Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anekdot - Anemi - Anemofila - Anemokora - Anemometer - Anemone - Anemoskop - Anemotropism - Anepu - Aneroid el. Holosterisk - Anesin, Aneson - Anestesi - Anesteslin - Anestetiska medel - Anet - Anet, Claude (Jean Schopfer) - Anethou, Pied’ - Anethum - Anetol - Aneurysm - Anfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
981
Anekdot—Anfall
982
Anekdot [-dä’t], eg. »outgiven», betecknade
urspr. litterära arbeten, som icke blivit
offentliggjorda. Prokopios’ hemliga memoarer från
Justinianus’ hov kallades sålunda anekdota.
Ordet brukades sedan om indiskreta och
belysande berättelser om kända personer. Nu
betecknar det en kort berättelse med
skämtsam udd, särskilt i form av replikskifte
mellan verkliga eller diktade personer. — Efter
boktryckerikonstens uppfinning kallade man
en gammal skrift eller ett fragment av en
dylik, som för första gången utgavs i tryck,
anekdoton.
Anemi, se Blodbrist. — Anemis k,
den, som lider av blodbrist; vad som har
avseende på blodbrist.
Anemofila kallas de växter, hos vilka
frömjölet med vindens hjälp överföres till
pistillens märke (se vidare Pollination).
Anemoköra kallas de växter, vilkas frukter
och frön spridas med vindens tillhjälp (se
vidare Spridningsanordning).
Anemomäter, ett instrument, varmed
vindens styrka eller hastighet uppmätes (se M
e-teorologiska instrument).
Anemöne, lat. namnet på sippsläktet
(se d. o.).
Anemoskop [-ä’p], V i n d f a n a, ett
instrument, som utvisar vindens riktning (se M
e-teorologiska i n st r umen t).
Anemotropi’sm kallas inom entomologien
flygande formers automatiska reaktion mot
luftströmmar (se T r o p i s m e r).
Anepu, se A n u b i s.
Aneroid el. Holostérisk barometer, se
Barometer.
Anesin, A n e s o n, lösning (1—2 °/o) av
kloreton (se d. o.), smärtstillande medel.
Anestesi, det tillstånd, då till föl jd av
upphävd eller försvagad funktionsförmåga hos
sinnesorganens nervösa apparater förmågan
att uppfatta sinnesintryck (känsel-, smak-,
lukt-, hörsel- och synintryck) saknas eller är
nedsatt. Anestesien kan vara allmän:
utbredd till alla sinnena, eller lokal:
begränsad till ett visst sinne eller ett visst område
av detta. Den är fullständig, då även
de starkaste sinnesintryck icke uppfattas,
ofullständig, då endast svagare intryck
icke uppfattas. Sömnen t. ex. är en allmän
men ofullständig anestesi. Allmän och
fullständig anestesi förekommer t. ex. vid
fallandesot. En allmän, fullständig eller
ofullständig, anestesi kan man även med konst
åstadkomma genom vissa medel, t. ex.
kloroform och eter, som därför ha vidsträckt
användning i den kirurgiska praktiken. Då för
uppfattandet av ett sinnesintryck fordras icke
blott att sinnesnervens ändförgreningar
mottaga detta intryck utan även att
sinnesner-ven leder det till hjärnan och att det
framkallar en motsvarande förnimmelse, kan
anestesi uppkomma antingen genom bristande
funktionsförmåga hos sinnesnervernas
ändförgreningar, s. k. periferiska
aneste
si e r, eller därigenom, att nervledningen
mellan dessa och hjärnan är på något ställe
avbruten. ledningsanestesier, eller
genom funktionsrubbning i hjärnan,
centrala anestesier. I närmaste sammanhang
med • dessa sistnämnda stå de s. k. p s y k i
s-k a anestesierna, som bero på ett störande
av den psykiska akt, genom vilken det av
hjärnan mottagna intrycket förvandlas till en
förnimmelse. Oförmågan att uppfatta ett
känselintryck såsom smärtsamt kallas även
med ett särskilt namn a n a 1 g e s i. (Ljd.)
Anestesiin, ett ersättningsmedel för kokain.
Anestètiska medel, se
Bedövningsmedel.
Anet [anä’], by och slott i n. Frankrike,
dep. Eure-et-Loir. Slottet byggdes 1552 ff.
av Henrik II åt Diana av Poitiers. Dess
arkitekt var Ph. Delorme. Det förstördes till
stor del under revolutionstidevarvet; en del
står dock kvar, och vissa partier ha
återupp-förts vid École des beaux-arts i Paris.
Anet [anä’], C 1 a u d e, eg. Jean
Schop-f e r, fransk-schweizisk förf. (f. 1868). Har
utgivit landsbygds romanerna »Petite ville»
(1901) och »Les bergeries» (1904) samt
reseskildringarna »Voyage idéal en Italie» (1899)
och »Les roses dTspahan» (1907) m. fl. A.,
som 1908 utgav »Notes sur 1’amour», har
på senare år tilldragit sig ganska stor
uppmärksamhet genom sina studier, även i
romanform, från revolutionens Ryssland och den
ryska kvinnans kärleksliv. Bland dessa
märkas »La révolution russe» (4 bd, 1919), »Quand
la terre trembla» (1921) samt »Ariane, jeune
fille russe» (1920) och »L’amour en Russie»
(1922; de två sistn. övers, till sv.). Ths.
Anethou [anto’], P i c d’, se N é t h o u.
Anèthum, lat. namnet på dillsläktet
(se d. o.).
Anetol [-t§T], aniskamfer,
huvudbeståndsdelen av anis- och fänkålsolja, bildar en vit,
kristallinisk massa med stark lukt; användes
till beredning av parfymer.
Aneury’sm, en svulst, som uteslutande
innehåller blod och sammanhänger med en
pulsåders kavitet. Vanligen uppkommer
aneu-rysmet genom en sjukdom i blodkärlets vägg,
s. k. s p o n t a n t a., mera sällan genom ett
yttre våld, s. k. traumatiskt a.
Somliga spontana a. äga sammanhang med syfilis.
Anfall, strävan att i krig uppsöka och
besegra sin motståndare, i motsats till
försvar, som går ut på att invänta och avvärja
anfallet. Militäriskt eller strategiskt
anfallande kallas den, som, sedan stridskrafterna
blivit samlade, först går att uppsöka sin
motståndare, särskilt i dennes eget land. Han
bereder sig genom anfallet vanligen fördelen av
initiativ, varigenom han kan uppträda
överraskande, bespara eget land krigets obehag
samt höja sina truppers mod och
handlingskraft. Om den strategiskt anfallande är
överlägsen, vilket vanligen är fallet, tillgriper han
även på slagfältet anfallet, det s. k. taktiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
