Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alun, kalialun - Alunarter - Alunda - Alundum - Alungarvning eller vitgarvning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
683
Alunarter—Alungarvning
684
så erfordras, försättes med kaliumsulfat och
industas under omröring, då a.
utkristalliserar som ett nästan mjölfint kristallpulver.
Alun kan bilda stora, vattenklara
oktaedris-ka kristaller. Den är måttligt löslig i kallt
men lättlöslig i varmt vatten. I 200 delar
vatten lösas vid 20° C 15 delar a. men vid
100° C 358 delar. Detta gör, att a. lättare
än andra aluminiumsalter kan renas genom
omkristallisering, speciellt från järn. A. har
sötaktigt sur och sammandragande smak och
reagerar genom avsevärd hydrolys (se d. o.)
surt. Vid upphettning smälter a. i sitt
kristallvatten, pöser, varvid kristallvattnet bortgår,
och ger en vit, porös återstod, bränd, vattenfri
alun. Vid glödgning avge a. en del
svavelsyra. Härav betjänade man sig tidigt vid
framställning av salpetersyra genom
upphettning av en blandning av a. och salpeter.
Alun användes som betmedel i färgerier, vid
framställning av lackfärger, till alungarvning,
vid papperslimning, härdning av gips, till
alunsten vid rakning, inom medicinen o. s. v.
Härvid är det a:s halt av lerjord, som är
verksam. Då denna endast uppgår till 10,7% och
man lyckats framställa allt renare
aluminiumsulfat, har detta de sista
årtiondena alltmera utträngt a. ur handeln. I
Sverige tillverkas a. och aluminiumsulfat vid
fabriker i Falun och Hälsingborg, och
årsproduktionen torde uppgå till 5,000—6,000 ton.
E—t N—n.
Alunarter benämnas dubbelsalter av analog
sammansättning och lika kristallform som
huvudtypen alun, vanlig (se d. o.). I st. f.
kalium kunna i alunarterna ingå natrium,
ammonium, rubidium och cesium och i st. f.
aluminium krom, järn, mangan, vanadin och
tallium, varvid dessa senare metaller
förekomma i trevärdig form. Svavelsyran kan
dessutom helt eller delvis ersättas av selensyra.
Utom vanlig alun äga ammoniumalun,
n a t r i um a 1 u n, järnalun och k r o
m-a 1 u n teknisk användning.
Ammoniumalun, (H4N) A1(SO4)2, 12HaO,
erhålles genom att aluminiumsulfatlösning
försättes med ammoniumsulfat och indunstas. Till
det yttre liknar ammoniumalun fullständigt
vanlig alun. Den användes huvudsakligen för
framställning av ren lerjord.
Natrium alu n,NaAl (SO4)2,12H2O,
fram-ställes på analogt sätt genom tillsats av
natriumsulfat till aluminiumsulfatlösning och
indunstning. Natriumalun är den billigaste
alunarten men har mycket mindre användning
än vanlig alun, beroende på att den är för
lättlöslig och svår att få järnfri.
Järnalun, KFefSOi)*, 12 H2O, fram
ställes ur j ä r n v i t r i o 1 (se d. o.). Denna
löses i vatten, försättes med svavelsyra, och
oxideras genom upphettning med salpetersyra
till ferrisulfat. Därefter tillsättes beräknad
mängd kaliumsulfat i lösning. Genom
indunstning bringas järnalun att kristallisera,
varvid blåsvarta kristaller erhållas. Järnalun
användes som betmedel i färgerier, inom
medicinen och vid vissa kemiska analyser.
Kromalun, KCr(SO4)2, I2H2O,
fram-ställes ur kaliumbikromat, K2Cr2Ö7, genom
reduktion vid närvaro av svavelsyra.
Reduktionen kan utföras på elektrolytisk väg. Vid
antrakinonframställning (se A n t r a k i n o n)
fås kromalun som biprodukt. Enligt en svensk
metod, utarbetad av ingenjör G. H. H u
1t-m a n, kan kromalun framställas ur
högpro-centig ferrokrom (se d. o.) genom dess
upplösning i svavelsyra och tillsats av
kaliumsulfat. Kromalun är svårlöslig i kallt men
lättlöslig i varmt vatten. Den bildar stora,
mörkvioletta kristaller. Kromalun användes som
betmedel i färgerier, vid garvning och till
härdning av lim och gummi, varigenom dessa
bliva olösliga, t. ex. vid impregnering av
tyger för att göra dem vattentäta. E—t N—n.
Alunda, socken i n. ö. Uppland ungefär mitt
emellan Uppsala och Östhammar; Olands
härad, Uppsala län; 148,53 kvkm, 2,804 inv.
(1923). Utgör jämte de 5 kringliggande
småsocknarna Tuna, Stavby, Morkarla,
Skäftham-mar och Ekeby liksom en bygd för sig.
Nästan runt om är denna omsluten av ett
sammanhängande, emellanåt milsbrett skogsbälte.
Den inre bygden är bördig, ehuru
genomdragen av talrika smärre skogshöjder. Inom
n. delen en ganska stor slätt. Huvudnäringar:
åkerbruk och skogsbruk; 4,920 har åker
och 7,389 har skogs- och hagmark.
Socknen, som genomflytes av Olandsån, är av
mycket hög ålder och har varit en av
landskapets huvudbygder. Om dess rikedom på
fornminnen se Upplands fornminnesförenings
tidskrift 1912. A. bildar med Morkarla ett
pastorat, Olands och Frösåkers kontrakt,
ärkestiftet.
Alu’ndum, ett av renad beauxit genom
smältning i elektrisk ugn framställt
slipmedel, vilket har nästan lika stor hårdhet
som diamant. A. användes till slipskivor och
på grund av sin höga smpt, 2,000—2,100° C,
till deglar, mufflar och högeldfasta tegel.
Alungarvning eller vitgarvning. Vid
beredning av hudar och skinn till pälsverk
och vid framställning av handskskinn o. dyl.
garvas med en lösning av alun eller
aluminiumsulfat och koksalt. Härvid dragas de
rengjorda och avhårade hudarna eller skinnen
fram och tillbaka i ljum alun-koksaltlösning,
varpå de få ligga en dag oc htorka utan att
tvättas. Sedan göras de mjuka genom
mekanisk behandling. I vissa fall sättes äggula
eller vetemjöl till lösningen, så att en
gröt-liknande massa erhålles, vari skinnen eller
hudarna knådas eller valkas. Vid
alungarv-ningen upptager hudsubstansen 6—8 %
lerjord som basiskt salt, men detta är ganska
löst bundet. Ur äggula ingår fettemulsion
samt äggviteämnen och ur vetemjöl
gluten-ämnen i hudskiktet, varigenom skinnet blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
