Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikas förenta stater - Författning - Domstolsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
807
Amerikas förenta stater (Domstolsväsen)
808
viceguvernör, som tillika är talman i senaten.
Guvernören i staterna har i stort sett samma
makt som presidenten i unionen. Att märka
är emellertid, att i flertalet stater ett stort
antal ämbetsmän utses genom folkval, varför
guvernörens utnämningsrätt är mycket
begränsad. — Domstolarnas ledamöter utses
även i flertalet stater genom folkval, i ett
mindretal tillsättas de av guvernören med
senatens samtycke. — Ändringar i
statsförfattningar kunna, då fråga är om partiella
ändringar, ske genom den ordinarie
representationen ; vid totala författningsrevisioner måste
däremot ett särskilt författningskonvent
sammankallas. 1 båda fallen kräves så gott som
undantagslöst, att valmännen vid direkt
folkomröstning giva sin anslutning till
ändringsförslaget (obligatoriskt
författningsreferen-dum). Stundom har även en viss
valmans-grupp befogenhet att få framställt förslag
förelagt folket till antagande eller
förkastande (författningsinitiativ). —
Förvaltningen är organiserad på grevskap
(coun-ties), kommuner (townships) och städer
(cities). De lokala ämbetsmännen väljas i
regel av folket.
Litt.: Croley, »The general principles of
constitutional law in the United States of
America» (1898); Blach, »American
constitutional law» (1910) ; W. M. Sloane, »Party
go-vernment in the United States» (1914) ;
Wood-row Wilson, »Congressional government»
(1914) ; K. Staaff, »Det demokratiska
statsskicket», I (1917); F. N. Thorpe, »The essentials
of American constitutional law» (1918) ; J.
Bryce, »The American commonwealth» (2 bd,
ny uppl. 1919—20) ; Kimball, »The national
government of the United states» (1920);
Munro, »The government of the United states,
national State and local» (1920); Beard, »An
economic interpretation of the constitution of
the United states» (1921) ; H. G. James, »Local
government in the United states» (1921).
H. T—n.
Domstolsväsen. Författningen anger
omfånget av de federala domstolarnas jurisdiktion
samt stadgar, att den federala rättskipningen
skall utövas av en högsta domstol (supreme
court) och sådana lägre domstolar, som
kongressen inrättar. På grund av kongressens
lagstiftning är unionen i judiciellt avseende
indelad uti nio kretsar (circuits), var och en i
regel omfattande ett flertal stater, samt varje
krets uti minst två distrikt (districts). I varje
krets finnes en kretsdomstol (circuit court of
appeals) och i varje distrikt en
distriktsdomstol (district court). Samtliga unionens
domare utnämnas av presidenten på livstid
(du-ring good behaviour) med senatens samtycke
och kunna avsättas endast efter beslut av
senaten, konstituerad såsom ett slags
riksrätt (genom impeachment).
Högsta domstolen består av en
presiderande domare (chief justice) och åtta bisit-
tare. Domstolen håller årligen i Kapitolium
i Washington ett sammanträde, som börjar
första måndagen i oktober och räcker till
juli månad. Ett fåtal mål (där en stat eller
dess officiella representant är part) avgöres
av domstolen såsom första och sista instans.
Eljest upptagas mål, appellerade från
kretsdomstolen samt i vissa fall direkt från
distriktsdomstolen. Där tvistefrågan är av
konstitutionell natur, upptagas även mål,
appellerade från högsta instansen inom
någon av delstaterna. Då domstolen består av
endast en avdelning och har att avdöma mål
från hela unionens rättsområde, har rätten
till appell måst strängt begränsas.
Kretsdomstolen består av tre ordinarie domare.
Envar av högsta domstolens domare är högste
domare inom sin krets och fungerar vid
tjänstgöring i kretsdomstolen såsom dess
ordförande. Kretsdomstolen är ambulerande och
håller årligen åtminstone ett sammanträde i
varje distrikt inom kretsen. Dess funktion
är endast en appellationsdomstols, och dess
utslag få i regel ej överklagas, med mindre
dispens (certification) erhålles. Detta gäller
bl. a. patent-, skatte-, sjörätts-, konkurs- och
kriminella mål. Distriktsdomstolen består av
en ensamdomare (district judge), som handhar
den allmänna federala rättskipningen i första
instans. Med hänsyn till målets olika
pro-cessuella behandling indelas de uti tre
grupper: sjörättstvister (admiralty), konkursmål
(bankruptcy) och övriga mål (actions at law,
in equity and in criminal cases). Alla
brottmål skola avgöras genom jury. Även i en
stor grupp civila mål (actions at law) skall
en jury fungera såsom domare över fakta i
målet, därest icke parterna äro ense om att
avstå från rätten till jury. Bland
unionsdom-stolarna märkas därjämte två
specialdomstolar: court of claims och court of customs
appeals. Båda ha sitt säte i Washington samt
bestå av en presiderande domare och fyra
bi-sittare. Den förra avgör fordringsanspråk,
framställda emot unionen, den senare upptager till
omprövning överklagade, av tullmyndigheterna
(board of general appraisers) avgjorda
tariffrå-gor. Unionsdomstolarnas kompetens sträcker
sig till alla de rättsfall, vari rättsfrågan hänför
sig till unionens författning, lagar eller
traktater. Motsvarighet råder alltså emellan
unionens lagstiftande och rättskipande
funktioner. Om en stat stiftar en lag, som står
i strid med unionens författning eller lagar,
äger unionsdomstolen befogenhet att på
konstitutionella grunder frånkänna densamma
giltighet vid bedömandet av den föreliggande
rättsfrågan. Då författningen är gällande
framför varje annan lag eller
regerings-dekret, har domstolen jämväl befogenhet att
vid ett rättsfalls bedömande helt åsidosätta
ett kongressens eller presidentens beslut
under hänvisning till att det strider emot
författningen. Högsta domstolen, till vilken
konstitutionella tvistefrågor alltid i sista hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
