- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 1. A - Arcimboldus /
887-888

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amöbor - An - Ana - -ana (-iana) - Anabaena - Anabaptister el. Vederdöpare - Anabas - Anabasis - Anableps - Anacanthini - Anacapri - Anacardiaceae

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

887

An—Anacardiaceae

888

Amöborna upptaga sin föda, aom består av
mikroskopiska djur eller växter samt
bakterier, genom att omflyta densamma med
pseudopodierna. De allra största arterna bliva
ända till 15 mm, de flesta äro dock mycket
mindre, ofta blott någon hundradels mm. De
leva i sött och salt vatten (vanl. i el. på
slam-botten) eller i fuktig jord. Talrika former
leva parasitiskt i människor eller djur,
mestadels i tarmkanalen. Kunskapen om amöbornas
utbredning är mycket ofullständig,
sötvat-tensformerna synas vara kosmopoliter,
havs-formerna äro huvudsakligen blott studerade
vid Europas kuster, de parasitiska överväga
i tropikerna.

De hittills kända amöborna kunna fördelas
på fyra släkten. Två av dessa äro frilevande:
Amoeba, omfattande enkärniga former, och
Pe-lomyxa, fler kär niga. Entamoeba omfattar ett
flertal delvis ofullständigt kända parasiter,
av vilka många äro oskadliga för värden,
andra sjukdomsalstrande. Bland de förra är
Entamoeba coli vanlig i tjocktarmen,
Entamoeba buccalis i skadade tänder hos
människan. Av de sjukdomsalstrande är
Entamoeba dysenteriae (el. tetragena) alstrare av
amöbdysenterien, ulcerös amöbenteritis
(se Dysenteri). Rend.

An utmärker i bokföring kreditorn och står
i samma betydelse som kredit. Dess
motsats är per (debitorn, debet). Bruket av
a n och per börjar nu mer och mer
bortläggas, särskilt i enkla bokhålleriet.

Ana’, grek., egentl. »på, uppå»; i
sammansättningar: upp, uppåt, ovanpå, över; även
ett upprepande (t. ex. anabaptist, omdöpare).
— På recept, där det ofta tecknas ä eller
ää, betecknar det lika mycket av vartdera
slaget (av ingredienserna i ett läkemedel).

-ana (-i ana) betecknar som tillägg till ett
person- el. lokalnamn samlingar av anekdoter,
yttranden, skrifter etc., som på ett el. annat
sätt hänföra sig till ifrågavarande namn,
t. ex. Bellmaniana, Stockholmiana.

Anabåèna, ett algsläkte, se A z o 11 a och
Vattnets blomning.

Anabapti’ster el. V ederdöpare kallades
anhängarna av flera under reformationstiden
uppkomna revolutionära och fanatiska
rörelser, avläggare av de s. k. zwickauprofeterna,
vilka efter bondekrigets slut (1525) råkat i
upplösning. Gemensam för dessa rörelser var
seden att döpa om sig, ett kriterium på
sann kristen tro och helighet. Sin kulmen
nådde den anabaptistiska fanatismen i det s. k.
miinsterska Messiasriket, där en f. d.
skräddare från Leiden, Johann Bockhold,
vanligen kallad Johan av Leiden,
uppträdde som profet och konung i spetsen för
en skara förvillade och tygellösa anhängare,
vilka höllo staden Münster besatt, till dess
staden stormades och »profeten»
avrättades. En f. d. katolsk präst, M e n n o
Simon i s (d. 1561), tog vissa delar av
veder-döparpartiet om hand och gav åt den efter

honom uppkallade mennonitiska sekten
en bättre anda och ordning. Mennoniterna
förkasta barndopet, yrka på att kyrkan skall
bestå av idel rena och heliga och söka bevisa
dess renhet genom sträng kyrkotukt,
förkasta eller undvika edgång, krigstjänst,
världsliga ämbeten och i allmänhet all
närmare beröring med världen, vilket allt de
anse vara stridande mot det rätta
barnaska-pet. Sekten, som nu hör till »de stilla i
landet», fick sin huvudsakliga uppehållsort i
Holland. — Litt.: E. G. Bax, »Rise and fall
of the anabaptists» (1903); H. Detmer,
»Johann von Leiden» (1903); Chr. Hege, »Die
Täufer in der Kurpfalz» (1908). (B. A.)

A’nabas, lat. namnet på
klätterfisk-släktet (se d. o.).

Ana’basis, se Xenofon.

Fyröga, Anableps tetrophthalmus.

A’nableps, ett syd- och centralamerikanskt
släkte av sötvattensfiskar, tillhörande t a n
d-karparnas (cyprinodontidernas) familj.
Liksom de flesta släkten inom denna familj
föder A. levande ungar. Den simmar vid
vattenytan jagande insekter och har som
tillpassning härtill de starkt framskjutande ögonen
tudelade av ett horisontalt band av
bindhin-nan, och pupillen är likaledes delad genom en
insnöring. Sålunda användes den övre
hälften av ögat för syn i luften, medan den undre
ser föremålen i vattnet. Ordet »anableps»
betyder »uppåtskådaren». En art har fått
namnet »fyröga» (A. tetrophthalmus).

Anacanthini, mjukfeniga fiskar utan
luftgång till simblåsan. Bland svenska fiskar
höra dit: näbbgädd-, tobis-, torsk-,
skoläst-och flundrefamiljerna. (Se f. ö. Ben fiskar.)

Anaca’pri, stad på Capri, Italien; omkr.
2,225 inv. Mycket besökt av turister.

Anacardiaceae, växtfamilj, som är hemma
i varma och varmt tempererade länder i både
Gamla och Nya världen. Hithörande arter
(omkr. 500) äro träd och buskar med i regel
enfröiga frukter och i allmänhet rika på
hartser eller garvämnen. Flera äro ytterst
giftiga; av andra äro fröna eller frukterna
synnerligen välsmakande. Av många
hithörande träd erhålles värdefullt hårt virke. (Jfr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:11:31 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfda/0550.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free