Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amma - Amman - Amman, Jost - Ammanati, Bartolommeo - Ammarfjället - Ammarnäs (Ammernäs) - Ammer - Ammergau - Ammern - Ammerån - Ammianus Marcellinus - Ammin - Ammobium alatum - Ammocoetes - Ammodytes - Ammon - Ammon, Christoph Friedrich von - Ammon, Friedrich August von - Ammon, Otto - Ammonal - Ammoniak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
853
Amman—Ammoniak
utan något slags sjukdomsanlag; hennes bröst
och bröstvårtor måste vara felfria, hennes
mjölktillgång rik och ymnig.
Enl. lag av 3 sept. 1914 ang. åtgärder mot
utbredning av lungsot må kvinna, som lider
av lungsot, icke anställas som amma (el.
barnsköterska), och enl. barnmorskeregl.
åligger det barnmorska att tillse, att den, som
med hennes vetskap antages till amma, förut
av läkare undfått vederbörligt sundhetsintyg.
Amman, stad i Palestina, ö. om Jordan.
Ruiner av ammohiternas gamla huvudstad
Rabbat bne Ammon kvarstå. Staden
ombyggdes senare till det starkt befästade
Fila-delfia. Under världskriget var A. en viktig
turkisk station på Hidjaz-järnvägen.
A’mman, J o s t, schweizisk tecknare,
form-snidare o. etsare (1539—91). Var från 1561
verksam i Nürnberg och utförde träsnitt och
etsningar (dels bokillustrationer, dels enstaka
blad), i vilka han fortsatte Dürers och dennes
efterträdares konstnärliga traditioner. Han
skildrade nästan alla områden av mänsklig
verksamhet i sina av humor och
människokännedom fyllda, utomordentligt talrika
bilder ur samtidens liv, som ha mycket stort
värde för kulturhistorien. H. W—n.
Ammana’ti, B a r to 1 omm eo, florentinsk
arkitekt (1511—92). Vid sidan av Alessi och
Palladio bidrog han till utformningen av
senrenässansens italienska palatstyp. En
kraftfull stil med betonade horisontallinjer och
sparsam dekoration kännetecknar hans
fasader, medan han gärna i palatsens inre anlade
en av arkader omgiven gård av mera festlig
karaktär. Bland hans arbeten märkas gården
till Palazzo Pitti (1558—70) och Santa
Trinita-bron (1567—70), båda i Florens. Han var även
verksam som bildhuggare (bl. a.
Neptunus-brunnen på Piazza della signoria i
Florens). H. W-n.
Ammarfjället, ett av Västerbottens läns
mest betydande fjällmassiv i Lycksele
lappmark, Sorsele socken, mellan Tärnasjön och
gränsen mot Norrbottens län. Dess högsta
topp, Spångfjället, har en höjd av 1,609 m
ö. h. Ö. om och tätt under denna topp finnes
en rätt betydande glaciär.
Ammarnäs (A m m e r n ä s), se Sorsele.
Ammer, liten flod i s. Bayern, biflod till
Isar. Den genomflyter Ammersee, vilken
den lämnar under namnet Amper. Från h.
mottager den avloppet från Würm- eller
Starnbergsjön. A. är av betydelse för
flott-ningen. Kring dess övre lopp ligger området
Ammergau, känt för sin slöjd och genom den
där belägna byn Oberammergau med dess
passionsspel (se d. o.).
Ammergau, se A m m e r.
Ammern, ö i Revsundasjön (se d. o.) i s.
Jämtland. Är en av de största insjö-öarna i
Sverige, omkr. 61 kvkm. Skogbevuxen och
uppfylld av stora höjder.
Ammerån, biflod till Indalsälven (se d. o.l.
854
Ammiänus Marcellinus, rom.
historieskrivare (f. omkr. 330 e. Kr.). Deltog i flera
fälttåg under sin vän kejsar Julianus
»avfällingen». Av hans romerska historia i 31
böcker för tiden 96—378 e. Kr. finnas i behåll
blott böckerna 14—31, som omfatta åren 353—
378, alltså även Julianus’ historia. A. är den
senare kejsartidens förnämste historieskrivare,
särskilt utmärkt genom sin förmåga av
karaktärsteckning och sin strävan efter
opartiskhet. En kritisk edition av böckerna 14—
25, av C. U. Clark m. fl., utkom 1910. Jfr M.
Büdinger, »A. M. und die Eigenart seines
Ge-schichtswerkes» (1895).
Ammin, se Komplexa föreningar.
Ammöbium alätum, se Eternell.
Ammocoetes, ett larvstadium av n e j o
n-ö g a (se d. o.).
Ammodytes, lat. namnet på t o b i s s 1 ä
k-t e t (se d. o.).
Ammon, egyptisk gud, se A m o n.
Ammon, Christoph Friedrich von.
tysk protestantisk teolog (1766—1850),
överhovpredikant i Dresden. Var en för sin
lärdom högeligen beundrad skriftställare. Ett
av hans huvudverk är »Die Fortbildung des
Christenthums zur Weltreligion». Var en av
rationalismens sista lysande representanter.
Ammon, Friedrich August von,
sachisk kirurg och ögonläkare (1799—1861),
son till Chr. Fr. v. A. Bland hans många
bekanta skrifter blevo ett par populära, »De
första moderspligterna och den första
barnavården» och »Ny handbok för brunnsgäster»,
övers, mycket kända i Sverige.
Ammon, Otto, tysk antropolog, privatlärd
(1842—1916). Har utfört en ingående
antro-pologisk undersökning av Badens folk. Han
drar av sina resultat för samhällsläran
viktiga slutsatser och framhåller särskilt den
roll rasskillnaderna spela i samhället. Har
härigenom lämnat viktiga bidrag till
utvecklingen av socialantropologien. A:s förnämsta
arbeten äro: »Die natürliche Auslese beim
Menschen» (1893), »Die Gesellschaftsordnung
und ihre natürlichen Grundlagen» (1895; 3:e
uppl. 1900), »Der Abänderungsspielraum»
(1896) och ett större verk, »Zur Anthropologie
der Badener» (1899). Rbg.
Ammonäl, ett aluminiumsprängämne. Se
Aluminiumsprängämnen.
Ammoniak, HsN, är den vanligaste och
viktigaste av kvävets vätefö reningar. Den bildas
i obetydlig mängd i atmosfärens övre skikt vid
åskväder och ingår i ringa mängd i
vulkangaser. I större mängd uppkommer gasen vid
förruttnelse eller förmultning av kvävehaltiga
djur- och växtämnen.
A. framställes i fabriksmässig skala enligt
följande metoder: 1. Genom
torrdestil-1 a t i o n av stenkol eller torv. Vid
lysgasverk, kokserier och
generatoranläggningar överföres omkr. en fjärdedel, om
vattenånga införes i bränsleskiktet (M o n d p r
o-c e s s e n. se d. o.), ännu mera av det ingående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
