Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Angerburg - Angerdshestra - Angered - Angered-Strandberg, Hila Kristina Elisabeth - Angermanni - Angermannus - Angermünde - Angers - Angerstein - Angina - Angina pectoris - Angiologi - Angiom - Angiosarkom - Angiospermae, Angiospermer - Angivare - Angivelsebrott - Angkor, Ongkor - Angler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
991
Angerdshestra—Angler
992
— Under världskriget var trakten vid A. sept.
1914 skådeplatsen för det slag, genom vilket
Hindenburg tillfogade den ryska Vilna-armén
under Rennenkampf ett allvarligt nederlag.
Jfr M as u riska sjöarna.
Angerdshestra, socken i n. Småland, v. om
övre Nissan och s. v. om Jönköping; Mo
härad, Jönköpings län; 85,39 kvkm, 523 inv.
(1923). 513 har åker. Av arealen över 80 °/o
skogbeväxta. Annex till Bottnaryd, Skara
stift, Redvägs kontrakt.
Angered, socken i v. Västergötland, n. ö.
om Göteborg, ö. om Göta älv; Vättle härad.
Älvsborgs län; 48,98 kvkm, 1,753 inv. (1923).
I n. är A. uppfylld av Vättle fjäll, i s. av
en annan kal höjdsträckning. 1,162 har åker.
Den egentliga bygden ligger i Lärjeåns
dalgång och utmed Göta älv. I A. finnas en
färg- och fernissfabrik, tegelbruk m. m. A.
bildar med Bergum ett pastorat i Göteborgs
stift, domprosteriets norra kontrakt.
Angered-Strandberg, Hilma Kristina
Elisabet, författarinna (f. 1855 10/e), dotter
till justitierådet och skalden K. G. Strandberg.
Var 1883—88 telegrafist i Fjällbacka och
debuterade därunder med en samling
bohusläns-skisser, »Västerut» (1887). Efter att ha 1888
—94 uppehållit sig i Amerika har hon, sedan
hon återvänt till Sverige, offentliggjort flera
arbeten rörande de svenska utvandrarnas liv,
näml, romanerna »Den nya världen» (1898),
och »På prärien» (s. å.) samt
berättelsesamlingen »Från det nya och gamla landet»
(1899). Karakteristiska för dessa skildringar
av det moderna Amerikas jäktade liv äro en
nervöst intensiv stämningsstyrka och en
brokig färgrikedom. Senare arbeten äro »Lydia
Vik» (1904), »Trollmark» (1907), »Hemma»
(1912). . (O. W-n.)
Angerma’nni, »ångermanlänningar»,
kallades en av de två avdelningar, i vilka de
norrländska landskapens studerande vid Uppsala
universitet voro fördelade under 1600-talet
(den andra avdelningen var vest
ro-both-n i e n s e s). Se vidare Nation.
Angerma’nnus, se Abraham us A n
d-r e æ Angermannus.
A’ngermünde, stad i preuss. prov.
Branden-burg, n. Tyskland, 70 km n. ö. om Berlin;
8,233 inv. (1919). Knutpunkt för fyra
järnvägslinjer. Dess industri omfattar gjuterier
och tillverkning av emaljerade varor.
Ångers fä^e’], stad i v. Frankrike vid
Loires biflod Maine, helt nära dess utlopp i
huvudfloden, huvudstad i dep. Maine-et-Loire;
86,158 inv. (1921). Biskopssäte. Staden är
delvis byggd på en sluttning, som krönes av
den ståtliga katedralen, en enskeppig,
kors-formig byggnad, försedd med höga kryssvalv
och utvändiga strävpelare. Påbörjad före 1152
hör denna kyrka till den begynnande
unggotikens tidigaste byggnadsverk. Dessutom
märkes ett fästningsliknande slott med 18
torn från Ludvig den heliges tid. Staden har
ett universitet med fria fakulteter. A. har
handel med det omgivande landskapets
rikhaltiga produkter av säd, vin m. m. och
driver livlig vävnadsindustri. Något ö. om
staden de berömda skifferbrotten Trelazé. A. var
fordom huvudstad i den stora och rika
provinsen och hertigdömet An jou.
Angerstein, en om svenska bergsbruket högt
förtjänt, från Tyskland invandrad släkt. Till
Sverige inkom 1639 Anders A. (1614—59),
som uppges ha biträtt vid anläggningen av
Avesta kopparverk. Hans son Johan A.
(1646—1716) bidrog 1695 att upptaga
Bisp-bergs i ödesmål råkade järngruva och
innehade 1693—1716 ett sedan nedlagt kopparverk
vid Vikmanshyttan. Dennes son Johan A.
(1672—1720) var tjänsteman i bergskollegiet
och från 1714 t. f. direktör vid Stora
Kopparberget. Hans brorson Reinhold R ü
d-k e r A. (1718—60) blev 1753 direktör för den
grövre järnförädlingen, företog 1752—53 och
1758 vidsträckta utländska studieresor för
främjande av svensk järnexport och utsågs
1759 av bergskollegiet, där han 1756 blev e. o.
assessor, att deltaga i utarbetandet av en ny
manufakturförordning. Släkten utdog i
Sverige 1874. V. S-g.
Angina, akut katarr i svalget och
inflammation i mandlarna, s. k. h a 1 s f 1 u s s (se
d. o.) eller halsinflammation.
Angina pe’ctoris, sjukdom, som
karakteriseras genom anfallsvis uppträdande, ytterst
våldsamma smärtor i hjärttrakten, vanligen
därifrån utstrålande åt vänstra armen och
förenade med en egendomlig känsla av den
djupaste ångest och beklämning. Anfallen
uppträda vanligen plötsligt, räcka från en
minut till en halv timme och sluta ofta med
uppstötning av gaser. Sjukdomens väsen är
dunkelt. (Ljd.)
Angiologi. 1. Läran om kroppens blodkärl.
— 2. Vetenskapen om vasers, urnors och
dryckeskärls tillverkning, form, namn o. s. v.
Angiöm, kärlsvulst.
Angiosarköm, elakartad kärlsvulst.
Angiospe’rmae, Angiospermer, dets.
som de gömfröiga växterna (se d. o.).
Angivare, den, som hos målsägande, allmän
åklagare eller sådan myndighet, som äger att
förordna om åtal, anmäler en person såsom
skyldig till ett brott. Jfr Falsk
angivelse, Åtalsrätt.
Angivelsebrott, se Åtalsrätt.
Angkor, O n g k o r, ruiner i Kambodja, n. om
Tonle-sap, med lämningar efter staden
Angkor-thom och många tempel, däribland Angkor-vat,
det bäst bevarade exemplet på khmerarkitektur
(se bild sp. 994). Se E. Aymonier, »Le
Cam-bodge» (3 bd, 1900—04), och Fournereau o.
Porcher, »Les ruines d’Angkor» (1890).
Angler, forngermanskt folknamn, sannolikt
uppkommet av angul = trång, långsmal
havsvik. De angler, som erövrade Britannien,
skola ha bott mellan sachsarna och jutarna.
Man antager, att Angul i detta fall varit
namn på den havsvik, som nu heter Schlei;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
