Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ancona (provins) - Ancona (stad) - Ancre - d’Ancre - Ancus Marcius - Ancylopoda - Ancylus - Ancylussjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
917
Ancona—Ancylussjön
918
335,166 inv. (1921). A. är i s. v. bergigt, i n.
och ö.slättland. Odling av frukt och säd;
silkes-maskavel. Svavel brytes. Huvudstad, se följ.
Ancona [aijkå’na], stad i mellersta Italien,
Markerna, vid Adriatiska havet, huvudstad i
prov. Ancona. 65,628 inv. (1921). Biskopssäte.
A. är den enda större hamn- och
handelsstaden mellan Venezia och Brindisi och har en
säker hamn mellan två mot varandra vända
berguddar. Det är starkt befäst. Av de två
hamnpirerna prydes den nordligaste av en
praktfull triumfbåge, uppförd till Trajanus’
ära 115 e. Kr. Flottstation med nybyggd
docka för torpedbåtar. Staden har många
märkliga kyrkor, bland dem särskilt
katedralen San Ciriaco, byggd över ruinerna av
ett venustempel. A. har järnvägsförbindelse
med Bologna och Brindisi och med Rom.
Industrien omfattar socker- och sidentillverkning,
skeppsbyggeri m. m. — A. grundades 385 f. Kr.
av greker från Syrakusa. Under världskriget
bombarderade österrikiska flygare A. 1915—17
vid 5 olika tillfällen. — Se bild sp. 915.
Ancre [äkr], biflod till Somme fr. h., i
nordligaste Frankrike. Vid A. ligger Albert.
Denna stad, liksom ock de i närheten av A.
liggande orterna Thiepval, Grandcourt,
Beau-court och Miraumont m. fl., var under
världskriget skådeplatsen för upprepade strider.
Med striderna vid Ancre betecknas särskilt
de, som ägde rum under Sommeslagets sista
skede, 11—12 nov. 1916, samt i början av 1917.
Se B e 1 g i s k - f r a n s k a fronten. M. B-dt.
d’Ancre [däkr], fransk marskalk o. minister
(d. 1617). Ursprungligen en italiensk
äventyrare, Concino Concini, hade han år 1600
med Henrik IV :s gemål, Maria av Medici,
kommit till Frankrike och
utövade efter Henriks
död (1610)ett
obegränsat inflytande över [-änkedrottningen-re-gentinnan,-]
{+änkedrottningen-re-
gentinnan,+} som gjorde
honom till markis och
slutligen (1614) till
marskalk av
Frankrike. Den oduglige
och övermodige
främlingen blev föremål
för allmänt hat, och
formliga uppror
ägde rum under
led
ning av rikets främsta stormän. Även efter
Ludvig XIII:s myndighetsförklaring
uppträdde han lika övermodigt, t. o. m. mot konungen.
Slutligen bildades, under ledning av Luynes,
en ung gunstling hos konungen, en
palatssammansvärjning, och d’A. blev, då han 24
april 1617 inträdde i Louvre, nedskjuten av
konungens garde. Hans lik släpades av
pöbeln genom gatorna i Paris och brändes
offentligen.
A’ncus Ma’rcius, enligt sagan Roms fjärde
konung, mot slutet av 600-talet f. Kr.
Traditionen framställer honom såsom en fridsam
man, som särskilt ägnade sin omsorg åt
re-ligionsväsendet. Emellertid skall han även
ha fört ett framgångsrikt krig mot latinerna.
Anläggandet av hamnen Ostia vid Tiberns
utlopp tillskrives honom.
Ancylöpoda, en underordning av hovdjuren,
omfattande fossila arter (se Hovdjur).
A’ncylus, en till lungsnäckorna
hörande sötvattensmussla, varav tre arter
förekomma i Skandinavien, samtliga i sött vatten,
A. lacustris i stillastående, de båda andra i
rinnande vatten. Djuret är helt och hållet
täckt av skalet, så att endast spetsarna av
trevarna synas utanför skalranden. Skalet är
skålformigt utan spira och mynningen lika vid
som skalet. Ancylus livnär sig av växter.
Se även Ancylussjön.
Land och hav under ancylustiden.
Efter G. De Geer.
A’ncylussjön. östersjöområdet var närmast
efter istidens slut ett från haven avskilt
söt-vattensbäcken, vars avlopp till västerhavet
till en början gick över Närke men sedan på
grund av olikformig landhöjning förflyttades
till Öresund och Bälten. Namnet härleder sig
från en liten snäcka, Ancylus (se d. o.), som
då levde i Östersjön och som finnes i
grus-avlagringar från denna tid i Uppland, Närke,
på Gottland och annorstädes. Genom en
landsänkning förvandlades denna stora insjö
till ett inhav, Litorinahavet, och
därmed skedde en övergång från »ancylustiden»
till »litorinatiden» (jfr Litorinahavet
och Postglaciala tiden). Ancylussjön
har haft en stor betydelse för våra
sötvattens-fiskars invandring och spridning i Sveriges
vattendrag. A. G. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
