Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmänt kyrkomöte - Allmän uppfostringsanstalt - Allmän väg - Allmän värnplikt - Allmän åklagare - Alloa - Allobroger - Allod el. Alod - Allodialrätt - Allofan - Allogami, Korspollinatino - Alloktona - Allokution - Allomorf - Allonge - Allongeperuk - Allons - Allopati - Allori, Agnolo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
581
Allmän uppfostringsanstalt—Allori
582
stundom kallade sig »Consistorium regni»
(rikskonsistorium). Varken riksdagen i sin
helhet eller prästeståndet kunde likväl i
längden på ett tillfredsställande sätt representera
kyrkan och tillvarataga hennes intressen.
Nödvändigheten av att kyrkan finge egen
representation, i vilken även lekmän toge del,
gjorde sig ock allt mera påmind. Under
1840—18G0-talet framkommo talrika förslag
i sådant syfte. Ivrigast och outtröttligast
kämpade J. H. Thomander och H. B. Hammar
för denna frågas lösning, men utan framgång.
Religionsfrihetens genombrott 1858—60 samt
representationsreformen förde frågan
ytterligare fram. I samband med sitt förslag till
nationalrepresentationens ombildning framlade
nämligen L. De Geer vid 1862—63 års
riksdag även förslag till förordning om allmänt
kyrkomöte. Det antogs av riksdagen och blev
av K. m:t sanktionerat 16 nov. 1863. I
sammanhang med den nya riksdagsordningens
antagande grundlagfästes
kyrkomötesinstitu-tionen i R. F. §§ 87, 88 och 114. I
kyrkolagen har den likväl aldrig blivit upptagen.
Kyrkomöten ha hållits vart 5:e år under tiden
1868—1908 och dessutom 1909, 1910, 1915,
1918 och 1920.
Litt.: O. Holmdahl, »Studier öfver
prästeståndets kyrkopolitik under den tidigare
frihetstiden» (1912—1919) ; S. Hansson, »Den
svenska kyrkomötesinstitutionen» (1900); E.
Rodhè, »Kyrkolag och kyrkohandbok» (1911);
O. Hippel, »Kyrkolagskommittén 1824—1846»
(1914); »Den kyrkliga lagstiftningens organ
i vårt land» (i Bibelforskaren 1918); P. O.
Granström, »Prästeståndets sista strid»
(1915); C. A. Reuterskiöld,
»Samhällsförfattningen: 3. Korporations- och kyrkorätt»
(1919); Hj. Holmqvist, Ȁr kyrkan i Sverige
statskyrka?» (i Samtal om kyrkan 1920). Y. B.
Allmän uppfostringsanstalt, se
Tvångs-uppfostran.
Allmän väg, sådan väg på landet, som av
vederbörande myndighet (K. B.) prövas vara
för allmänna samfärdseln nyttig och nödig.
Den underhålles av väghållningsdistrikt eller
härad. Allmän väg är antingen landsväg
el. bygdeväg. Jfr Enskild väg, Väg
och ödebygd sväg.
Allmän värnplikt, se Värnplikt.
Allmän åklagare, se Åklagare.
Alloa [äTåe], hamnstad i mellersta
Skottland, vid innersta hörnet av Firth of Forth,
grevsk. Clackmannan; 12,421 inv. (1921).
Utskeppar kol. Införsel av pitprops till
gruvorna. Från A. skall en bro byggas över
Firth of Forth.
Allobröger, ett krigiskt och mäktigt
keltiskt folk, som bodde vid Genèvesjön och
Rhöne. Efter hårdnackade strider kuvades de
121 f. Kr. av romarna.
Allod el. A lod (latiniserat allödium), hos
de gamla germanerna beteckning för den inom
släkten ärftliga egendomen, såväl den fasta
som den lösa. Allodium i betydelse av fast
egendom, arvegods, motsvaras av det svensk»
ordet odal, odaljord. Vid tiden för Karl XI :s
reduktion innehades en mängd kronogods och
räntor av den svenska adeln med a 11 o d i a
1-rätt, vilken innefattade, att godset eller
räntan till evärdlig tid skulle förbliva
frälsemannens och hans arvingars välfångna
egendom, som frälsemannen skulle »oqvaldt njuta,
bruka och behålla under adeliga privilegier,
rätt frälsesfrihet och frälsemannatjänst».
Efter mycken strid indrogos också dessa under
reduktionen, ehuru det sedermera blev
nödvändigt att medgiva undantag.
Allodiälrätt, se Al lod.
Allofän, ett vattenhaltigt lerjordssilikat (se
Ler ab
Allogami, Korspollination, kallas det
förhållande, att frömjölet överföres från en
blomma till pistillens märke i en annan. Se
vidare Pol lin a tion.
Alloktöna kallas sådana stenkolsflötser
eller analoga avlagringar, som bildats genom
anhopning av från större eller mindre
avstånd hopsvämmade delar, närmast alltså
drivved. Deras motsats är au t ok ton a
avlagringar, som bildats genom ansamling av
avfall från de växter, som levde på platsen,
alltså närmast torv från en torvmosse.
Allokutiön, tilltal, tal, t. ex. en fornromersk
fältherres tal till sina soldater; särskilt
påvens anförande i kardinalkollegiet rörande
någon kyrklig eller politisk princip. Den
hålles på latin och offentliggöres genom
anslag på Peterskyrkans dörrar.
Allomo’rf, dets. som heteromorf (se d. o.Y
Allonge [alå/J, fr. uttal alå/], ett stycke
papper, som fästes vid en originalväxel, vare
baksida är fullskriven med endossemang. På
dess framsida utskrives originalväxelns
huvudsakliga innehåll jämte trassentens och
acceptantens namn; på baksidan fortsättas
endossemangen.
Allongeperuk [alå/J],
ett slags yvig peruk
med långa, nedhängande
lockar, som kom i bruk
i Frankrike på Ludvig
XIII:s tid och
sedermera infördes i det
övriga Europa.
Allonge-peruken nyttjades
allmänt på 16- och 1700 i
talet och utgör i
England ännu en del av
ämbetsdräkten för
domare m. fl.
Allons [alå’], fr., framåt, välan (eg. låtom
oss gå!). — »Allons enfants de la patrie»
(»Framåt, I barn av fosterlandet»),
begynnelseorden i Marseljäsen (se d. o.).
Allopati (av grek. a’llos, en annan, och
pa’thos, lidande), stundom brukat namn på
den allmänt använda läkekonsten i
motsättning till h o m e o p a t i (se d. o.).
Allori [-å’ri], Agnolo, se B r o n z i n o.
Allongeperuk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
