Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alkaloider el. Växtbaser - Alkaluretika - Alkamenes - Alkanna - Alkannarött - Alkasil - Alkeknott - Alkekung, grönlandsduva, rotges, alkeknott - Alkemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
517
Alkaluretika—Alkemi
518
rieka nervernas ändorgan i många körtlar;
det förra framkallar sålunda spottflöde och
stark svettning m. m., som stoppas av det
senare giftet. F y s o s t i g m i n (se d. o.) och
p ilo ka r p i n reta nervbildningar i mage
och tarm, vilka därav bringas i häftiga
sammandragningar (kräkningar, diarré) ; dessa
upphävas av a t r o p i n o. s. v. På det
centrala nervsystemet verka en del a. retande,
såsom atropin och kokain, andra
väsentligen funktionsnedsättande, såsom morfin.
S t r y k n i n (se d. o.) åter stegrar
retbar-heten, särskilt hos de reflexöverförande
nervbildningarna inom centrala nervsystemet,
varav uppstå häftiga krampanfall.
De första alkaloiderna, narkotin och morfin,
framställdes under benämningen »opiumsalter»
av en fransk apotekare Derosne. Deras basiska
aatur påvisades av en tysk apotekare
Sertur-ner år 1817, som därmed gav uppslaget till
en lång rad av glänsande upptäckter inom
växtkemien.
De viktigaste grupperna av a. och viktigare
enskilda a. äro närmare beskrivna under
särskilda uppslagsord, t. ex.
Kinaalkaloi-d e r, S t r y k n i n. J. E. J—n.
Alkaluretika (jfr Alkali och U r e t i k a)
göra urinen alkalisk och hindra avlagring av
urinsyrade salter i urinvägarna.
Alka’menes (lat. Alca’menes), grek,
bildhuggare, verksam i Aten under senare hälften av
400-talet f. Kr., yngre samtida och lärjunge
till Feidias. Utförde företrädesvis gudastatyer
och deltog sannolikt i arbetena på Parthenon.
Forntida konstskriftställare skatta honom
synnerligen högt; nu finnes intet arbete av hans
hand i behåll. Hans mest berömda verk var
en afroditestaty, efter sin uppställningsplats
kallad »Afrodite i trädgårdarna», som den
nyare forskningen tror sig igenkänna i en
efterbildning i Louvremuseet i Paris, den s. k.
Venus genetrix (jfr Afrodite). H. W—n.
Alka’nna, Alka’nna tinctöria, en i Ungern
och ö. medelhavsländerna växande ört,
tillhörande fam. strävbladiga, Boraginaceae,
vars rotbark innehåller ett färgämne, a 1
kanna r ö 11, som förr användes till färgning av
vissa läkemedel. Som drog kallas denna rot
»falsk alkanna» till skillnad från den alkanna,
rättare al h e n n a, som fås av en lågväxt
buske, Lawsonia alba, tillhörande fam.
fackelrosväxter, Lythraceae, vars blad och
rot innehålla ett liknande rött färgämne och
pulvriserade begagnas av kvinnorna i orienten
till färgning av naglarna.
Alka’nnarött (jfr A 1 k a n n a) är ett mörkt
brunrött färgämne, som förekommer i
handeln som en lätt rivbar, metallglänsande
massa, vilken mjuknar vid omkr. 100° C utan
att ha någon bestämd smältpunkt. Det är
olösligt i vatten men löses i alkohol, eter,
kloroform, feta oljor m. m. Av alkali överföres
färgen till blått. Alkannarött användes till
färgning av oljor, pomador o. s. v.
Alkasil är handelsbeteckning på ett
natri-umsilikat av formeln NazSiOs , 9 HaO, vilket
användes som impregneringsmedel, till
framställning av konstgjord marmor, inom
såp-industrien, textilindustrien och till blekning
av pappersmassa.
Alkeknott, se A 1 k e k u n g.
Alkekung, A’lle alle, även kallad g r ö
n-landsduva och av ishavsfarare r o t g e s,
i Bohuslän alkeknott, den minsta av de
simfåglar, som häcka på de högnordiska
fågelbergen, där den förekommer i stor mängd.
Näbben är mycket kort, tjock och kullrig
samt utan sidofåror. Vingarna äro
medelstora och spetsiga, stjärten kort. Den är
livlig och orädd, flyger snabbt och uthålligt,
häckar bland stenarna och lägger blott ett
enda ägg. Om vintern träffas den stundom,
ehuru vanligen i enstaka exemplar, ända ned
till Skåne. A., som är nära besläktad med
tordmulen och räknas till samma familj som
alkfåglarna inom ordningen
Charadriifor-mes, är enda arten i alkekungsläktet.
Alle. Rend.
Alkemi, medeltidens benämning på den
kemiska vetenskapen, företrädesvis på konsten
att göra guld. Ordets härledning är omstridd.
Tanken att guld skulle kunna framställas
med konst bygger ursprungligen på den
aristo-teliska filosofiens uppfattning, att alla ämnen
vore variationer av en och samma urmateria,
vilken, försedd med olika egenskaper,
framträdde i många skiftande former. Senare
räknade man med ett litet antal grundämnen, av
vilka alla andra ämnen vore sammansatta.
Man hoppades kunna finna metoder att efter
behag förändra urmateriens egenskaper eller
att med konst sammansätta guld av dess
förmenta beståndsdelar. I enlighet med
medeltidens allmänna uppfattning bedrevs
sökandet efter dessa metoder icke efter empiriska
principer utan åtföljdes och stöddes av en rikt
utvecklad magi. Med besvärjelser och andra
magiska riter sökte man försäkra sig om
bistånd av naturkrafter och andeväsen.
Symboliska figurer, som sannolikt ursprungligen
utbildats för att framställa verkliga eller
antagna förhållanden mellan storheter eller
ämnen, anlitades i stor utsträckning som
trollmedel. Då planeterna sattes i symbolisk
förbindelse med vissa metaller och då
stjärnornas gång antogs från stund till stund påverka
allt jordiskt skeende, blev även astrologien
anlitad som hjälpvetenskap. Den tanken, att
alkemiens hemligheter kunde vara fördolda i
bibelns hebreiska text eller i andra
ålderdomliga skrifter, framkallade flitiga kabbalistiska
studier. Man föreställde sig, att man skulle
kunna lösa alkemiens uppgift genom att finna
ett ämne, kallat »de vises sten», »den röda
tinkturen», »det stora elixiret* m. m., vilket
genom sin blotta närvaro skulle kunna
förvandla oädla metaller till guld och som
dessutom kunde förläna evig ungdom och
hälsa. Man räknade också på att finna ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
