Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andrássy, Gyula (Julius) - Andra Svea artilleriregemente - Andra Svea trängkår - André, Harald - André, John - André, Louis - Andreaea - Andreaeaceae - Andrea del Sarto - Andrea di Cione - Andreæ, Volkmar - Andrea Pisano - Andreas (apostel)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
967
Andra Svea artilleriregemente—Andreas
968
vit »Ungarns Ausgleich mit österreich vom
Jahre 1867» (1897) och ett arbete på
ungerska om ung. statens och författningens
ursprung (1901) samt 1921 ett märkligt och
intressant arbete, »Diplomatie und
Welt-krieg», som 1915 föregåtts av broschyren »Wer
hat den Krieg verbrochen?» Ths.
Andra Svea artilleriregemente erhöll i dec.
1904 namnet Upplands
artilleriregemente (se d. o.).
Andra Svea trängkår erhöll i dec. 1904
namnet Västmanlands trängkår (se
d. o.).
André, Harald, regissör (f. 1879 n/8).
Studerade vid Uppsala universitet och vid
universitetet och musikkonservatoriet i
Leipzig samt Sternska konservatoriet, vistades
som pianist och repetitör i Berlin 1905—07
och har sedan verkat i Stockholm. Var
musikkritiker i Svenska Dagbladet 1907 och i
Stockholms Dagblad 1908—10, förste
regissör vid Kungl. teatern 1907—08 samt innehar
åter samma befattning sedan 1910. A. har där
iscensatt »Salome», »Thais», »Madonnans
juveler», »Marouf», »Parsifal», »Pärlfiskarna»
och »Macbeth» (Verdis) samt givit helt ny
utstyrsel åt »Mefistofeles», »Manon»,
»Trollflöjten», »Den stumma», »Simson och Delila»
och »Carmen». Hans regi, som på
operain-sceneringens område kan sägas ha tillämpat
reinhardtska idéer, utmärker sig för
effektfulla grupperingar, icke minst
massverkning-ar, samt för modernt dekorativa, ofta
raffinerade uppsättningar men har också kunnat
klandras för bristande hänsyn till musikaliska
värden. H. G—t.
André fä’ndrél], John, engelsk militär
(1751—1780). A., som efter romantiska
kärleksöden i England begivit sig till den
engelska hären i Amerika och där trots sin
ungdom avancerat till major och till
generaladjutant hos general Clinton, sändes av denne att
träffa närmare uppgörelse med general Arnold
om West Points uppgivande men blev gripen
på återvägen genom de amerikanska linjerna,
varvid amerikanerna erhöllo tydliga bevis på
Arnolds förräderi. A. dömdes som spion och
hängdes. Han var en bildskön och talangfull
man och har hos samtid och eftervärld
mångenstädes förvärvat stora sympatier genom
sina romantiska levnadsöden. — Litt.: W.
Sargent, »The life and career of major J. A.»
(1909); »A:s journal» (1904).
André [ädre’], Louis, fransk militär (1838
—1913). Blev 1893 brigadgeneral, 1896 chef
för polytekniska skolan, 1899
divisionsgeneral. — Under Dreyfusaffärens hetaste
dagar, då det högre militärbefälets trohet mot
republiken syntes tvivelaktig, väckte A.
styrelsens uppmärksamhet genom en dagorder,
som förbjöd hans soldater att i kasernerna
införa regeringsfientliga tidningar. A.
efterträdde 31 maj 1900 Gallifet i
Waldeck-Rous-seaus kabinett. Han kvarstod även under
Combes. A. genomförde som krigsminister
bl. a. en omorganisation av generalstaben, och
på hans förslag antogs principiellt, 1902,
tvåårig tjänstgöringstid i armén. Han
anordnade ett
hemligt övervakande av
officerskårens
medlemmar i syfte att
radikalisera kåren,
vilket föranledde
hans avgång nov
1904. Om det
franska artilleriets
utveckling och om [-sprängämnestekni-ken-]
{+sprängämnestekni-
ken+} inlade A.
stora förtjänster.
_(M. B-dt.)
Andreaea, se Andreaeaceae.
Andreaeaceae är namnet på en liten
blad-mossfamilj, som omfattar ett enda släkte,
Andreaea, med ett 100-tal arter i alla världsdelar,
därav ett 10-tal i Sverige. De äro små,
brungröna eller mörkt svartbruna mossor — de
benämnas också sotmossor —, som bilda täta
tuvor på urbergsklippor. Egendomlig är deras
sporogonutveckling (se Spor o gon), som
alldeles avviker från andra bladmossors.
Spo-rogonkapseln öppnar sig nämligen vid
mognaden ej med ett lock, utan väggen rämnar med
4 (ev. 8) längdsprickor, så att det bildas lika
många upptill och nedtill sammanhängande
valvler, mellan vilka sporerna komma ut. Det
sporalstrande skiktet i kapseln är vidare
klock-formigt, alldeles som hos vitmossorna, så att
mittpelaren (columella) upptill är fri.
Andreaea överensstämmer även därutinnan med
vitmossorna, att sporogonet saknar eget skaft
(seta), vilket övriga bladmossor ha. I stället
exponeras kapseln genom ett s. k. falskt skaft
(pseudopodium), som utgör en förlängd,
undersittande del av moderväxtens skottaxel. N. S-s.
Andre’a del Sa’rto, se S a r t o.
Andre’a di Cione [tjå’ne], se Orcagna.
Andréæ, V o 1 k m a r, schweizisk musiker
(f. 1879). Är körledare och dirigent för de av
Neue Tonhallegesellschaft givna
symfonikonserterna i Zürich, där han även verkar som
direktör för konservatoriet samt som docent
och musikdirektör vid universitetet. A. har
komponerat kammarmusik, kör- och
orkesterverk, pianostycken, sånger samt operan
»Rat-cliff». Dirigerade 1918 i Stockholm en av
Konsertföreningen anordnad schweizisk
konsert, varvid han själv representerades med en
orkestersvit. H. G—t.
Andre’a Pisa’no, se P i s a n o.
Andreas, en av Jesu tolv apostlar, bördig
från Betsaida i Galiléen. I likhet med sin
fader, Jonas, och sin sannolikt yngre
broder Simon Petrus var han till yrket
fiskare. Enl. Joh. 1: 35 o. följ, var A. en
av de första, som slöto sig till Jesus. Han
tillhörde förut Döparens lärjungar. Genom
honom fördes brodern Petrus till Jesus. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
