Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikas förenta stater - Historia - Woodrow Wilsons presidentskap - W. G. Hardings presidentskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
833
Amerikas förenta stater (Historia)
834
gressen eller tvang denna till medverkan.
Hela industrien organiserades till krigets
behov. Järnvägarna ställdes tills vidare under
unionens förvaltning genom dekret av Wilson
(dec. 1917). Det gällde för A. att förse även
sina allierade med livsmedel, kol,
krigsförnö-denheter och sörja för dessas transport över
havet under den genom tyska
undervattens-kriget allt starkare kännbara bristen på
tonnage. H. C. Hoover (se denne) hade utsetts till
livsmedelsadministrator, och för A:s eget folk
infördes en stark brödförknappning, medan
transport av säd och boskap till Europa
stegrades till det yttersta. Om A:s miltära
insats se art. Amerikas deltagande i
världskriget. Även finansiellt krävdes
av A:s folk de största uppoffringar: krigslån
upptogos till sammanlagt nära 19 milliarder
dolk, och de allierade erhöllo betydande lån.
Samtidigt sökte president Wilson för sin
allmänna politik och dess internationella syften
vinna A:s folk, och han utvecklade i budskap
och tal innebörden av sitt stora fredsprogram
(»de 14 punkterna») och tanken om ett
»Nationernas förbund». När fredsförhandlingarna
skulle öppnas, ansåg han sig enligt
författningen berättigad att själv lämna A. och
deltaga i fredskongressen för att där genomdriva
sina önskningar. Freden slöts i Versailles 28
juni 1919, och i fredstraktaten inrycktes
grundstadga för ett »Nationernas förbund». Men
nu mötte en allvarlig opposition i senaten,
som efter nyval hösten 1918, liksom
representanternas hus, fått republikansk majoritet
och vars bekräftelse av ingångna traktater
föreskrevs av författningen. Under ledning av
H. C. Lodge förkastade den republikanska
majoriteten traktaten 19 nov. 1919 och förnyade
sitt beslut i mars 1920, sedan presidenten
vägrat godkänna framställda kompromissförslag.
Oppositionen gällde främst fredstraktatens
bestämmelse om Nationernas förbund och A:s
inträde däri, varigenom A. ansågs skola i
frågor rörande krig och fred komma att avstå
något av sin högsta suveränitet och även
inträda som garant för freden i Europa.
Övergången från krigstillstånd till fred
mötte även i A. stora svårigheter och
framträdde bl. a. i skarpa arbetskonflikter.
Särskilt svår var den stora kolstrejken okt.—
nov. 1919. Författningen erhöll under
Wil-sons presidentskapstid två viktiga
amende-mang: det 18 :e med förbud mot fabrikation
och försäljning av alkoholdrycker (dec. 1917),
som efter ratifikation av erforderligt antal
stater trädde i kraft jan. 1920, och 19 :e
amendemanget om kvinnornas rösträtt (maj
1919), ratificerat aug. 1920. — Under kriget
hade A. ytterligare utvidgat sitt västindiska
välde. Republiken Haiti ställdes 1915, San
Domingo 1916 under A:s militära protektorat.
1917 förvärvade A. genom köp de
dansk-väst-indiska öarna (Virgin islands).
W. G. H a r d i n g s presidentskap.
I vilken grad president Wilson under sista
presidentskapstiden avlägsnat sig från den
amerikanska opinionen framgick vid
presidentvalet hösten 1920. Till president
valdes den republikanske senatorn W a r r e n G.
H a r d i n g (% 1921—2/s 1923) mot
demokraternas kandidat, guvernören James M. Cox,
med den förkrossande majoriteten av 16,140,585
röster mot 9,141,621. I sitt budskap till
kongressen tillkännagav presidenten som sin
uppgift att återföra A:s statsliv till fullt normala
förhållanden, och i enlighet därmed ha
kongress och ministrar återfått sitt tidigare
övervägande inflytande. Till utrikesminister
utsågs Ch. E. Hughes (se denne);
handelsminister blev Hoover.
Genom själva presidentvalet var fråga om
A:s inträde i Nationernas förbund och
ratifikationen av Versaillesfreden avgjord. Fred
med Tyskland och Österrike återställdes
emellertid genom resolution av kongressen att
kriget upphört, och särskilda fredstraktater
undertecknades aug. 1921 i närmaste
överensstämmelse med Versailles- och S:t
Germain-frederna, dock med uteslutande av alla
bestämmelser rörande Nationernas förbund. En
växande allmän opinion krävde emellertid, att
A. skulle göra en positiv insats till allmän
fred och avväpning, och på presidentens
inbjudan samlades nov. 1921 ombud från
Storbritannien, Frankrike, Italien och Japan i
Washington för överläggning med A. om
»begränsning av krigsrustningarna» och till
diskussion om de politiska problemen rörande
Stilla havet och fjärran östern. Till den
senare duskussionen inbjödos även Kina, Belgien,
Nederländerna och Portugal. En
överenskommelse undertecknades mellan de fem stora
makterna om inskränkning av
sjörustningarna. En »fyrmakt»-traktat mellan A., Japan,
England och Frankrike bekräftade deras
respekterande av »status quo» i Stilla havet.
Se Washingtonkonferensen.
Konferensen avslutades 6 febr. 1922. I de europeiska
tvistefrågorna har president Harding bevarat
åt A. en strängt reserverad hållning, dock
utan att frånhända A. rätten att bevaka egna
ekonomiska intressen, och han har i sådant
syfte på de europeiska konferenserna (Genua,
Lausanne, Paris) låtit A. representeras av
särskilda ombud (»observatörer»). — A:s
ekonomiska liv har under president Harding
återtagit sin karaktär av framträngande
industrialism, som icke hämmats genom svåra
arbets-kriser (kolgruve- och järnvägsstrejker 1922)
utan t. o. m. åtnjutit någon tids högkonjunktur
(från mitten av 1922). Grundvalen för
fortsatt stegring har lagts genom den strängt
protektionistiska Fordney-McCumber-billen
(sept. 1922). Det politiska livet har företett
vissa nyhetsdrag. Det hemliga förbundet
Ku-Klux-Klan (se d. o.), som grundades i
sydstaterna efter inbördeskriget, har öppet
framträtt som en organisation utanför lagarna mot
negrer, judar, katoliker, pacifister m. fl. I
kongressen har en sammanslutning av repre-
I. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
