Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amikal - Amimi - Aminer - Aminobensoesyra - Aminobensol - Aminobensolsulfonsyra - Aminobärnstensyra - Aminofenol - Aminoff, ätt - Aminoff, Gregori - Aminoff, Gustav - Aminoff, Ivan Tönnes Edvard - Aminoff, Johan Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
847
Amikal—Aminoff
848
Amikäl, vänskaplig, välmenande.
Amimi, rubbning av förmågan att genom
åtbörder meddela sig med sina medmänniskor.
Jfr Afasi.
Aminer, kemiska föreningar, som uppstå, då
en eller flera väteatomer i ammoniak ersättas
med alkoholradikaler, ammoniakbaser,
eller en eller flera väteatomer i
ammonium-hydroxid ersättas med alkoholradikaler, a
m-moniumbaser. Efter antalet ingående
alkoholradikaler indelas aminerna i: primära
eller aminbaser, sekundära eller
imidbaser, tertiära eller
nitrilba-s e r, och kvarternära baser. Primär
är t. ex. metylamin, CH3.NH2; sekundär
di-metylamin, (CH3)2NH; tertiär trimetylamin,
(CH3)3 N, och kvarternär
tetrametylammo-niumhydroxid, (CH3)4 N . OH. Exempel på en
primär ammoniumbas är
metylammonium-hydroxid, CH3.NH3.OH. Aminer kunna bl. a.
framställas genom inverkan av alkylhalogen
på ammoniak och efterföljande destillation
med alkali, t. ex.
1) CH3J+NH3 = CH3.NH2.HJ = CH3.NH3J,
d. v. s. metyljodid förenar sig med ammoniak
till metylammoniumjodid.
2) CH3. NH2. HJ+KOH=CH3. NH2+H2O+K J,
d. v. a. vid destillation med kaliumhydrat
bildas flyktig metylamin, vatten och
kalium-jodid. Upprepas denna procedur med ny
ekvivalent mängd metyljodid, fås sekundär amin
o. s. v. Aminer med litet kolatomantal i
molekylen likna mycket ammoniak i fråga om
yttre och om kemiska egenskaper men äro
•tarkare basiska. De äro brännbara,
vatten-lösliga gaser. Vid ökning av kolatomantalet
uppstå aminer, som äro lågkokande vätskor,
lättlösliga i vatten. Vid stort kolatomantal
bliva aminerna svårflyktiga och föga
vatten-lösliga, men alltid lösliga i alkohol och eter.
Ammoniumbaserna äro fasta baser, som
mycket likna kaliumhydroxid och i fuktig luft
upptaga vatten. En del a. påträffas i
naturen, ss. metylamin och
trimetylamin. En särskild grupp a., de arom
a-tiska, uppstå, då en eller flera väteatomer i
ammoniak ersättas med fenyl-radikal CsHs —,
eller om i bensol en eller flera väteatomer
ersättas med aminogruppen NH2 —. De
aromatiska aminerna framställas vanligen genom
reduktion av motsvarande nitroföreningar. Ex.
anilin, C6H5.NH2, dif enylamin, (C«H5)2NH,
fenylendiamin, CgH4(NH2)2. E-t N-n.
Amlnobensoesyra, se Antranilsyra.
Amlnobensol [-åT], se Anilin.
Amlnobensölsulfönsyra, se Sulfanilsyra.
Amlnobärnstensyra, se Asparagin och
Asparaginsyra.
Amlnofenol [-5’1], se Framkallning
s-vätskor.
A’minoff, sv. och finl. adelsätt, urspr.
bojarätt från Ryssland, dit den uppges ha
inkommit på 1100-talet från Böhmen. Teodor
Gre-gorievitj A. (d. omkr. 1624), som 1612 måste
uppge Ivangorod till svenskarna och då gick
över i sv. tjänst, naturaliserades 1618 som
sv. adelsman. Släkten delade sig tidigt i olika
grenar, av vilka de från Teodor A:s
sonsöner, ryttmästaren Johan A. och kaptenen
Gregori A., härstammande ännu fortleva i
Sverige och Finland. Den sv. grenen leder
sitt ursprung från Johan A:s sonsons son,
generallöjtnant K. M. A. (1728—98). Litt.: T.
Aminoff, »Släkten A.» (1898).
A’minoff, Gregori, mineralog (f. 1883 8/2).
Fil. dr och docent vid Stockholms högskola
1918, professor och intendent vid Riksmuseets
mineralog, avd. 1923. A. har gjort sig bemärkt
genom ett flertal arbeten inom kristallografi
och mineralogi. Dessa falla dels inom
området för den moderna röntgenkristallografiska
forskningen och dels inom den deskriptiva
mineralogiens område. Sålunda har A.
bestämt ett antal minerals kristallstrukturer
och undersökt föga kända eller nya mineral
från de värmländska mineralfyndorterna. —
A., som tidigare gjort sig känd som
figur-och landskapsmålare, är sedan 1921 chef för
Nordisk familjeboks 3:e uppl:s
naturvetenskapliga redaktion.
ATninoff. Gustav, finl. krigare,
landshövding (1771—1836). Deltog med utmärkelse
redan i 1788—90 års fälttåg samt stred i
kriget 1808—09 tappert vid Revolaks, Lappo,
Ala-vo m. fl. Efter fredsslutet stannade han i
Finland som landshövding i Savolaks’ och Karelens
län 1810—27. Han omnämnes av Runeberg i
»Fältmarskalken» i »Fänrik Ståls sägner».
A’minoff, Ivan Tönnes Edvard, förf.,
militär (f. 1868 8/5), major vid Skaraborgs
regemente 1913, överstelöjtnant vid Karlskrona
grenadjärregemente 1916—23. Har, vanligen
under signaturen Radscha, varit en mycket
produktiv förf, och utgivit en mängd
romantiserade och spännande krigsskildringar,
detektiv- och förströelseböcker samt dessutom
»Tåget öfver Bält» (1908), »Kriget om Balkan»
(1913, tills, med V. Langlet) m. m.
ATninoff, Johan Fredrik, hovman,
krigare (1756—1842). Page hos Gustav III vid
dennes tronbestigning, vann han konungens
synnerliga förtroende och genomgick snabbt
de militära graderna.
Vid ryska krigets
utbrott 1788 var han
konungen följaktig till
Finland och utmärkte
sig i synnerhet 1790
vid Pirttimäki, då han
som t. f. chef anförde
Björneborgs
regemente; efter slaget
utnämndes han till
regementets överste. Som
gustavian utsattes han
efter Gustav IU:s död för
förmyndarregeringens ovilja, framställdes som en av
huvudmännen i den s. k. armfeltska
sammansvärjningen, entledigades från sitt ämbete
och hade fått befallning att lämna riket, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
