Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aminoff, Johan Fredrik - Aminoffska kolugnen - Aminoföreningar - Aminosyror - Aminotrifenylmetanfärgämnen - Aminoättiksyra - Amira, Karl Konrad Ferdinand Maria von - Amiral - Amiral (fjäril) - Amiralgeneral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
849
Aminoffska kolugnen—Amiralgeneral
850
han häktades och anklagades för försök att
omstörta den bestående regeringen. Han
frikändes av Svea hovrätt men dömdes 1794 av
Högsta domstolen till förlust av ära, adelskap,
liv och gods. Dödsstraffet förvandlades av
hertigen-regenten till livstidsfängelse å
Karlstens fästning. Han satt där ett par år, men
en av Gustav IV Adolfs första
regeringshandlingar var att 1796 återgiva A. friheten, och
1798 återfick han sitt regemente. 1799 blev
han generalmajor, 1808 friherre. I 1808—09
års krig tog han, ehuru anställd vid
högkvarteret, ingen verksam del. Vid
kapitulationen i Seivis mars 1809 uppmanades A.
förgäves av flera officerare att ställa sig i
spetsen för trupperna och rädda dem från
skymfen att nedlägga vapnen utan strid.
Efter freden var A. en av de första av de
finländska krigare, som anslöto sig till den nya
ordningen i Finland. Han tillvann sig från
första stund kejsar Alexanders sympati och
förtroende och utsågs 1811 till förste ledamot
i kommittén för finska ärenden i Petersburg.
A. förblev i den befattningen till 1814. Han
upphöjdes i grevlig värdighet 1819 och var
vice kansler för universitetet i Abo 1821—27.
Men valet till denna befattning var varken
till lycka för universitetet eller för A. I den
dåv. allmänna reaktionens tid var
universitetet illa anskrivet som en härd för
revolutions-anda, och A. visade icke behövlig
karaktärsstyrka gent emot maktens innehavare. Han
kom därigenom att framstå som en
spionerande och trakasserande polisman.
Komprometterande var också hans förfarande mot A.
I. Arwidsson. De femton sista åren av sin
levnad tillbragte A. på sin egendom Rilaks.
Under den tiden glömdes tadlet. Man mindes
endast hans krigarbana och vad han fått lida
för sin trohet mot Gustav III:s minne, och
A. fick åter glädja sig åt en stor popularitet.
— Litt.: C. v. Bonsdorff, »Statsmän och
dignitärer» (1921).
A’minoffska kolugnen, en av ing. H i n r i k
Aminoff (f. 1869) konstruerad kolugn. Se
vidare Träkolning.
Amlnoföreningar, benämning på aminer
och emellanåt på samtliga föreningar, som
uppstå, då väteatomer i ammoniak ersättas
med organiska radikaler (se A m i d e r,
Aminer och Aminosyror).
Aminosyror äro organiska syror, hos vilka
en väteatom i den ingående kolväteresten
ersatts med en aminogrupp. Aminosyrorna
kunna framställas genom omsättning mellan
ammoniak och klorsubstituerade syror, t. ex.
2 H3N+C1 CH2 . COOH =
= H4N CI+NH2 . CH2 . COOH,
d. v. s. ammoniak och klorättiksyra bilda
am-moniumklorid och aminoättiksyra.
Aminosyrorna äro fasta, kristalliserande ämnen,
lätt-lösliga i vatten, svårlösliga eller olösliga i eter
och alkohol. De äro samtidigt syror och
am-moniakbaser och kunna därför bilda salter
med baser och syror, och med alkoholer
upp
komma vid inverkan av klorvätegas eller
svavelsyra estrar. Aminosyrorna ingå i och
frigöras vid sönderdelning av äggviteämnen och
närbesläktade i djurkroppen ingående ämnen.
De äro därför av särskilt stor betydelse för
den fysiologiska kemien. E-t N-n.
Amlnotrifenylmetänfärgämnen, se T r i f
e-nylmetanfärgämnen, Malakit-grönt och F u c h s i n.
Aminoättiksyra, se Glykokoll.
Amlra, Karl Konrad Ferdinand
Maria von, berömd tysk rättshistoriker (f.
1848), sedan 1893 professor vid Münchens
universitet. A. har utmärkt sig som forskare i
särskilt den
gammalgermanska och den
fornnordiska rättens
historia. — Bland hans
arbeten, som även haft
betydelse för studiet
av svensk
rättshistoria, märkas: »Über
Zweck und Mittel der
germanischen
Rechts-geschichte» (1876),
»Nordgermanisches
Obligationenrecht»
(1882—95) och
»Grund-riss des germanischen
Rechts» (1893; 3:e uppl. 1913). A:s
författarverksamhet framkallade I. S. Landtmansons
»Svensk rättshistoria i utlandet: Karl von
Ami ra, Altschwedisehes Obligationenrecht»
(1883). Led. av Vet.-akad. 1905 samt av andra
svenska lärda samfund.
Amiräl. Högsta befälsgraden inom flottan
el. flaggmansgraden omfattar
tjänstegrader-na amiral, vice amiral, konteramiral, vilka
motsvara arméns general, generallöjtnant,
generalmajor. Sv. flottans stat upptager f. n.
fem flaggmanslöner. Konteramiral befordras
i regel efter visst antal tjänsteår i graden
till vice amiral. Befordran till högsta
flaggmansgraden förekommer sällan i fredstid.
Ordet a., som kommer av arab, amir,
hövding, befälhavare (jfr Emir), upptogs i
Europa på korstågens tid. Som titel betecknande
en verklig värdighet användes det i England
första gången 1286. Hos oss förekom
värdigheten först under Gustav Vasa. Av forna sv.
amiralsbenämningar må anföras riksamiral
(1602), generalamiral, amiralgeneral (se d. o.),
storamiral, överamiral, amiralgenerallöjtnant
(se d. 0.), amirallöjtnant, schoutbynacht,
skeppsgårdsamiral, holmamiral och
varvsami-ral. I England finnes admiral of the fleei
(storamiral el. flottamiral) med samma rang
som fältmarskalk. I Tyskland har funnits
värdigheten Grossamiral. ö-g.
Amiräl kallas en dagfjäril, tillhörande
släktet Vanessa (se d. o.).
Amiralgeneral, en amiralsgrad, som under
Karl XI :s tid innehades av Hans
Wacht-meister men som sedan icke funnits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
