Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikas förenta stater - Domstolsväsen - Vapen och flagga - Litt. - Historia - Koloniernas uppkomst och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
809
Amerikas förenta stater (Vapen o. flagga—Historia)
810
kunna appelleras, har genom att med skärpa
hävda denna sin kontrollerande makt över
såväl verkställande som lagstiftande
myndigheters beslut i märklig mån kommit att öva
inflytande på rättsutvecklingen inom
unionen, ja, stundom genom sina rättsavgöranden
angivit bestämmande riktlinjer för den
socialpolitiska utvecklingen. — Litt.: Ch. Warren,
»The supreme court in the United States»
(1923). (N. B.)
Vapen och flagga. A:s vapen visar i gult
fält en svart örn, hållande i näbbet ett
fladdrande gult band med valspråket »E pluribus
unum» (»av flera blev ett») i silverbokstäver.
I höger klo håller
örnen en grön
lagerkvist med 13 bär,
i vänster klo ett
knippe av 13
silverpilar med utåt
vända spetsar, örnens
bröst är belagt med
en sköld, visande
under ett blått fält
sex röda stolpar i
silver (således
tillsammans 13
stolpar). över örnens
huvud synes en rund
molnkrans av silver och inom denna på ett
blått, av gyllene strålar omgivet fält 13
femuddiga silverstjärnor, ställda 1, 4, 3, 4 och 1.
Det ofta återkommande talet 13 syftar på de
förenta staternas urspr. antal.
Flaggan består av 7 röda och 6 vita
horisontala omväxlande strimmor; i övre (inre)
hörnet är en blå rektangel med så många
stjärnor, som unionen räknar stater. Se
F 1 a g g a.
Litt.: Fr. Ratzel, »Städte- und Kulturbilder
aus Nordamerika» (1876) och »Die vereinigten
Staaten von Nordamerika» (2 bd, 1878—80),
E. Deckert, »Nordamerika» (i Sievers’
»All-gem. Länderkunde», 2:a uppl. 1904); H.
Mün-sterberg, »Die Amerikaner» (2 bd, 1904; 4:e
uppl. 1911); E. E. Sparks, »The United states
of America» (2 bd, 1905); A. Oppel,
»Wirt-schaftsgeographie der Vereinigten Staaten»
(1907); Common, »Races and immigration in
America» (1907); Beveridge, »Americans of
to-day and to-morrow» (1908); D. F. Wilcox,
»Great cities in America, their problems and
government» (1910); A. M. Low, »The american
people, a study in national psychology» (2 bd,
1910—12); Russell, »Natural resources of
national wealth» (1910) ; F. J. Haskin, »The
immigrant» (1913) ; Moore, »Industrial history of
the american people» (1913); D’Estournelles
de Constant, »Les États-Unis d’Amérique»
(1917); G. Lapsley, »The America of to-day»
(1919); J. Bryce, »The american
eommon-wealth» (ny uppl., 2 bd. 1919—20) ; H. Key,
»En amerikaresa 1920» (1920); Lippincourt,
»Economic development of the United states»
(1921); T. W. van Metre, »Economic history
of the United states» (1923).
Historia. Koloniernas uppkomst
och utveckling. Amerikas förenta
stater ha sitt ursprung i de kolonier, som av
engelsmän, holländare och svenskar på
1600-talet anlades på Nordamerikas ö. kust. Det
första engelska kolonisationsförsöket gjordes
under Elisabet 1584—87 av Walter Raleigh i
nuv. V i r g i n i a (se d. o.) men ledde icke till
varaktigt bebyggande. På allvar började den
engelska koloniseringen först under Jakob I
genom privilegierade handelsföretag
(London-och Plymouthkompanierna, det senare 1620
ombildat till New-Englands-komp.).
London-kompaniet anlade 1607 Jamestown nära James
rivers utlopp i Chesapeakeviken, och här
uppväxte raskt kolonien Virginia, vilken
redan 1624 ställdes omedelbart under kronan.
Tobaksplantering blev koloniens huvudnäring.
Inom New-Englands-kompaniets område i n.,
Nya England, grundades 1620, utan
kompaniets vetskap och utan kunglig sanktion,
det första nybygget av en liten skara engelska
puritaner, de s. k. p i 1 g r i m s f ä d e r n a (se
d. o.), som undan trosförföljelser åt sig
uppsökte ett nytt hemland i Amerika. De
landade vid Kap Cod på kusten av nuv.
Massachusetts samt grundade i närheten nybygget
Plymouth. Det politiska och religiösa
förtrycket i England under regenterna av huset
Stuart drev ständigt nya hopar av puritaner
över till Nya England; de rödde skogarna,
förvandlade ödemarker till bördiga åkerfält,
och efter hand uppstodo här fyra av varandra
oberoende kolonier: Massachusetts med
Maine, New Hampshire, Rhode
island och Connecticut. Boston,
huvudorten i Massachusetts, blev inom kort den
egentliga medelpunkten för Nya England.
Inom en annan del av östkusten hade
emellertid även holländare och svenskar börjat
kolonisation. De förra grundade Nya
Amsterdam (nuv. New York), som på 1620-talet blev
huvudort i Nya Nederland, och
svenskarna anlade Nya Sverige (se d. o.) på
Delawareflodens v. strand. Men Nya Sverige
erövrades av holländarna 1655, och redan 1664
(1667) kommo samtliga dessa nederländska
besittningar till engelsmännen. Nya
Nederland fick nu namnet New York, och
därifrån avskildes området mellan floderna
Hudson och Delaware såsom egen koloni, New
Jersey. Andra engelska kolonier uppstodo
s. härom. Vid inre Chesapeakeviken låg M
a-r y 1 a n d, som 1632 av Karl I givits åt
katoliken George Calvert (lord Baltimore) och som
blev en tillflyktsort för landsflyktiga
katoliker. S. om Virginia funnos nybyggen i
Carolina, och hela detta område ned till gränsen
av spanska Florida bortförlänades 1663 till
åtta engelska ädlingar, varefter
kolonisationen tog starkare fart genom en mängd
förföljda tyska och franska protestanter samt
engelska kolonister från hemlandet, Nya
Eng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
