- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 1. A - Arcimboldus /
1099-1100

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antimonföreningar - Antimonglans, spetsglans - Antimoniat - Antimonit - Antimonlegeringar - Antimonoxiklorid, Antimonpentaklorid, Antimonpentasulfid, Antimonpentoxid, Antimonsalt, Antimonsmör, Antimonsyra, Antimontriklorid, Antimontrioxid, Antimontrisulfid och Antimonväte - Antinomi - Antinomism - Antinomistiska striden - Antinosin - Antinous

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1099

Antimonglans—An tinous

1100

het. De kunna ej användas i glas- eller
stengodskärl, enär ingående fluorider härvid fräta.

Antimonpentoxid, antimonsyra,
Sb2 Os, erhålles genom inverkan på antimon
av rykande salpetersyra. Det är ett gulvitt,
i vatten olösligt pulver. Dess salter, an
ti-m o n i a t e r, motsvara hydraterna:
ortoanti-monsyra, H3SbO4, pyroantimonsyra, H4Sb2O7,
och metaantirnonsyra, H Sb O3. Av
motsvarande salter är t. ex. surt
kaliumpyroanti-moniat, K2 H2 Sb2 O7, 6 H2O, ett reagens på
natrium, enär motsvarande natriumsalt är
nästan olösligt i vatten.

Antimontrisulfid, svavelantimon,
Sb2 S3, utfälles som en orangeröd fällning, då
vätesvavla inledes i ej alltför starkt sura
lösningar av trevärdig antimon. Vid torkning
blir pulvret mörkare och övergår vid
smältning i den gråsvarta, kristalliniska form, som
i naturen bildar mineralet antimonglans.

Antimonpentasulfid, »guldsvavel»,
Sb2 S5, framställes dels genom fällning med
vätesvavla ur lösningar av 5-värdig antimon,
dels genom tillsats av svavelsyra till n
a-tr iumsulf an t imo ni at, Schlippes salt,
Na3 Sb S4, 9 H2 O. A. är ett orangerött pulver,
lättlösligt i alkalier och alkalisulfider. Inom
gummiindustrien inblandas
antimonpentasulfid i kautschukmassan för befordrande av
vul-kaniseringsprocessen och till dess rödfärgning.
Både antimontrisulfid och -pentasulfid
användas i tändsticksindustrien och
fyrverkeritekniken, enär de blandade med kaliumklorat lätt
tändas och brinna med stark värmeutveckling.
Båda sulfiderna äro av syrekaraktär, lösas i
alkalier och i alkalisulfider och bilda i senare
fallet rena sulfosalter, varpå förut nämnda
Schlippes salt är ett exempel.

Antimonväte, stibin, H3 Sb, är en
gasformig förening, som uppkommer vid inverkan
av »nascerande» väte ur saltsyra och järn på
lösta antimonföreningar eller genom reaktion
mellan saltsyra och antimonmagnesium. A. är
en mycket obeständig gas, som vid
arsenikprov (se d. o.) kan förväxlas med arsenikväte,
vilket den mycket liknar. E—t N—n.

Antimonglans, även kallat spetsglans,
ett av svavelantimon, Sb2 S3, bestående, i
långa stänglar kristalliserande, blyfärgat
mineral. Viktigaste antimonmalm; finnes i
vårt land sparsamt vid Sala. Se vidare A
n-timonföreningar.

Antimoniät, salt av antimonsyra, se
Antimonföreningar.

Antimonit, salt av antimonsyrlighet, se
Antimonföreningar.

Antimönlegèringar, se Lagermetaller,
Stilmetaller och V i t m e t a 11 e r.

Antimönoxiklorld,
Antimönpenta-klo rid, Antimonpentasulfid, A
n-timönpentoxid, Antimönsalt, A
n-timön sm ö r, Antimonsyra, A n t
i-mön t riklo rid, An t imön t rioxid,
Antimontrisulfid och A n t i m ö n v
ä-te, se Antimonföreningar.

Antinomi, strid mellan motsatta lagar,
motsatsen mellan varandra upphävande
påståenden (tes och antites), som vart för sig synas
lika berättigade. Kant (se denne) uppställer
fyra antinomier.

Antinomi’sni (av grek, anti, emot, och
nomos, lag), en benämning på varje livsriktning
eller åsikt, som för att giva fullt utrymme
åt människans frihet tillbakasätter sedelagen,
dess bud och efterlevnad. En dylik,
kristendomens djupa sedlighetskrav motsatt,
antino-mistisk strömning har från apostolisk tid än
smygande, än uppenbart följt den kristna
historien åt.

Antinomi’stiska striden, en strid mellan
luterska teologer under reformationens första
tid (efter 1527). Upphovsmannen var Johann
Agricola, som var så starkt gripen av
evan-gelii frälsningsmakt, att han betraktade 1 a
gen som oväsentlig, såväl för
åstadkommande av tro — Guds i evangelium förkunnade
godhet vore därtill tillräcklig — som för den
pånyttföddes fortgående bättring, vilken
följer allena ur det nya andliga livet. Emot
Agricola uppträdde med stor häftighet Luther
själv (1537). Efter Luthers död fortsattes
striden på 1550-talet av Amsdorf och andra
mot Melanchthon och dennes anhängare.
Kon-kordieformeln sökte bringa frågan till
avgörande: lagen är väsentlig, såväl för
åstadkommande av tro som för den pånyttfödde.
Genom lagen skall människan rätteligen lära
känna sina synder; även den pånyttfödde
behöver lagen såsom en viss regel, efter vilken
han kan och bör rätta sitt liv. (Om
anledningen till namnet antinomistiska striden se
Antinomis m.)

Antinosin, antiseptikum, natriumförening
med n o s o f e n (se d. o.), blått pulver, lösligt
i vatten, alkohol eller glycerin.

Anti’nous (grek. Anti’noos), en skön yngling
från Bitynien, kejsar Hadrianus’ älskling och
förtrogne. Han drunknade i Nilen (130 e. Kr.)

Antimonglanskristaller.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:11:31 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfda/0672.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free