Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alperna - Uppkomst - Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
633
Alperna
634
Bild 5. Det sista nedisningsstadiets (W ürmistidens) största utbredning inom alpländerna.
Andmorans-stråk markeras med grova, svarta linjer. Horisontalstreckade äro i nutiden glaciärrika områden i
Alpernas centrala delar. Grå ton: Alperna och angränsande delar av närliggande bergskedjor.
kämpat mot de uppbyggande tektoniska
processerna.
Den form, i vilken de nuvarande A.
framträda, påverkades starkt av de morfologiska
processerna under istiden. Istiden i A. indelas
i fyra nedisningsperioder, av vilka den sista,
Würmnedisningen, och tiden därefter äro bäst
kända. Under denna voro A. täckta av ett
isströmnät, som lät de högre delarna av
massiven sticka upp över isytan som nunatakker
(se d. o.). På n. sidan av A. nådde
huvud-glaciärerna långt ned på förlandet, där de
sammansmälte till stora islober (bild 5),
under det på s. sidan endast de största
glaciä-rerna, såsom Dora Balteadalens och
Adigeda-lens, förmådde skjuta fram en tunga på den
då av skog klädda Poslätten; i v. nådde den
stora Rhöneglaciären närheten av Lyon, men
längre söderut voro glaciärerna små såväl på
franska som ital. sidan; även i Östalperna
stannade de mäktiga dalglaciärerna ganska
långt inne i längsdalarna. Från detta
maximi-läge avsmälte glaciärerna i åtminstone tre
etapper. Som ett resultat av växlingen
mellan fluvial och glacial erosion under hela
istiden framstå A. nu med skarpare och mer
splittrade former än före istidens inbrott.
Dalarna ha gjorts djupare, deras sidor brantare,
och längdprofilen har blivit bruten i
trappsteg, delvis skilda av klipptrösklar, innanför
vilka sjöar ofta äro belägna; typiska gla-
ciala »tråg» anträffas emellertid
huvudsakligen i dalsystemets översta delar. De högre
delarna av massiven ha splittrats i ett antal
toppar och spetsar med mellanliggande vassa
ryggar, främst som följd av firnfältens och
lokalglaciärernas förstöring av sitt
bergunderlag. Alltsedan den stund isen avsmälte, har
det rinnande vattnet strävat att utplåna
gla-cialerosionens resultat. Framgången av detta
arbete visar sig tydligast i sjöarnas snabba
utfyllande. II. A—nn.
Klimat. Alpernas väst-östliga kedja bildar
gränsen mellan Mellaneuropas klimatområde
i n. och medelhavsklimatet i s. Särskilt
utgöra Centralalperna och v. delen av Östalperna
en mycket skarp gräns; de mot s. öppna
alpdalarna bilda klimatologiska oaser med
temperaturförhållanden, som normalt uppnås först
omkr. en breddgrad sydligare. I ö. östalperna är
däremot övergången långsammare, och de mot
ö. öppna, mot v. och s. avstängda dalarna
tillhöra det kontinentala pannoniska klimatet
med kalla vintrar och varma somrar. S. delen
av franska och italienska A. hör däremot
mer helt till medelhavsområdet.
Temperaturen är, särskilt om vintern, mycket olika allt
efter dalarnas läge, exposition och höjd. Då
den kalla luften om vintern sjunker ned mot
dalbottnen, uppstå ofta inverterade
temperaturförhållanden med stigande temperatur till
en viss höjd över dalbottnen. Som särskilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
