Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikas förenta stater - Tidningspress - Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
775
Amerikas förenta stater (Teater)
776
65,000 ex. De förenade klädesarbetarna utge
veckotidningar på sex språk: engelska, jiddish,
italienska, polska, tjeckiska och litauiska.
En del tidningar, i synnhet tyskspråkiga,
måste upphöra under kriget. 1920 var antalet
tidningar färre än år 1900, medan den
sammanlagda spridningen var nära dubbelt så
stor och har beräknats motsvara en tidning
om dagen för var fjärde invånare, även med
inräknande av barn, analfabeter och
sinnes-svaga. Enligt officiell statistik uppgingo
1914 tidningarnas inkomster på
prenumeration och lösnummer till 99,541,860 doll., medan
annonsinkomsten belöpte sig till 184,047,106
doll. Tidningsstatistiken för 1920 uppvisar en
totalsumma av 21,012; av dessa äro 2,398
dagliga, 487 halvvecko- och 14,008 veckotidningar,
3,449 halvmånads- och månadspublikationer
samt 670 av annat slag. Den dagliga pressens
spridning har beräknats för 1920 till 30 mill.
ex. och söndagstidningarnas till 15 mill. ex.,
dessa senare fördelade på ett beräknat antal
av 600. Antalet tidningar utgivna på annat
språk än engelska uppgick 1920 till 1,027,
därav 150 dagliga och 614 veckotidningar, med
en spridning av resp. 2,683,500 och 4,214,000
ex. Av dessa tidningar voro 248 på tyska, 103
på italienska, 94 på spanska, 77 på polska, 55
på svenska och 52 på norska el. danska. Om
den svenskspråkiga pressen se
Svenskamerikaner. Om negerpressen se
Amerikanska negerfrågan.
Litt.: Fr. Hudson, »Journalism in the
United states» (1873) ; J. M. Lee, »History of
American journalism» (1917) ; G. H. Payne,
»History of journalism in the United states»
(1920); »A history of American literature»,
utg. av W. P. Trent m. fl. (1919—21) ; Ph. C.
Bings, »The country weekly» (1917) ; A.
Tas-sin, »The magazine in America» (1916) ; J.
Bryce, »The American commonwealth» (ny
uppl. 1919—20); B. Carlson i
»Publicistklubbens matrikel» (1906); O. Hemberg i
»Publicistklubbens meddelanden» (1916) ; E. H.
Thörnberg, »Press, pengar och politik» i
Svensk Tidskrift 1921. Ths.
Teater. I mitten av 1700-talet besöktes
Amerika av en eng. trupp, som 1754
uppträdde i Filadelfia. Några år senare övertogs den
av D. Douglass, men då de puritanska
åskådningarna voro föga gynnsamma för teatern
liksom för andra förströelser, måste 1774
Douglass med sitt »amerik. sällskap» söka sin
lycka i Västindien. Befrielsekriget medförde
emellertid ett omslag i stämningen mot
teatern, och 1784 började det omorganiserade
amerik. sällskapet att ge föreställningar i
New York och annorstädes. 1796—1805 stod
det under ledning av »den amerik. teaterns
fader», W. Dunlap, vilken även som förf, och
beabetare blev av stor betydelse för teaterns
utveckling. Framemot 1882 var Filadelfia
den egentliga teaterstaden, till stor del tack
vare den förträffliga skådespelartrion Jeffer-
son, Warren och Wood, men 1825—26 började
New York taga loven av Filadelfia. Därtill
bidrogo bl. a. de då börjande talrika utländska
gästspelen, försöket att upprätta en stående
ital. opera samt icke minst Edwin Forrests
(1806—72) skådespelartalang. På 1860-talet
var Edwin Booth New Yorks främste
Shake-speare-skådespelare och byggde 1868 en egen
teater. På 1870-talet var Augustin Daly
(1838—99) den förnämste teaterledaren. 1879
öppnade han en egen teater i New York och
senare även en i London. Han upptäckte och
gjorde Ada Rehan till sin primadonna,
återupplivade Shakespearelustspelen på ett förut
okänt sätt i Amerika samt företog flera
europeiska turnéer. De teaterledare, som under
senare tider förnämligast satt sin prägel på
Amerikas teaterväsen, ha varit bröderna
Daniel (f. 1853) och Charles (1860—1915)
Froh-man samt David Belasco (f. 1859). Under
deras tid har systemet med fast sammansatta
sällskap blivit allt mindre brukligt, och
truppens sammansättning rättas efter det
program, som för tillfället är i fråga. Bröderna
Frohman började tidigt monopolisera vissa
eng. dramaturger och knyta dem fast vid sig,
och Charles Frohman praktiserade därjämte
ivrigt stjärnsystemet. Belasco, som själv
varit en flitig teaterförf. och bearbetare, har
sökt utnyttja den inhemska dramatiken. 1902
öppnade han en egen teater i New York och
har i sin hand teatrarna i flera andra städer
samt har varit en energisk banbrytare med
avseende på modern scenisk belysning och
teknik. I sin bok »The theatre through its
stage door» (1919) lämnar han en ingående
redogörelse för sina regimetoder och sceniska
principer.
Amerik. teaterns historia under de senaste
årtiondena har upptagits av oavlåtliga strider
mellan de dramat, författarna och
teaterledarna, och slutet har blivit de förras
fullständiga kapitulation under de senares godtycke.
De inhemska teaterstyckena beskäras och
lappas ihop för att avpassas efter en viss
stjärnas konst eller den stora publikens smak.
Alltmer utmärkande för amerikansk
teaterverksamhet har blivit dess kommersiella
natur, och Amerikas teatrar behärskas i stor
utsträckningar av judar. Teatrarna utanför New
York spela ingen roll. Ett styckes framgång
i New York är i regeln en förutsättning för
att det skall kunna påräkna uppförande och
framgång i landets övriga städer. Antalet
teatrar i New York uppgick 1919 till 46.
Försök till teaterintressets höjande ha
gjorts bl. a. genom organisationen »Theatre
guild» i New York samt den därmed något
besläktade »Little-theatre»- el.
»Community-theatre»-rörelsen. Denna rörelse, som uppkom
1912 och spred sig över hela landet men på
senaste tiden synes ha gått något tillbaka,
stöder sig förnämligast på frivilliga krafter.
Jfr Nordamerikanska
litteraturen, dramatik. — Litt.: Mary C. Crawford,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
