Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ankare el. Ankar (på fartyg) - Ankare (på elektrisk maskin) - Ankare (byggnadsteknik) - Ankare (dragkamp) - Ankarede - Ankargrund el. Ankarplats el. Ankarsättning - Ankarkors - Ankarkätting - Ankarlanterna - Ankarlinje - Ankarordning - Ankarpejling - Ankarspel - Ankarsrum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1021
Ankare—Ankarsrum
1022
Fig. 3.
mans, Martins, Inglefield-Lenox’,
Tyzacks och Halls. Till förankring av
fyrskepp, bojar m. m., som under lång tid i
följd avses vara förankrade och därunder
utsatta för hårt väder, användas
skålankaren och skruvankaren, vilka gräva sig
djupt ned i bottnen; de äro säkra men också
• våra att lätta.
Större fartyg ha i allmänhet flera ankaren,
•åsom bogankaren, ett om styrbord och
ett om babord, vilka i regel användas,
plikt-s n k a r e, som användes i hårt väder,
rumankare, som förvaras nerstuvat i
»fartygs-rummet», ström- och varpankaren, vilka
användas vid förflyttning (»varpa sig fram»)
eller för att hala upp fartygets akter mot
vind eller ström o. dyl. Större seglande
örlogs-fartyg hade alla dessa slag av a. Nutida
ör-logsfartyg ha i regel endast 2 bogankaren
samt ström- och varpankaren. ($~g-)
Ankare, den del av en elektrisk maskin,
vars lindningar genomlöpas av de nyttiga
• trömmarna, således vid generatorer den del,
vari fältmagneterna inducera arbetsströmmar,
och vid motorer den del, i vars ledningar de
strömmar ledas, som tillsammans med det
magnetiska fältet åstadkomma den vridande
kraften. Vid likströmsmaskiner roterar
ankaret, medan fältmagneterna äro fasta; vid
växelströmsmaskiner är ankaret i regel
stilla-•tående. Se vidare Elektriska
maskiner. Bg.
Ankare, en anordning, varigenom en
byggnads delar sammanhållas med hjälp av ett
inlagt järn, ankarjärn. Ankarjärn
användas för vitt skilda ändamål, såsom för
Ankarslutar.
att fästa träbjälkar eller järnbalkar vid
angränsande murverk eller för att fästa
takstolar, konsoler, pelare m. m. vid sitt
underlag o. s. v. Ett starkt, utåtriktat tryck å
två motstående yttermurar (t. ex. från ett på
de båda murarna vilande valv) kan
neutraliseras genom att förena dem med ett
ankarjärn (m u r a n k a r e). Ett dylikt ankarjärn
består av en dragstång. stundom så
an
ordnad, att den kan sammanspännas med
kilar eller skruvförband, samt de s. k. an
k arslu tar na, kryss el. plattor av järn,
som äro fast förenade med dragstången och
tjäna till att upptaga murens tryck. Icke
sällan lämnas sådana ankarslutar synliga å
fasaden och utbildas ornamentalt (se fig.)
eller formas som bokstäver, siffror o. s. v.
Ankare, sista man i ett dragkampslag.
Ankarede, lappkapell i Frostvikeus socken
i Jämtland vid n. ö. stranden av Stora Blåsjön.
Ankargrund el. Ankarplats el.
Ankarsättning, vattenområde, där djup och
bottenbeskaffenhet lämpa sig för förankring
av fartyg. God ankarplats utmärkes å
sjökort och kartor med ett ankare (i)-
Ankarkors, se Kor s.
Ankarkätting, av järn eller stål, har sin
ena ände fäst vid ankaret och den andra
ombord å fartyget. A. tillverkas i längder
om 20—30 m, vilka sedan klammas ihop
Länkarna förses i allmänhet med mellanstol
par för att göra a. starkare. På mitten av
första och sista längden sitter en 1 e k a r e,
för att i kättingen möjligen uppkomna
»törnar» (knutar) må kunna utslås. Ä mindre
fartyg användes ofta ståltross i st. f. a.
Innan a. i början av 1800-talet kom i bruk,
användes ankartåg av hampa. (ö—g.)
Ankarlanterna, se Lanterna.
Ankarlinje, den linje, varpå fartygens an
karen ligga i en ankarordning.
Ankarordning, de bestämda lägen, i vilks
fartyg förankras i förhållande till varandra
och till land.
Ankarpejling avser bestämmande av eti
förankrat fartygs
läge genom att taga
kompassriktning till
föremål i land eller
genom
vinkelmätningar. Genom a. kan
observeras, om
fartyget »ligger för
ankaret» (icke driver).
Ankarspel, mekanisk inrättning, varmed
ankaret upplyftes från sjöbottnen. På nyare,
större ångfartyg drivas a. alltid med ånga el.
elektricitet. Jfr Bråspel o. Gångspel.
Ankarsrum, säteri och bruk i n. ö.
Småland, invid A:s station å
Västervik—Hults-freds järnväg samt vid Botorpsströmmens
utlopp ur Långsjön, v. om Västervik;
Hallinge-bergs socken, Kalmar län. Omfattar gjuteri,
mekanisk verkstad, pressverk och emaljerverk
Tillverkar handelsgjutgods, ss. spislar, ka
miner och grytor, byggnads- och sanitetsgods
Driver dessutom jordbruk och sågverksrörelse.
Mellan sjöarna Stora och Lilla Flugen är ett 16
m högt vattenfall i Svartström monterat till
elektr. kraftstation med en 4 km lång
kraftledning till bruket. Till A. hör lastageplatsen
Värkebäck vid Värkebäcksviken.
Brukets taxeringsvärde är 625,000 kr.,
säteriets 175,000 kr. Ägare är a.-b. A :s bruk: ak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
