Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aluminiumsprängämnen - Aluminiumsulfat - Aluminotermi - Alumn - Alumnol - Alun, kalialun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
681
Aluminiumsulfat—Alun
682
delar. Exempel på aluminiumsprängämnen
äro: a m rn o n a 1, blandning av
ammonium-nitrat och aluminiiimpulver (t. ex. i
proportionen 95 % ammoniumnitrat och 5 %
aluminiumpulver), emellanåt försatt med
träkols-pulver och likartade ämnen, b r o c k i t,
blandning av bariumklorat och aluminiumpulver.
I st. f. aluminiumpulver användas t. ex. 80
delar pikrinsyra och 20 delar aluminiumull.
Aluminiumsprängämnen äro mycket säkra
mot gruvgasexplosioner, men många av dem
tåla ej lagring, enär aluminiumpulvret eller
■ullen oxideras på ytan, varigenom
spräng-verkan nedsättes. E—t N—n.
Aluminiumsulfat, svavelsyrad lerjord, se
Aluminiumföreningar och Alun.
Aluminotermi, förfarande att utreducera
metaller ur motsvarande oxider med
grov-pulvriserat aluminium. Enligt uppfinnarens,
H. G o 1 d s c h m i d t s, metod blandas
metall-oxid såsom manganoxid eller kromoxid i
cha-mottedegel med så mycket aluminiumpulver,
som erfordras för att binda syret i oxiden.
Blandningen tändes med en tändblandning,
bestående av bariumoxid och
magnesiumfil-spån, och brinner vid en temperatur av
2,000—3,000° C. Härvid bildas smält lerjord,
korund, och på degelns botten en regulus av
den utreducerade metallen. Vid utreducering
av grundämnen med höga smältpunkter,
såsom bor, beryllium, cerium, kisel, titan och
torium, är det enl. Kühne nödvändigt för
ernående av tillräckligt hög
reduktionstempe-ratur att till blandningen av aluminiumpulver
och ämnets oxid sätta ett oxidationsmedel,
t. ex. kaliumklorat. Vid mycket
svårreducer-bara metaller, såsom vanadin, är det
fördelaktigt att använda blandningar av
metalloxiden med kalcium filspån och aluminium
eller kisel. Aluminium kan även ersättas av
kiselkalcium och blandning av magnesium
och kisel. En blandning av aluminiumpulver
och järnoxid i proportion 1: 3 benämnes
termit och användes till svetsning av
järnvägsskenor och järnrör samt till lagning av
felaktigt stålgjutgods. Vid svetsning med
termit, exempelvis av järnvägsskenor, förfares
på följande sätt. Skenornas ändytor läggas
intill varandra och omgivas med en
bleckform, inuti fodrad med lerjord. I en
cha-mottedegel med hål i bottnen lägges ett
järnbleck, infylles erforderlig mängd termit, och
blandningen tändes, varvid degelns botten
hålles över formen. Härvid smälter
järnblecket, och järnet rinner ned i formen och
däröver smält korund. Skenornas ändytor
hopsvetsas, och i eventuellt mellanrum ifylles
järn. I många fall har numera
termitsvetsningen undanträngts av elektrisk och autogen
svetsning. Den vid aluminotermien erhållna
smälta lerjorden, korund el. alundum (se
d. o.), kan användas som slipmedel. E-tN-n.
Alu’mn, skyddsling; lärjunge.
Alumnol [-«’!], /?-naftoldisulfonsyrans
alu-miniumsalt, [CioHs^HjfSOsjajsAl2,
framstäl
les genom omsättning mellan syrans
barium-salt och aluminiumsulfat. A. är ett vitt, fint
pulver, lättlösligt i kallt vatten och av frie
tande och reducerande verkan. Det verkar
sammandragande och antiseptiskt och
anväD-des vid sårbehandling, hudaffektioner o. dyi.
speciellt vid gonorré.
Älun, vanlig alun eller k a 1 i a 1 u n
KA1(SO«)2, 12H2O, ett dubbelsulfat av kaliun
och aluminium med 12 molekyler kristallvav
ten. A. är ett av de äldsta kända s<erm
och användes redan av de gamla egyptern*
Man påträffar alun i obetydlig mängd son
utvittring på alunskiffer och i vulkanisa»
trakter på lava. All i handeln förekomm&ndi
a. är en teknisk produkt, framställd ur någo*
av råmaterialen alunsten, & I u n sk i f
fer, beauxit, kryolit (se dessa ord
eller k ao 1 i n a r t a d lera (se K & o 1 B
och Lera). Vid framställning av a. ur aiu»
sten rostas denna i stycken upp till omki
500° C och urlakas sedan med varmt vättes
Vid lösningens indunstning erhålles en myck»
ren, järnfri a., vilken i olikhet med vanlig &
kristalliserar i kuber och benämnes k u b i s i
el. romersk alun.
Ur alunskiffer med hög kalihalt oci
halt av svavelkis tillverkades tidigare a. i Sv»
rige, men denna metod användes ej numera.
Vid den moderna alunfabrikationen ir&n*
ställes aluminiumsulfatlösning genom
upplösning av järnfri beauxit, kryolit eller på läm»
ligt sätt behandlad kaolinartad lera i 50
svavelsyra. Den erhållna reaktionsblandninfe
en urlakas med vatten, lösningen renas, oj*,
Alunkristaliei
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
