Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andalusien - Andalusit - Andamanerna - Andante - Andantino - Andchoi - Ande el. Anda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
921
Andalusit—Ande
922
barhet och förnöjsamhet samt för sin kärlek
till poesi och skådespel. A. är
tjurfäktningarnas land. — A. motsvaras i den nuvarande
administrativa indelningen av provinserna
Alme-rfa, Granada, Malaga, Cädiz, Jaén, Cördoba,
Sevilla och Huelva. A. uppdelas av
spanjorerna i Högandalusien (Andalucia alta), som
omfattar trakterna kring Guadalquivirs övre lopp
och det forna konungariket Granada (se d. o.),
och Lågandalusien {Andalucia baja). Med A.
förstå vi understundom detta sistnämnda
område. Gibraltar (se d. o.), vid sundet med
samma namn, hör till England. — A. intogs under
folkvandringen först av vandaler (och fick
efter dem namnet Vandalitia el. Vandalusia),
sedan av västgöterna. 711 föll det för
araberna, och Cördoba blev huvudstad för det nya
kalifat, som 755 bildades i Spanien. Då
kalif-ätten 1051 utdog, sönderföll landet i flera
moriska konungariken. Från dessa erövrades
1238—48 Sevilla, Cördoba och Jaén av
kasti-lianerna, och slutligen, 1492, föll morernas
sista besittning på halvön, Granada. De
kristnas blinda ofördragsamhet drev de flitiga
moriska inbyggarna ur landet, och därigenom
lädes grunden till A:s förfall. A:s äldsta kända
stad är Cädiz, som anlades av fenicierna 1100
f. Kr. Om A:s historia i övrigt se Spanien,
Granada och M o r e r.
Andalusit, ett mineral, bestående av
alumi-niumsilikat, ALSiOs. A. påträffas ofta i form
av långsträckta, rombiska kristaller i gnejs
samt i ler- och glimmerskiffer och har bildats
genom kemiska omsättningar i bergarten,
förorsakade av uppträngande magmabergarter
(s. k. kontaktmetamorfos; se Bergart
s-metamorfos och Mineralbildning).
Samma kemiska sammansättning, ehuru annan
kristallform, äga mineralen sillimanit och
d i s t e n (se dessa ord).
Andamänerna, ögrupp i Bengaliska viken
(Indiska oceanen) med 17,573 inv. (1921),
utgöra tillsammans med Nikobarerna en
provins (Andanian and Nicobar islands) i Britt.
Indien med 26,833 inv. (1921). De omkring
200 öarna ligga i rad från n. till s. och skiljas
från Nikobarerna i s. genom Tiogradskanalen,
genom vilken trafiken till Östasien framgår.
Andamanerna: infödingar vid fiskskytte.
A. utgöra topparna av en sjunken bergskedja
mellan Burmas västkust och Sumatra. Genom
alla öarna stryker en låg bergsrygg, bevuxen
med tät skog av många värdefulla trädslag,
framför andra andaman-rödträ el. paduak
(Pterocarpus dalbergioides). Växtligheten är
rik och yppig och klimatet mycket fuktigt.
Viktigaste produkter: timmer, te, kokosnötter.
Infödingarna, 1,317 (1911), äro nära
besläktade med negritos och kallas minkopier.
De äro under medellängd, mörkhyade och
ull-håriga och stå i kulturellt hänseende mycket
lågt. Vid huvudstaden Port Blair (14,285 inv.
1922) finnes en straffkoloni för indiska
förbrytare. Fångtransporten har numera upphört.
— Litt.: C. B. Kloss, »In the Andamans and
Nicobars» (1903), och A. R. Brown, »The
Andaman islanders» (1922).
Anda’nte, it., »gående», inom musiken
tempobeteckning, som anger en måttlig, tämligen
långsam rörelsegrad, snabbare än adagio
men långsammare än allegro. P i ü a. eller
un po co a. betyder »snabbare», meno a.
är »mindre rörligt», d. v. s. långsammare.
Diminutivformen andantino syftar i
allmänhet på ett styckes korthet eller enkla
byggnad. Såsom substantiv betyder andante
ett fristående stycke eller, i likhet med adagio,
den långsamma satsen i en sonat eller symfoni.
Andanti’no, it., se Andante.
Andchoi [and(jö’j], se A n d k h u i.
Ande el. And a. 1. Urspr. betecknade
dessa uttryck den luft, som dragés in. i och
stötes ut ur lungorna, andedräkten.
2. Då andedräkten fattades såsom oundgänglig
förutsättning för och tecken på livet hos en
organisk varelse, så fick ordet ock
betydelsen av liv eller själ. 3. Då denna fattades
såsom något okroppsligt, ej i rummet
varande, så övergick ordet till att beteckna
okroppslig varelse, och 4. de dödas
andar fattades såsom vålnader. 5. I en
speciellare bemärkelse fattas anden såsom en
högre sida hos själen, det hos denna, som ej
blott är upphöjt över rummet utan till sitt
innehåll ock över tiden, evighetssidan hos
människan eller vad Boström kallade
förnuftet. Kristendomen fattar Gud i denna
bem. såsom ren ande. 6. Anda fattas ock i
abstrakt bem. såsom ett karakteristiskt sätt
att vara eller verka, såsom skaplynne
(»bibelns anda», »dikta i folkvisans anda»,
»tidsandan» o. s. v.). S—e.
I bibeln och teologien har ordet
ande dessutom följande bemärkelser: 1. Den
Helige ande, den tredje personen i
gudomen. — 2. Bäraren av det högre, sedliga
och religiösa livet, det inre organ, varigenom
människan träder i gemenskap med Gud och
den osynliga världen. Företrädesvis brukas
ordet ande om det nya, till Gud hänvända
sinnelaget hos de pånyttfödda (den nya
människan, motsatsen till »köttet» eller den
gamla människan). Detta sinnelag verkas av
Guds ande och har i honom sin källa, varför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
