Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk geometri - Anamalai, Anaimalai - Anamirta - Anamnes - Anamnia - Anamudi, Anaimudi - Ananas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
899
Anamalai—Ananas
900
Man finner förmedels denna karakteristiska
element och egenskaper hos kurvorna, som
icke framgå av deras blotta definition såsom
skärningen mellan en cirkulär kon och ett
plan. För tangenter och normaler till en
föreliggande konisk sektion kunna sålunda
ekvationerna uppskrivas, och likaså framkomma
vid studiet av den analytiska geometrien
metoder för konstruktion av dessa linjer. Inom
den plana geometrien ha endast några
speciella algebraiska kurvor (se Kurva) av
högre gradtal än 2:a blivit föremål för
undersökning jämte några enklare transcendenta
kurvor, såsom cykloiden (se d. o.), 1 o
g-aritmiska spiralen (se Spiral)
m. fl. Vid studiet av dessa lägges vanligen
det polära koordinatsystemet (se
Koordinatsystem) till grund. Läget av
en punkt P bestämmes i detta system genom
dess avstånd OP från origo och den vinkel
BOP, som mäter lutningen mellan OP och en
fix riktning OB.
Egenskaperna hos en allmän algebraisk
kurva av n:e graden, d. v. s. en kurva, vars
ekvation i x och y är av högst n :e graden,
kunna icke tillräckligt belysas med tillhjälp
av den analytiska geometrien, fattad i den
ovan nämnda begränsade bemärkelsen. (Se
vidare Kurva och Projektiv
geometri.) I den analytiska rymdgeo-
metrien kan man också utgå ifrån ett
rätvinkligt koordinatsystem, vilket erhålles
genom att mot x- och y-axeln fälla en lodrät
tredje axel, z-axeln (se fig. 3). En punkt P
blir till sitt läge fullständigt bestämd, om
man känner dess avstånd till de tre axlarna.
Inom rymdgeometrien behandlas
huvudsakligen räta linjer samt sådana ytor, vilkas
ekvationer i x, y och z äro högst av 2:a graden.
Den analytiska geometrien är en skapelse
av Cartesius (Descartes), som i sitt 1637
utgivna arbete »Discours sur la méthode»
ägnade det sista kapitlet åt geometrien. Han
begagnade sig av det rätvinkliga
koordinatsystemet, varför detta också vanligen
benämnes det kartesiska. T. B.
Anamalai’, A n a i m a 1 a i, eng. Elephani
hills, bergskedja i brittisk-indiska vasallstaten
Travancore, tillhörande Västra Ghats. Den
skiljes genom Gapdalen (Palghatpasset) från
Nilgiri och bildar i Anamudi (2,694 m)
Dek-kans högsta bergstopp.
Anamfrta, växtsläkte, hörande till familjen
Menispermaceae, med enkönade blommor och
enkelt, 7—12-bladigt hylle. Frukten är en
stenfrukt. A. Cocculus är en i Ostindien
växande, slingrande buske med hjärtlika blad.
Dess frukter, »kockelkärnor», Fructus
Coc-culi, innehålla ett våldsamt verkande
krampgift, pikrotoxin, och ha fått användning dels
vid förfalskning av öl för att ersätta humlen,
dels vid fiske. Pulveriserade kockelkärnor
inbakas i degkulor, som kastas i vattnet. Om
fiskar förtära dem, förlora de förmågan att
sammandraga simblåsan och kunna därför icke
gå ned på djupet utan låta lätt fånga sig.
Förtärandet av köttet av dessa fiskar kan
medföra pikrotoxinförgiftning. Av fettet i
koc-kelkärnorna tillverkas i Italien ljus. —
Rötterna och stammen, petravalli, användas
i växtens hemland som fodermedel. G. M-e.
Anamnès, redogörelsen för en patients
föregående tillstånd.
Ana’mnia, en avdelning av
ryggradsdjuren (se d. o.).
Anamudi, Anaimudi, se Anamalai.
A’nanas, Anana’ssa, växtsläkte av fam.
Bromeliaceae. Den viktigaste arten är
Ananas sativus, som lämnar den allbekanta
frukten ananas. Den är i likhet med övriga
bromeliacéer en typisk torrjordsväxt, som
genom sin praktfulla bladrosett, bestående av 1 m
höga och i kanten torniga blad, närmast
påminner om dvärgagaver. Från rosettens mitt
utväxer stjälken, upptill bärande små,
violetta blommor, samlade till ett ax, som
avslutas med en gyttring av mindre blad. Frukten
själv är en skenfrukt. Den uppkommer
därigenom, att de små, tätt ställda blommorna
efter befruktningen snart vissna och
efterträdas av bär, vilka tillsammans med
blomaxeln och skärmbladen sammanväxa till en
stor, avlångt rundad, nästan kottelik, köttig
och mycket saftig frukt, som vid mognaden
är gul.
Fig. 2.
Fig. 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
