- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 1. A - Arcimboldus /
805-806

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikas förenta stater - Författning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

805

Amerikas förenta stater (Författning)

806

träder i presidentens ställe till 4-årsperiodens
slut. För valbarhet till dessa ämbeten fordras
att vara infödd medborgare i unionen, att
ha varit bosatt därstädes i 14 år samt att ha
fyllt 35 år. Valet sker indirekt på följande
sätt. Inom varje stat utses lika många
elektorer, som staten har ledamöter i
kongressens båda hus. Ingen medlem av kongressen
eller någon unionens ämbetsman kan utses
till elektorer. Varje stat bestämmer sättet för
elektorsvalet; i allmänhet sker detta direkt
av alla röstberättigade genom listval.
Elektorerna sammanträda för varje stat särskilt
i dess huvudstad och avge genom särskilda
röstsedlar sina röster på president och
vicepresident, vilka icke få tillhöra samma stat.
Har ingen bland kandidaterna fått absolut
majoritet, väljer representanternas hus
omedelbart genom röstsedlar president bland de
tre, som fått de flesta elektorsrösterna. Vid
detta tillfälle ha varje stats representanter
blott en röst. I motsvarande fall utser, då
det gäller vicepresidentämbetet, senaten en
av de två kandidater, som fått högsta
röstetalet av elektorerna. I praktiken är
emellertid valet direkt, då elektorerna äro bundna
av sina väljares instruktioner och deras
funktion alltså nedsjunkit till en ren formalitet.
— Presidenten och vicepresidenten tillträda
sina ämbeten 4 mars året efter valet (vilket
val förrättas varje skottår).

Presidenten står i spetsen för hela
statsförvaltningen med verklig regeringsmakt, har
högsta befälet över krigsmakten,
representerar förbundsstaten hos främmande makter
samt äger benådningsrätt. I sin rätt att
sluta fördrag med främmande makter
liksom i sin utnämningsrätt är han, såsom
nämnts, bunden av senatens samtycke. Å
andra sidan har presidenten vissa
befogenheter i lagstiftningsfrågor. Visserligen kan
han icke framlägga lagförslag i kongressen,
men han kan däremot genom särskilda
budskap (messages) fästa dess uppmärksamhet
på vad han anser nödigt och nyttigt för
unionen. Därjämte har han i lagstiftningsfrågor
suspensivt veto. Ett lagförslag, som antagits
av båda husen, framlägges till hans
stad-fästelse, och om han därvid återsänder
detsamma inom tio dagar för ny behandling,
fordras för dess slutliga antagande två
tredjedels majoritet av de närvarande
medlemmarna inom vartdera huset. Då presidenten
mot slutet av en session underlåter att
stadfästa ett förslag eller att återsända det i så
god tid, att det kan bli föremål för ny
behandling, säges han utöva den tysta
vetorätten (pocket veto). Någon
upplösnings-rätt gentemot husen tillkommer däremot icke
presidenten. — För förräderi, bestickning
eller andra grova brott kan presidenten ställas
under åtal inför senaten, som utgör riksrätt
(high court of impeachment). Med två
tredjedelar av rösterna kan han då dömas till
ämbetets förlust. På samma sätt kunna även

andra unionsämbetsmän åtalas inför senaten
och avsättas. — Vid presidentens sida står
ett oparlamentariskt rådgivande kabinett,
bestående av cheferna för de viktigaste
förvaltningsgrenarna. Medlemmarna av detta,
vilka utses av presidenten med senatens
samtycke äro följande: secretary of State
(utrikesministern), of the treasury (finansministern),
of war (krigsministern), of the navy
(sjöministern), of the interiör (inrikesministern),
of agriculture (jordbruksministern), of
com-merce (handelsministern) och of labor
(arbetsministern) samt postmaster-general
(postministern) och attorney-general
(generaladvokaten) . Minstrarna få icke deltaga i
kongressens förhandlingar. De kunna när som
helst avskedas av presidenten.

Förslag om grudlagsändringar kunna
väckas antingen av unionskongressen eller av
staternas lagstiftande församlingar. Frågan
upptages till behandling, om i förra fallet
två tredjedelar av vartdera huset beslutit
det, i senare fallet om två tredjedelar av
staterna genom sina legislaturer äro ense
därom; men avgörandet tillkommer de
särskilda staterna. När kongressen väckt
frågan, framlägger den omedelbart sitt förslag
för staterna. Men om initiativet utgått från
dessa, sammankallas ett konvent att uppgöra
förslag. Det på ena eller andra sättet
uppgjorda förslaget fordrar för bekräftelse
antagande av tre fjärdedelar av staterna genom
legislatur- eller konventbeslut i dessa.

De särskilda staternas
författning och förvaltning. Särstaternas
författningar äro undantagslöst uppbyggda på
samma principer, som känneteckna
unionsför-fattningen, och äro även i detaljerna tämligen
likartade. Den lagstiftande maktens främsta
innehavare är representationen (i regel
kallad the general assembly), bestående av två
kamrar (the senate och the house of assembly
el. house of representatives). Rösträtten är
allmän till båda kamrarna, och även
valbarhets-villkoren äro i regel desamma. Antalet
medlemmar i senaten är emellertid mindre än i
representanthuset, varjämte valperioden är
längre (i regel 4 och 2 år). I ett stort antal
stater sammanträder representationen endast
vartannat år och då blott för en kortare, i
författningen fastställd tid (60, stundom 45
dagar). Statsrepresentationernas
lagstiftningsrätt omfattar nästan all civil- och strafflag,
då unionen endast i några få fall har
befogenhet inom dessa områden. I åtskilliga stater
deltar folket direkt i lagstiftningen, i det att
ett visst antal valmän (i regel 5—10 °/o av
val-manskåren) kan begära, att en av
representationen antagen eller av förslagställarna
föreslagen lag skall framläggas för folket till
antagande eller förkastande (fakultativt
lagreferendum och laginitiativ). — Den
verkställande maktens innehavare, guvernören
(go-vernor), väljes direkt av folket för 1—4 år.
Samtidigt med guvernören väljes i regel en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:11:31 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfda/0499.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free