Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anlag - Anlagstyp - Anlovning el. Upplovning - Anläggningshöjd - Anlöpa - Anmärkaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1029
Anlagstyp—Anmärkaren
1030
vikelse frln det normala tillståndet, som kan
betinga en disposition för sjukdom eller
utgöra ett förvärvat sjukligt anlag. Hos ett
organ, som en gång varit sjukt, kvarstår ofta
en ökad benägenhet för insjuknande på nytt.
Liksom vissa sjukdomar (t. ex.
blödare-sjukan) eller missbildningar (t. ex.
sexfing-righet) kunna gå i arv, kunna ock vissa
anlag, som förefunnits hos fadern eller modern
eller hos båda, på likartat sätt framträda
hos avkomman. Sålunda se vi barn av sina
föräldrar ärva anlag för tuberkulos, gikt,
sinnesrubbning, svulstbildningar av olika slag,
såsom kräfta, o. s. v. Då härvid de allmänna
lagarna för ärftligheten gälla, finner man
stundom, att ett anlag liksom överhoppar en
generation för att åter framträda i nästa.
Sjukdomsanlagen växla och framträda olika
starkt för olika sjukdomar under olika
åldrar. Även betingar olikheten i kön särskilda
sjukdomsanlag, huvudsakligen beroende på
den så olika organisationen och
könsfunktio-nen hos mannen och kvinnan. I samband med
menstruationen, förlossningen, barnsängen och
digivningen framträda en mängd egendomliga
rubbningar och sjukdomsanlag. Dispositionen
för sjukdomar är störst under första
levnadsåret, avtager så till pubertetstiden, då en
ökning sker, varpå ny minskning fås till ett
minimum vid 24—30 år, följt av småningom
skeende tilltagande. Vissa anlag, såväl
ärvda som förvärvade, kunna övervinnas genom
klok behandling och under gynnsamma
förhållanden. Se vidare Ärftlighet. (Ljd.)
Anlagstyp, se Ärftlighet.
Anlovning el. U p p 1 o v n i n g, genom
roder eller segel vrida ett fartygs förstäv mot
vinden. Motsats: avhållning.
Anläggningshöjd, ett bröstvärns inre
överkants höjd över det för skyttarna avsedda
bakom va rande planet.
Anlöpa, förändra färg eller glans (särskilt
om metaller). Orsak till färgändringen är
bildningen på metallens yta av ett tunt,
främmande skikt, vilket ger interferensfärger
(på samma sätt som t. ex. vid Newtons
färgringar eller vid ett tunt öljeskikt på en
vattenyta). Så anlöpa t. ex. silverföremål på
grund av sulfidskikt, som bildas genom
svavelväte i luften; oädla metaller på grund av
oxidskikt, som bildas genom syreupptagande.
Tjockleken av ett dylikt oxidskikt är beroende
dels på upphettningstemperaturen, i det
oxideringens hastighet kraftigt ökas med
temperaturen, dels, ehüru i mindre grad, på tiden
för upphettningen. Eftersom
anlöpningsfär-gen ändras med tjockleken av skiktet, är den
också ett kriterium på den upphettning
(temperatur X tid) ett provstycke undergått. Häri
ligger orsaken till anlöpningsfärgens
utomordentligt stora praktiska betydelse vid
stålets manufakturering. Ett kolstål, som
härdats från t. ex. 800° C, består till övervägande
del av m a r t e n s i t, den instabila
beståndsdel, i vilken kolet (»härdningskol») befinner
sig i molekylär finfördelning, fast
lösning, i a-järn, och som utmärkes av stor
hårdhet och ytterlig sprödhet. Denna senare
gör det härdade föremålet oanvändbart, så
snart några stötpåkänningar förekomma. Om
nu det härdade stålstycket återupphettas i
luft, t. ex. till 240° under någon tid, sker —
samtidigt med en på ytans oxidering beroende
gulfärgning — en inre omvandling. Denna
består däri, att det molekylärt finfördelade
kolet urskiljes i form av submikroskopiskt
små järnkarbid-(cementit-)partiklar
(»karbidkol») ; denna övergång av martensit till
troostit — som det uppkommande fasta
k o 11 o i d a 1 a systemet kallas — inträffar
redan vid så låg temperatur som omkr. 110°;
vid omkr. 270° inträder en ytterligare
omvandling (sönderfall av austenit, fast
lösning i 7-järn). I troostithaltigt tillstånd har
stålet sin största hållfasthet. Som troostiten
sönderfaller vid starkare upphettning, bör
denna ej gå för långt; ju högre den drives,
desto mera av härdningsverkan borttages.
För olika ändamål böra de härdade
kolståls-föremålen upphettas olika starkt; därvid
be-dömes anlöpningsgraden i regel efter
ytfärgen. Sålunda anlöpa
stämplar o. dyl till gul färg .... (200—240° C)
rakknivar och extrahårda verk-
tygsstål till brunröd färg .... (265° C)
hårda borr- och hyvelstål till
mörkgul eller purpurröd färg .. (275° C)
bordsknivar, fjädrar, till blå färg (295° C)
Man brukar efter utförd härdning
verkställa anlöpningen t. ex. över koleld eller i
sandbad, tills önskad färg uppträder, och
sedan hastigt bringa anlöpningen till att
avstanna genom neddoppning i vatten. Inom
industrien sker anlöpningen till stor del i bad
av noggrant känd temperatur, t. ex. smält
blylegering eller olja, varvid på grund av
syrets utestängande anlöpningsfärger bruka
utebli. För nutida specialstål gälla andra
an-löpningstemperaturer än de ovan uppgivna. —
Anlöpningsfärger användas ej sällan för
or-nering av metallföremål. Så giva även t. ex.
koppar, mässing och nickel vackra
anlöpningsfärger. C. B.
Änmärkaren, politisk tidning i Stockholm,
började utgivas mars 1816 av F. Cederborgh
(se denne) men fick värde och betydenhet
först följ, år, då Georg Scheutz (se denne)
ingick som medägare och med redaktör. Mellan
dem uppstod 1820 en brytning, varefter
Cederborgh utgav »Anmärkaren» och Scheutz
»Anmärkarne». Denna senare tidning, i vars
redaktion J. Johansson (se denne) ingick,
om-bildades nov. 1820 till det bekanta
halvveckobladet Argus (se d. o.). Cederborghs
Anmärkaren fortlevde fast med ringa spridning
till april 1829. A. var Sveriges första
egentliga oppositionstidning. Dess sätt att behandla
det s. k. Värmdömålet 1819 (en länsmans
försök att pina en misstänkt till bekännelse)
var helt enkelt epokgörande; så hade
allmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
