Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikas förenta stater - Historia - Den inre utvecklingen - Slavfrågan blir brännande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
823
Amerikas förenta stater (Historia)
824
post mot indianerna — som i de s. v.
bom-ullsstaterna. Finanskrisen 1837 hejdade
utvecklingen för några år, men den
återupptogs med ökad fart från 1840 och erhöll
från 1847 stöd av den nu i jättelik
omfattning vidtagande invandringen från Europa,
först huvudsakligen irländare och tyskar,
sedan även skandinaver m. fl.
Huvudströmmen gick till de centrala staterna, av vilka
nu även staterna på andra sidan Mississippi
växte till betydenhet. Chicago hade 1837
mindre än 5,000 inv. men 1860 110,000 inv.
Från 1840-talet öppnades för de nordliga
centralstaternas spannmål den europeiska
marknaden bl. a. genom upphävandet av de
engelska spannmålstullarna (1846), och de
Slavauktion i Virginia. Efter litografi.
nu fullbordade järnvägslinjerna över
Alle-ghanybergen gåvo en snabbare utfartsväg
för deras produkter österut. Därigenom
bundos dessa stater ock närmare vid
industristaterna utmed Atlanten, under det
förbindelsen söderut utefter Mississippi förlorade
i betydelse. Detta blev av största vikt vid
den nu utbrytande striden om slaveriet
mellan norden och södern.
Slavfrågan blir brännande. Den
snabba expansionen västerut framdrev
slav-frågan till avgörande. Mot slaveriet som
en otillåtlig och gudlös institution fördes
sedan 1831 en häftig kamp i tal och skrift
av a b o 1 i t i o n i s t e r n a (se d. o.) i de
nordliga staterna, men deras skrifter
undertrycktes i de södra staterna, och kongressen
avvisade frågan såsom icke tillhörande dess
avgörande. Länge sökte man ock uppehålla
ett slags jämvikt mellan södern och norden
på så sätt, att mot varje nytillkommen
slavhållande stat sattes en »fri» stat: mot
Arkansas Michigan (se ovan), mot Florida och
Texas (1845) lowa (1846) och Wisconsin
(1848). Söderns energiska kamp för slaveriets
utbredning även till de nyförvärvade
områdena, där slaveriet av Mexiko varit
för
bjudet, framkallade slutligen ett avgörande
motstånd från norden. Ett parti bildades
till bevarande av det nya landet som »fri
mark», de s. k. f r e e s o i 1 e r s (se d. o.), som
spelade en betydande roll vid presidentvalet
1848. Ännu var dock icke slavfrågan
huvudfrågan. Till president valdes whigkandidaten,
general Zachary Taylor (1849—50),
själv slavägare ehuru politiskt moderat, och
han efterträddes vid sitt plötsliga frånfälle
av vicepresidenten Millard F i 11 m o re
(1850—53) även han av medlande uppfattning.
På så sätt kunde efter långvariga strider i
kongressen en för slaveriet förmånlig
kompromiss, den s. k. Clays kompromiss (1850)
genomdrivas, sedan bl. a. D. Webster i sitt
ryktbara tal i senaten 7 mars 1850
förordat kompromissen som ett
räddningsmedel undan unionens
sprängning; huvudtalare i senaten
mot slaveriet var W. H. Seward
(se denne). Enligt denna
kompromiss upptogs Kalifornien som fri
stat, varemot New Mexico och
Utah organiserades som territorier
utan förbud mot slaveri,
slavhandeln, men ej slaveriet, förbjöds i
District of Columbia, och nya,
synnerligen stränga lagbestämmelser
antogos rörande till de fria
staterna rymda slavars återställande
till deras ägare. Särskilt den
sistnämnda punkten av kompromissen
åstadkom en hastig stegring av
oviljan mot slaveriet. De brutala
återhämtningsåtgärderna
framkallade t. o. m. våldsamma uppträden
i Boston 1851 och 1854. Samtidigt
spreds oviljan mot slaveriet i de vidaste
kretsar genom Harriet Beecher-Stowes gripande
roman »Onkel Toms stuga» (1852).
Det oaktat gjorde slaveriet 1854 under
den demokratiske presidenten Franklin
P i e r c e (1853—57) ännu en betydande vinst.
På förslag av senatorn Stephen A. Douglas
antog då kongressen den s. k.
Kansas-Nebraskabillen, som med upphävande av
Missourikompromissens (se ovan) förbud
organiserade Kansas och Nebraska som
territorier med rätt att själva fatta beslut om
slaveriet inom sina områden. Därmed syntes
unionens beslutanderätt i fråga om slaveri
el. icke-slaveri och dess auktoritet inom
unions-området i dess helhet allvarligt hotade, och
under intrycket av denna nya fara bildades
s. å. — av det förra whigpartiet, freesoilers
och antislaveridemokrater — ett nytt parti,
det republikanska. Det besegrades
vid presidentvalet 1856, då demokraten
James Buchanan (1857—61) valdes till
president, men vann under de följande åren
en allt starkare tillslutning. I Illinois
organiserades partiet av Abraham Lincoln
(se denne), vars lugna måtta och gripande
vältalighet gjorde honom till republikanernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
