Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aluminiumföreningar - Aluminiumklorid - Aluminiumlegeringar - Aluminiumlödning - Aluminiummässing - Aluminiumnitrid - Aluminiumoxid - Aluminiumsalter - Aluminiumsilver - Aluminiumsprängämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
679
Aluminiumklorid—Aluminiumsprängämnen
680
till 40 % järnoxid och kiselsyra är mindre
hård men segare. På grund av den höga
gmältpunkten användes lerjord även som
eldfast material till smältdeglar o. dyl.
Aluminiumsulfat, A12(SÜ4)3, 18 H2O.
Rent sulfat erhålles av järnfri lerjord och
svavelsyra. Ur kryolit, beauxit och vissa leror
framställes orent sulfat med svavelsyra. Detta
kan renas genom klorering, indunstning till
torrhet och upphettning till lämplig
temperatur för avdrivande av bildad järnklorid. Man
kan framställa basiskt vattenlösligt sulfat av
sammansättningen A12O(SO4)2.
Aluminium-sulfaten ha i viss utsträckning ersatt alun
som betmedel inom färgeriindustrien och
vid papperslimning. Sulfatet kommer i
handeln i form av smälta kakor, aluminiumkakor
{alun cakes). Neutralt sulfat användes vid
betning av siden och ylle, basiskt till bomull.
Alun (se d. o.). E-t N-n.
Aluminiumklorid, se A 1 u m i n i u m f ö
relingar.
Aluminiumlegeringar ha fått en vidsträckt
praktisk användning tack vare gynnsamma
mekaniska egenskaper och i flera fall
avsevärd motståndsförmåga mot utspädda
kemikalier, luft och vatten. Följande
aluminiumlegeringar äga praktisk betydelse:
Äluminiumbronser, vanliga,
innehålla 6—10 % aluminium. De äro rödgula
till ljusgula. Spec. v. 7,65—8,37. De äro
mycket beständiga mot luftoxidation och
inverkan av kemikalier, såsom koksaltlösning,
unmoniak, alkalier, svavel och sulfitlutar.
Srons med 10 % aluminium smälter vid
1,050° C, kan valsas vid 650—950° C, är lätt
*tt pressa och kan liksom stål härdas.
Brottgränsen (se d. o.) är 50—55 kg/kvmm och
elas-ticitetsgränsen (se d. o.) 20—25 kg/kvmm. En
olägenhet har emellertid den vanliga
aluminiumbronsen, nämligen att den är svår att
gjuta, enär det lätt uppstår blåsor i göten.
I syfte att förbättra aluminiumbronsernas
egenskaper tillsättas andra metaller, såsom
mangan, nickel eller järn, då
specialbronser erhållas. Mangantillsatsen 1—3 °/o
gör legeringen hårdare, höjer brott- och
elasti-eitetsgränserna utan att minska tän jbarheten.
En olägenhet är, att legeringen är svår att få
fullt homogen. Den blir lätt flammig i färgen.
På liknande sätt ökas hållfasthetssiffrorna
genom tillsats av 1—15% nickel el. 1—5%
järn. Specialbronserna komma säkert att få
lika stor teknisk betydelse som specialstålen.
Aluminiummässing framställes vanl.
genom att till en mässing med omkr. 33 % zink
och 67 % koppar insmälta 0,5—4 °/o
aluminium. Legeringen är smidbar i rödvärme och
har i övrigt goda mekaniska egenskaper, är
billigare än bronserna men har mindre
mot-jtåndsförmåga mot oxidation och kemiska
tgentier än dessa.
Aluminium-zinklegeringar ha
en spec. v. av omkr. 3. Zinkhalten varierar
mellan 5 och 3O°/o, vanl. mellan 15 och
20%.Le
geringarna ha goda mekaniska egenskaper,
äro lätta att bearbeta och gjuta men ej så
beständiga mot kemikalier. Tillsatser av 0,5
—1 % bly el. 2,5—3 % koppar äro förmånliga.
Lätta
aluminium-kopparlege-ringar med 12—13% koppar användas i
större utsträckning inom motor- och
automo-bilindustrien på grund av stor hållfasthet och
låg spec. v.
M a g n a 1 i u m är en legering av
aluminium och magnesium. Halten av magnesium
växlar mellan 3—30 %, vanl. omkr. 10 %.
Mag-nalium är lätt att bearbeta och gjuta, har
avsevärd draghållfasthet, 24 kg/kvmm, och
blir vid polering spegelblankt. Spec. v. 2,4—
2,57, smpt 650—700° C. Magnalium är
löd-bart, lätt att förnickla och förgylla. Det
har omfattande användning till finmekaniska
ändamål, t. ex. optiska speglar,
linsinfattningar, delar i urverk o. s. v.
Duraluminium är den viktigaste av
de lätta aluminiumlegeringarna och
överträffar de övriga av denna kategori i fråga om
hållfasthet, tänjbarhet och hårdhet. Det är
mycket motståndskraftigt mot fuktighet,
saltvatten och utspädda syror. Det kan med
lätthet gjutas och bearbetas och är härdbart.
Sammansättningen är: magnesium omkr. 0,5
%, koppar 3,5—5,5%, mangan 0,5—1% och
resten aluminium. Spec. v. 2,75—2,84, smpt
omkr. 650° C.
Utom de beskrivna aluminiumlegeringarna
finnes ett stort antal andra, ss.
aluminiumnickel- och aluminium-silverlegeringar, men
dessa ha ännu ej fått någon större praktisk
betydelse. E—t N—n.
Äluminiumlödning. Lödning av aluminium
erbjöd länge svårigheter. Dels var det svårt
att få lodet att fästa, beroende på ytskikt av
aluminiumoxid, dels kom en erhållen lödfog
genom olämplig sammansättning hos lodet,
vilket blev elektronegativt i förhållande till
metallen, att lätt frätas sönder. Dessa
svårigheter äro numera övervunna. Lämpliga
lödmetaller för aluminium äro 1) 1 d.
aluminium, 1 d. fosfor, 11 d. zink och 39 d. tenn.
2) 100 d. zink, 2 d. vism ut och 1 d. nickel.
Vid den senare lödmetallen användes
stearin-syra som lödmedel. Lättare än med lödning
hopfogas aluminium genom svetsning (se
d. o. och A utogensvetsning). E-t N-n.
Aluminiummässing, legering av koppar,
zink och aluminium. Se Aluminiumi
e-g e r i n g a r.
Aluminiumnitrid, se Aluminium,
Aluminiumföreningar och Ammoniak.
Aluminiumoxid, lerjord, se Aluminium
och Aluminiumföreningar.
Aluminiumsalter, se
Aluminiumföreningar.
Aluminiumsilver, legering av aluminium
och silver. Se Aluminium legeringar.
Aluminiumsprängämnen äro ett slags s
ä-kerhetssprängämnen (se d. o.), som
innehålla aluminium jämte andra
bestånds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
