Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anrikning, Malmanrikning - Anrop - Ansaldo-verken - Ansats - Ansatsrör, Ansatsränna - Ansbach - Anschütz, Gerhard - Anschütz, Heinrich Eduard - Anseele, Eduard - Anselm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1061
Anrop—Anselm
1062
de kunna bortföraa av en genom
sättmaski-nen gående vattenström, under det att
malm-mineralkornen nedsjunka till rummets
botten och kunna uttagas för sig. Då bord och
härdar användas, får godset, uppslammat i
vatten, utrinna på ett lutande plan, där
gråberget bortskiljes men malmmineralen
kvar-stanna. Vid torranrikning avskiljas medelst
en luftström de lättare ofyndiga bergarterna
från de tyngre malmmineralen. Oftast
er-hålles jämte malm och gråberg även en
mel-lanprodukt, som måste ytterligare finkrossas,
för att malmmineralen nöjaktigt skola kunna
urskiljas. Vid den magnetiska anrikningen
får anrikningsgodset passera genom ett av
starka magneter åstadkommet magnetiskt
fält. De magnetiska malmmineralen dragas
då till magneterna och skiljas härigenom
från det ofyndiga.
Den s. k. flotationsanrikningen tillgår i
stort sett så, att det finkrossade godset
blandas med olja och stundom även med
någon syra för rengöring av mineralkornens
yta samt införes tillsammans med pressluft
eller ånga under vattenytan i en låda. Olja
och luftblåsor häfta då vid mineralkornen
och upplyfta dessa till vattenytan, där de
bortgå över lådans kant, under det att
gråberget nedsjunker till lådans botten och
avföres. E. S. B.
Anrop, det rop, med vilket en post, i
de fall hans instruktion så föreskriver,
hejdar en mot honom kommande eller honom
passerande person, som han icke igenkänner
eller som icke har rätt att passera. Först
ropas »halt» och, sedan den anropade stannat,
»vem där?» (på tyska werda?, på franska qui
vive?, på ryska ktå idjåt?). Om anrop ej
åt-lydes, skall posten i vissa fall skjuta.
Inom ör logsflottorna finnas
regle-menterade anrop och svar, avsedda för
kon-trollering av båtar, som under mörker eller
tjocka närma sig fartyg eller utsatt bevakning.
AnsaTdo-verken, ital. industriella
anläggningar nära Genua, omfattande skeppsvarv,
vapen- och ammunitionsfabriker, fabriker för
tillverkning av motorer och flygmaskiner m. m.
Fingo under världskriget ett storartat
uppsving men ha efter fredsslutet drabbats av
stora ekonomiska svårigheter.
Ansats, en utspringande, mindre kant, i
synnerhet på maskindelar.
Ansatsrör, Ansatsränna, kort rör eller
ränna, varigenom vätskor avtappas från kärl.
A’nsbach, stad i Bayern, omkr. 40 km s. v.
om Nürnberg; 20,608 inv. (1919). Livlig
fabriksverksamhet och handel med
jordbruksprodukter. — Var fordom residensstad i
markgrevskapet Ansbach. Detta jämte
markgrevskapet Bayreuth hörde till en gren av huset
Hohenzollern och kom 1806 till Bayern.
A’nschütz, Gerhard, tysk statsrättslärare
(f. 1867), prof, vid universitetet i Heidelberg.
Har utövat en omfattande
författarverksamhet i statsrättsliga, statsförvaltnings- och
kyrkorättsliga discipliner. Är en av utgivarna
av den nya, helt omarbetade upplagan (1920
—22) av det berömda verket »Handbuch der
Politik» (1911 ff.).
A’nschütz, Heinrich Eduard, tysk
skådespelare (1785—1865). Spelade vid Breslaus
Stadtteater (1814) unga älskare och hjältar
och kom 1821 till Wiens Hofburgteater, dä?
han i 40 år var tragediens förnämsta stöd
Allra mest berömd blev han som kung Lear,
Wallenstein, Miller (i »Kabal och kärlek»)
Se vidare K. Mantzius, »Skuespilkunstens hi
storie», VI: 3.
Anseele [a’nsèla], Eduard, belg. social
demokrat (f. 1856). Urspr. typograf, därpå
skriftställare — han har författat flera
bonderomaner —, slutligen tidningsredaktör och
politiker. Bland Gents arbetare stiftade A
1899 den stora konsumtionsföreningen
»Voor-uit» (»förtänksamhet»). Medlem av
deputeradekammaren från 1894, är han där en av
socialisternas ledare. Klok, fast och sansad,
åtnjuter A. stort anseende ej blott i sitt
hemland utan ock inom den socialdemokratiska
världsrörelsen. Arbetsminister 1918—21.
A’nselm (lat. Anse’lmus), ärkebiskop av
Canterbury, »skolastikens fader» (1033—1109).
F. i Aosta i Piemont, ingick A. efter flera inre
kriser under år av kringflackande världsliv
i det normandiska klostret Bec, vars prior
och abbot han senare blev. 1093 kallades han
av Vilhelm II Rufus till ärkebiskop i
Canterbury. Här invecklades A. i ständiga strider
med konungen. På grund av sin strid med
Vilhelm II och Henrik I om investituren (se
d. o.) blev han två gånger tvungen att gå i
landsflykt. En kompromiss kom slutligen till
stånd genom konkordatet i London 1107. (Se
England, historia.)
I sin teologi ställde sig A. på
dialektikens ståndpunkt. Han sökte med dess hjälp
förklara kyrkolärans huvudpunkter. A. blev
härigenom skolastikens förste grundare.
Liksom Augustinus tog han som utgångspunkt
tron men tilläde, att det i egentlig mening
frälsande är kunskapen i förening med tro.
Utsikt över Ansbach.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
