Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikas förenta stater - Historia - Unionens återuppbyggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
827
Amerikas förenta stater (Historia)
828
rösträtt. Med negrernas tillhjälp
genomdre-vos därefter, under ledning av från norden
tillskyndande republikanska partiledare, de
s. k. carpetbaggers (se d. o.), nya
statsförfattningar i överensstämmelse med de uppställda
villkoren, varefter under loppet av åren 1868
—70 samtliga sydstater återupptogos i
unionen. Men de främmande ledarna handhade på
det godtyckligaste sätt och till egen vinning
staternas finanser och bemäktigade sig
ämbetena, och de vitas berättigade missnöje
framkallade ständiga oroligheter (se K u - k 1 u
x-k 1 a n).
Till Johnsons efterträdare som president
hade 1868 valts general Ulysses S. Grant
(1869—77), och under honom satte sig det
republikanska partiet utan motstånd i full
besittning av makten. Norden var
allena-härskande inom unionen. Krigsåren 1861—65
hade ej heller, trots de finansiella
svårigheterna, medfört något verkligt avbrott i
dess ekonomiska och territoriella förkovran;
nya vidder hade lagts under plogen och
sädes-produktionen ökats, framdriven även av
arméernas behov. Efter kriget stegrades
utvecklingen med nära nog våldsam kraft. 1869
fullbordades, efter av kongressen beviljade
rikliga understöd av offentliga medel och
unionsjord, den första stillahavsbanan, Union
pacific railway, till San Francisco. Under de
år, som därefter följde, togos »de stora
slätterna» (the great plains) intill Klippiga bergen
i besittning för boskapsdrift i stor skala, sedan
de där strövande bisonhjordarna utrotats och
indianerna, delvis efter hårda strider,
ytterligare sammanträngts till Indianterritoriet och
västra delarna av Dakota. Omkr. 1860 hade
de stora malmtillgångarna i Klippiga bergen
börjat tagas i bruk; Denver i Colorado anlades
1859. Vid samma tid började brytningen av
guld och silver i den rika Comstockgången i
Nevada, och unionens silverproduktion, som
1860 hade ett värde av blott 156,000 doll.,
ökades 1861 till över 2 mill. Även gruvorna i
Arizona, Montana och Idaho blevo nu bearbetade.
Framför allt kastade sig spekulationen efter
kriget över nya järnvägsföretag:
järnvägslinjer lades ut i vildmarkerna, sidobanor
byggdes, Chicago blev medelpunkten för det
stora järnvägsnätet i norra centralstaterna.
Överspekulation och motstånd mot
järnvägsbolagens godtycke med avseende på taxor,
deras mut- och korruptionssystem verkade ett
tillfälligt avbrott 1873 och följande år, under
vilka unionen hemsöktes av en ny finansiell
kris. Men snart återtog rörelsen sin kraft.
Nya stillahavsbanor fullbordades: Södra
pa-cifikbanan från New Orleans till San
Francisco 1881, Norra pacifikbanan till Seattle
1883 o. s. v.
Jordbruket fortsatte sin expansion, följande
järnvägslinjerna. 1862 hade kongressen
antagit en lag för bildande av smärre jordbruk,
»homesteadlagen», och nya områden upptogos
nu i Kansas, Nebraska,, Dakota och
Minne
sota. Veteproduktionen i n. centralstaterna
ökades från 95 mill. bushels 1860 till 195 mill.
1870 och steg 1880 till 329 mill. bushels.
Det är under dessa årtionden det amerikanska
vetet definitivt tager den europeiska
marknaden i besittning. Samtidigt förvandlades
Kalifornien till ett viktigt jordbruksland. De
stora skogarna i de v. bergen fingo lämna sitt
timmer. I de ö. staterna utvecklade sig
industrien under skyddet av tullarna, som
bibe-höllos vid den höjd, vartill de under krigsåren
av finansiella skäl upptvingats.
Politiskt begagnades emellertid länge det
ekonomiska uppsvinget hänsynslöst av det
härskande partiet, och Grants
presidentskaps-tid var en period av allmän och ohöljd
korruption. Yrkespolitiker och rovgiriga
ämbetsmän drogo fördel av sin ställning i unionen,
staterna och kommunerna, och presidenten
lät sig ledas och bedragas av sina vänner
och medhjälpare. Missnöjet gav
demokraterna ökat inflytande, och vid 1876 års
presidentval lyckades republikanerna endast
genom en högst godtycklig valprocedur att få
den republikanske kandidaten R u t h e r f o r d
B. II a y e s (1877—81) förklarad vald. Den
nye presidenten var en rättskaffens man och
motverkade korruptionen samt återkallade de
sista trupperna från södern (1877). Under
ledning av den skicklige finansministern
Sherman genomfördes unionsfinansernas
rekonstruktion. Guldutbetalningen, som
alltifrån krigets första tid varit inställd,
återupptogs 1879 genom inlösen av
pappersmyn-tet, de s. k. greenbacks. Även Hayes’ båda
närmaste efterträdare, James A. Ga
r-field (4 mars—19 sept. 1881; lönnmördad
av en ämbetsjägare) och C h e s t e r A.
Arthur (19 sept. 1881—85), tillhörde det
republikanska partiet, men vid valen 1884 segrade
demokraterna med Grover Cl e vela nd
(1885—89). Segern var vunnen med hjälp av
södern, där man nu helt frigjort sig från
republikanernas förtryck. När
unionstrup-perna 1877 drogos tillbaka, återtogo
nämligen de vita omedelbart makten, reviderade
författningarna och återtogo ledningen av
förvaltningen. På omvägar — genom våld
och hot, listig valgeometri, förfalskade
valresultat, kunskapsfordringar för valrätt o. s. v.
— frånhände de därefter negrerna allt
inflytande. Socialt drogs mellan negrer och vita
den skarpaste gräns, genom lagar förbjödos
äktenskap dem emellan m. m. Å andra sidan
drogs södern slutligen fullt med i den
allmänna ekonomiska utvecklingen. Efter
inbördeskriget hade genom plantagernas
styckning en större mängd fria jordbruk bildats,
som till icke ringa del övertagits av den förut
undanträngda vita arbetarbefolkningen men
även av negrer. Bomullsproduktionen
uppnådde redan 1871 värdet från året före
kriget och stegrades sedan raskt, även tack vare
förbättrade och intensivare arbetsmetoder.
Därtill lades från 1880 en raskt
uppblomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
