och
stiftade 1722 A.-orden (se Ordnar).
Alexander Severus, romersk kejsare (208—
235). Adopterades av sin kusin Heliogabalus
och efterträdde denne år 222. Hans
medhjälpare blev den utmärkte juristen Ulpianus (se
denne), som var pretorianprefekt, och i det
kejserliga kabinettsrådet, som blev ärendenas
medelpunkt, upptogos utmärkta män,
däribland den store juristen Paulus, överallt
utvecklade sig nu ett nytt, verksamt liv, och
alla delar av det romerska väldet fingo
åtnjuta välgärningen av ett ypperligt
rättsväsen. Men soldaterna voro missnöjda, och
Ulpianus mördades 228. Hans död medförde
menliga följder. Den unge kejsaren var
visserligen en till tänkesätt och seder
berömvärd härskare och hade av sin moder,
Mam-maea Julia, fått en sorgfällig uppfostran.
Han upptog Kristus bland sina gudar och
förde ofta bibelspråk i munnen. Men fast
vilja och handlingskraft fattades honom.
Denna svaghet och den brist på krigiska
egenskaper, vilken han lade i dagen såväl
under kriget mot Ardaschir Babekon, det
nypersiska rikets grundläggare, som under sitt
fälttåg mot germanerna (234), ådrogo honom
soldaternas förakt. Dessa utropade till
kejsare generalen Maximinus och mördade vid
Rhen A. jämte hans moder.
Alexanderarkipelagen, gemensamt namn på
öarna utmed kusten av British Columbia
(Nordamerika) mellan 54° 40’ och 58° 50’ n.
br. Tillhör Alaska och omfattar 36,782 kvkm.
Bland öarna märkas Prince of Wales-ön och
Amiralitetsön. De äro rika på berg. Bebos
av tlinkitindianer.
Alexanderbergen, bergskedja i
Centralasien; skiljas från Kungei-ala-tau genom
Buampasset och gå i v. riktning från v.
stranden av sjön Isik-kul. Längd över 300 km.
Nå i Semenov (4,683 m) sin högsta höjd.
Alexandersagan. Den äldsta av de många
diktade levernesbeskrivningarna om
Alexander den store är grekisk-alexandrinsk och
skriven omkr. 200 e. Kr. samt vilar på då ännu
levande sägner i Egypten. Från denna källa
härflyta två latinska bearbetningar, av vilka
den ena, som förskrev sig från en neapolitansk
arkipresbyter Leo, blev närmaste förebilden
för de allra flesta västerländska
bearbetningarna av A. Inom medeltidslitteraturen finnas
flera olika bearbetningar av
Alexandermoti-vet, både på latin och på de olika
national-språken. (En fransk handskrift av A. finnes
bl. a. på Kungl. biblioteket i Stockholm.) I
Sveriges litteratur återfinnes sagan både på
vers och prosa. På föranstaltande av Bo
Jonsson Grip gjordes omkr. 1380 en rimmad övers,
av densamma. Både denna och den prosaiska
A. äro utgivna av G. E. Klemming. — I orien-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
