Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikas förenta stater - Historia - Unionens återuppbyggande - Tull- och silverfrågan på dagordningen - Imperialistisk politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
829
Amerikas förenta stater (Historia)
830
rande bomullsindustri och, sedan de rika
kol- och järntillgångarna i s.
Alleghany-bergen börjat tillgodogöras, även
järntillverkning. Om unionens totala utveckling
giva de växande folkmängdssiffrorna en
föreställning. A:s befolkning var 1860 31,443,321,
1870 38,558,371, 1880 50,155,783. Som nya
stater hade upptagits: Kansas 1861, Nevada
1864, Nebraska 1867 och Colorado 1876.
Genom köp förvärvades 1867 territoriet Alaska
från Ryssland.
Tull- och silverfrågan på
dagordningen. Clevelands styrelse
utmärktes av rättrådighet och kraft. Han utvidgade
den under Hayes genomförda »civil
serviceslagen, ingrep mot
ämbetsmannakorruptio-nen samt skyddade indianerna mot den vita
befolkningens intrång på deras
»reservationer». För presidentvalet 1888 uppställde han
tullarnas nedsättning som sin främsta
programpunkt men besegrades av den protek
-tionistiske republikanen Benjamin H a
r-rison (1889—93), under vilken tullarna
genom den s. k. MacKinley-billen (1890)
blevo i hög grad skärpta. Silverprisets
snabba fall vållade osäkerhet i silvermyntets
värde och stora förluster för gruvorna i
v., och från denna tid blev »silverfrågan»
länge av betydelse i amerikansk politik.
Utrikespolitiken leddes 1889—92 av
statssekreteraren J. G. Blaine (se denne). Den
ekonomiska oron och missnöjet med tullarna
ledde till ett nytt omslag till förmån för
demokraterna, vilka ånyo segrade med G r o v e r
C 1 e vel a n d (1893—97). Icke långt efter
hans ämbetstillträde kom en svår handelskris
till utbrott. Även unionsfinansernas ställning
var svår genom nedgången i guldreserven,
vållad bl. a. av minskade tullinkomster, och
de årliga silverinköp, vartill regeringen
förpliktats genom »Shermanlagen» 1890. Men
ehuru genom beslut av urtima kongress 1893
silverköpen inställdes, kunde guldreserven
även under följande åren endast med möda
uppehållas. Den ekonomiska krisen medförde
arbetslöshet och arbetarupplopp, särskilt i
Chicago (1894). Cleveland fortsatte även
under denna sin presidentskapsperiod med
kraft arbetet på unionsförvaltningens
reformerande, och över 40,000 unionsämbeten
undandrogos, enligt grundsatserna för »civil
se-vice reform» (se d. o.), partiernas anspråk.
Däremot kunde mot den republikanskt
sinnade senaten endast en mindre nedsättning
i tullarna genomdrivas genom den s. k.
Wil-son-Gormanbillen 1894. — Under Harrison
upptogos 6 nya stater i unionen: Washington,
Montana, Nord- och Syd-Dakota (1889), Idaho
och Wyoming (1890), och under Cleveland
Utah (1896).
Vid presidentvalet 1896 voro silverfrågan
och tullfrågan avgörande. Demokraternas
flertal samlade sig kring W. J. B r y a n,
som utom tullnedsättn ingen yrkade »fritt
silver» (fri silverutmyntning och dubbel
mynt
fot) och även erhöll stöd av det ivriga
socialradikala »populistpartiet» (se d. o.), medan
Clevelands närmaste anhängare,
»gulddemokraterna», uppsatte en egen kandidat.
Republikanerna segrade, och till president valdes
William MacKinley (1897—14 sept.
1901). Den s. k. Dingley-tariffen (1897), som
bl. a. med höga tullar gynnade olje- och
socker-trusterna, betecknade protektionismens triumf
och inledningen till det senaste skedet av A:s
ekonomiska utveckling, utmärkt genom stark
kapitalkoncentration och industriens
övervägande betydelse.
Imperialistisk politik. Under Mac
Kinley fördes unionen in på en
imperialistisk politik genom kriget mot Spanien
1898. Se Spansk-amerikanska
kriget. Genom freden i Paris s. å. avsade
sig Spanien suveräniteten över Kuba och
avstod till Förenta staterna Portorico och de
övriga spanska Antillerna samt Filippinerna
och Ladronerna (de sistnämnda med
undantag av Guam 1899 avträdda till Tyskland).
Kubas frihet skulle enligt U. S. A:s löfte före
kriget respekteras, och 1902 överlämnades
regeringsmyndigheten åt den kubanska
republikens nye president (se Kuba); dock står
ön i faktiskt beroende av U. S. A.
Filippinerna kunde först efter allvarlig strid med
självständighetspartiet införlivas som koloni
i A. Under kriget med Spanien hade
amerikanerna trots Japans protester ockuperat
Hawaiiöarna (1898), och dessa organiserades
1900 som territorium. Efter
överenskommelse med England och Tyskland erhöll A.
1900 de östra Samoaöarna.
Framgångarna i kriget hade givit ökat
inflytande åt republikanerna, vilka önskade
fortsättning av den imperialistiska
världsmakts-politiken, under det demokraterna gjorde sig
till målsmän för fred och avrustning mellan
folken, och vid presidentvalet 1900 segrade
återigen MacKinley över den som
motkandidat för andra gången uppställde W. J. Bryan.
Redan 14 sept. 1901 föll MacKinley för en
anarkistisk lönnmördares kula, men hans
efterföljare, vicepresidenten Theodore
Roosevelt, som då ryckte upp till
president (14 sept. 1901—4 mars 1909), fullföljde
den påbegynta storhetspolitiken med kraft
och beslutsamhet. Han upptog tanken på
anläggendet av en amerikansk kanal genom
Panamanäset, och då svårigheter uppstodo att
av Columbia förvärva den för
kanalanläggningarna nödiga landremsan, underblåstes en
revolutionär rörelse i Panama, som
proklamerade sig som självständig republik (1903) ,
varefter uppgörelse träffades mellan den nya
republiken och unionen om en kanalzon
under A:s höghet, så att arbetet på kanalen
kunde påbörjas 1907 (se Panamakanalen).
Åt Monroedoktrinen gav Roosevelt ny kraft
och omfattning, i det han framhöll, att
Förenta staterna visserligen ej garanterade
någon amerikansk stat skydd mot repressalie-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
