Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alkalimetaller - Alkalimetri - Alkalisk reaktion - Alkaliskt bad - Alkaloider el. Växtbaser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
515
Alkalimetaller—Alkaloider
516
A’lkalimetaller äro en grupp av
grundämnen, omfattande metallerna litium,
natrium, kalium, r u b i d ium och c e s
i-u m. Dessa äro envärdiga element, d. v. s. de
kunna ersätta e n väteatom i exempelvis
vatten eller syror. De utmärka sig för låg spec.
vikt, 0,6—1,9, ha mycket utpräglad
elektro-positiv karaktär och stor kemisk affinitet. De
sönderdela häftigt vatten under bildning av
vätgas och alkalihydrater. Om a. eller deras
föreningar upphettas i icke lysande gaslåga,
färga de lågan starkt och ge karakteristiska, av
relativt få linjer bestående spektra. E-t N-n.
Alkalimetri, se Analys, kemisk.
Alkalisk reaktion, en egenskap hos baser
att i lösning färga lackmus blå eller giva
andra tillsatta färgämnen, s. k.
indikatorer (se d. o.), en viss, säregen färgning.
Genom a. kunna baser (se d. o.) och den därav
bildade hyd roxyljonen OH’ påvisas.
Alkaliskt bad, se L u t b a d.
Alkaloider eller Växtbaser äro
kvävehaltiga, i växter förekommande ämnen av
utpräglat basisk karaktär. I växterna äro
al-kaloiderna vanligen bundna vid växtsyror,
såsom garvsyra och äppelsyra, och uppträda
sällan i fri form. De skyddas genom sin
giftighet mot angrepp av insekter och andra djur.
A. påträffas hos ett fåtal dikotyledona
växtfamiljer. Vissa a. finnas endast inom en
växtfamilj eller endast hos en art; mera sällan
påträffas samma alkaloid inom olika familjer.
Alkaloiderna bestå i de flesta fall av kol,
väte, kväve och syre. Endast några få äro
syrefria. De flesta ha en mycket
komplicerad byggnad, men numera har man lyckats
utforska konstitutionen för de flesta och
viktigaste av dem. Flera äro även framställda
på rent syntetisk väg. Den första på
laboratoriet framställda alkaloiden var k o n i i n,
vars syntes genomfördes 1888 av Ladenburg.
Framstående arbeten rörande alkaloidernas
byggnad och syntes, t. ex. av atropin och
kokain, ha utförts av Willstätter och hans
lärjungar. Några a. äro oljeartade och
flyktiga, men de flesta äro kristalliserande och
kunna ej utan sönderdelning förflyktigas.
Sättet för a:s utvinnande ur de växter, vari
de bildas, och deras efterföljande rening måste
rättas efter egenskaperna hos dessa två
grupper. Flyktiga alkaloider utvinnas
genom att de finfördelade växtdelarna i ett
trattformigt kärl, i vars avledningsrör är
infört ett filter av glasull, bomull eller dylikt,
digereras med vatten. Extraktet försättes
med en stark bas, såsom natriumhydrat eller
kalkmjölk, och destilleras med vattenånga.
Destillatet neutraliseras med saltsyra och
in-dunstas till torrhet. Ur
indunstningsåtersto-den extraheras alkaloidens klorvätesalt med
eteralkohol. Denna avdunstas, återstoden
löses i vatten, försättes med kaliumhydrat,
och den frigjorda alkaloiden extraheras med
eter. Vid dess avdunstning erhålles alkaloiden
i relativt ren form. Ytterligare raffinering
utföres enligt speciella metoder. Icke
flyktiga alkaloider extraheras ur de fin
fördelade växtdelarna med varmt, surt vatten
på samma sätt som vid flyktiga a. Extraktet
försättes med en stark bas, såsom natrium
hydrat, soda eller ammoniak, och utskakas
med lämpligt lösningsmedel, t. ex. eter, petro
leumeter, amylalkohol, kloroform eller bensol
Vid lösningsmedlets avdunstning erhålles den
orena alkaloiden. Denna renas genom att man
löser den i utspädd syra och filtrerar
lösningen genom djurkol. Efter tillsats av alkali
utskakas sedan den frigjorda alkaloiden med
lösningsmedel och erhålles vid dess
avdunstning ofta i kristalliserad form. De flesta a
ge typiska fällingar med en del ämnen, s. k.
»alkaloidreagenser», ss. garvsyra,
fosformolyb-densyra, platinaklorid m. fl. Dessa reagenser
jämte en del andra analytiska reaktioner an
vändas för att påvisa och särskilja olika al
kaloider.
Följande rent kemiska klassificering av al
kaloiderna är införd av Pietet:
I. Aminer.
a) Alifatiska: t. ex. metylamin, kolin, be
tain, muskarin.
b) Aromatiska: t. ex. tyramin, hordenin.
II. Derivat av olika kvävehal
tiga ringsystem, nämligen av
a) Pyrrolidin: t. ex. pyrrolidin.
b) Pyridin: t. ex. koniin, nikotin.
e) Imidazol: t. ex. allantoin.
d) Kondenserade pyrrolidin- och piperidin
ringar: t. ex. atropin, kokain.
e) Purin: t. ex. xantin, kaffein, teobromin
f) Indol: t. ex. stryknin, brucin, kurarin.
g) Kinolin: t. ex. kinin.
h) Isokinolin: t. ex. morfin, tebain, kodein.
narkotin.
III. Alkaloider av okänd bygg
n a d:
t. ex. akonitin, kolkinin, cyticin.
A. utmärka sig genom kraftig fysiologisk
verkan, i det flera av dem äro viktiga
läkemedel, medan andra äro ofta häftigt verkande
gifter. Det har varit till stor fördel för
medicinen att kunna isolera och framställa a. i
rent tillstånd, ty härigenom har det blivit
möjligt att giva noggrant fixerade doser av
a., vilket ej var möjligt vid den tidigare
användningen av alkaloidhaltiga droger. E-t N-n.
De flesta a. äro nervgifter. Några
påverka tillika musklerna, såsom veratrin
(se d. o.) och kinin (se d. o.). Av a., som
påverka perifera nervapparater, märkas k
u-rarinet (se Kurar e), som förlamar
rörelsenervernas ändorgan i musklerna; k o k a
i-n e t, som förlamar känselnervernas
ändappa-rater i hud och slemhinnor m. m., varav
uppstår lokal känsellöshet. Samma ämne kan
även tillfälligt upphäva ledningen i
känsel-och rörelsenerver. Nikotinet (se d. o.)
avbryter ledningen genom synapser (se d. o.) i
perifera ganglier. Pilokarpinet (se d. o.)
retar och atropinet förlamar de sekreto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
