Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alstringslinje el. Generatris - Alstrup, Carl - Alströmer, ätt - Alströmer, Johan - Alströmer, Jonas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
657
Alstrup—Alströmer, Jonas
658
på detta sätt uppkomna ytorna kallas
linjerbara ytor. Ligga två successiva
alst-ringslinjer i samma plan, kan ytan utbredas
i ett plan, i annat fall icke; i förra fallet
säges den vara developpabel (ex. koniska
och cylindriska ytor), i det senare skev.
Alstrup, Carl, dansk skådespelare (f.
1877). Spelade till en början huvudsakligen
älskarroller i danska landsorten men
engagerades 1904 vid Frederiksbergsteatern i
Köpenhamn, kom 1911 till Centralteatern och har
sedan 1913 varit Scalateaterns populäraste och
mest bärande kraft. Som revyskådespelare
har han med ett genuint köpenhamnskt
humör skapat en mängd dråpliga typer. Han
har en ovanlig talang som komisk
vissångare med en utomordentlig förmåga av
poängtering och att verka med små medel: ett
rörligt ansiktsuttryck, en blink i ögat, ett
småleende. Även i Sverige är A. känd och populär.
Alströmer, adlig ätt, härstammande från
borgaren i Alingsås Tore Karlsson (d. 1702),
far till kommerserådet Jonas Alström, adlad
Alströmer 1751 (se nedan). Dennes söner
Patrik och Klas A. (se nedan) erhöllo 1778
friherr-lig värdighet. Patrik A. blev stamfader för
den nu fortlevande friherrl. ätten. Enligt
förordnande av stiftaren Niklas Sahlgren (se
denne) innehar ätten f. n. disponentskapet över
östads egendom och barnhus i Västergötland.
Familjens äldre papper äro deponerade i
Uppsala universitetsbibliotek. Jfr C. A. Brolén,
»Om Alströmerska brefsamlingen i Uppsala
universitetsbibliotek» (1907).
Alströmer, Johan, industriman (1742—
86), son till Jonas A. och halvbror till Kl. och
P. A. Biträdde redan under faderns livstid
vid styrelsen av Alingsås manufakturverk och
handhade senare ensam styrelsen under
brodern Patriks deltagande i riksdagarna samt
ådagalade därvid stor duglighet och kraft.
Han var även en framsynt jordbrukare och
verkade med iver för odlingen av potatis
samt framlade sina resultat i uppsatsen
»Po-taters plantering grundad på rön och försök»
(i Vet.-akad:s handl. 1777). På Nolhaga
byggde han torparstugor av ny modell. A. stod i
livlig förbindelse med in- och utländska
vetenskapsmän och gjorde under en längre resa
i v. och mellersta Europa 1777—80 vittgående
ekonomiska studier samt hemskickade
värdefulla samlingar av naturalster,
maskinmodeller och instrument. Utdrag av hans dagbok
under resan förvaras på östad. Led. av
Vet.-akad. 1784.
Alströmer, Jonas, »svenska slöjdernas
fader» (1685—1761). A., som var en fattig
bor-garson från Alingsås, efter vilken stad han
antog namnet Alström, måste tidigt i
underordnade sysslor försörja sig själv och blev 1707
handelsbokhållare i London samt 1710
skepps-klarerare och engelsk medborgare. Hos honom
väcktes då tanken att i Sverige skapa ett
motstycke till den industri, som gav England
dess rikedomar. Men först efter Karl XII:s
Jonas Alströmers grav på Alingsås kyrkogård.
död och de därefter följande fredssluten kunde
hans planer förverkligas. Efter upprepade
långvariga studieresor i Tyskland, Holland, n.
England och Frankrike vidtog han 1723 ett
planmässigt anskaffande av såväl arbetare som
redskap, vilkas utförande var strängeligen
förbjudet och förenat med risk, samt återvände
till Sverige 1724 för att ägna sig åt sin
skapelse Alingsås manufakturverk (se
d. o.), vartill han s. å. erhållit kungl.
privilegium. Han lyckades intressera värmländska
bruksägare och den politiska krets, varur
sedermera hattpartiet framgick, och erhöll vid
1726—27 års riksdag förnyade privilegier och
rikliga understöd. A. var emellertid mera en
initiativens man än en verkbgt utbildad
in-dustriidkare, och saknande allt sinne för
begränsning, sökte han utan förberedelse upptaga
alla tänkbara grenar och specialiteter. Han
försummade ledningen av sina många
fabriker, vilkas fabrikat i de flesta fall voro
underlägsna de utländska, och vistades själv
mest i Stockholm, där han vid riksdag efter
riksdag åt manufakturverket förskaffade
ständigt nya betydande understöd. Så lyckades han
uppehålla verken vid en till utseendet lysande
men i själva verket konstlad blomstring. I
övrigt medverkade A. på många områden, ss.
inom sockerbruk, alunbruk, stenkolsverk och
järnverk. Han arbetade ivrigt för fåravelns
höjande och var sannolikt den förste, som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
