Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antinous - Antiochos (namn) - Antiochos (syrisk konung) - Antiochos III, den store (syrisk konung) - Antiochos IV Epifanes (syrisk konung) - Antiokenska skolan - Antiokia (Syrien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1101
Antiochos—Antiokia
1102
Senantik Antinous-staty.
eller gav sig frivilligt döden — såsom
folksägnen förtäljde — för att därigenom, enligt den
tidens tro, kunna förlänga sin herres liv.
Hadrianus grundläde till hans ära staden
Antinoopolis vid den plats, där han
omkommit, uppreste till hans förhärligande tempel
och bildstoder samt lät årligen fira en fest
till hans minne. A :s gestalt blev ett mycket
omtyckt ämne för de bildande konsterna.
Anti’ochos (lat. Anti’ochus), namn på 13
syriska konungar av seleukidernas ätt.
Märkligast bland dem voro följande.
Antfochos, syrisk konung (323—261 f. Kr.).
Ärvde efter sin fader, Seleukos Nikator, 281 f.
Kr. det oerhörda rike, som då innefattade
Persien och Mesopotamien,
Syrien och största delen
av Mindre Asien och som
denne grundat på
spillrorna av Alexander den
stores välde. Han måste
mot yttre fiender och
upprorsmän föra många,
delvis mindre
framgångsrika krig, över de i Asien
inbrytande gallerna (kelterna) vann han
emellertid en seger, som förvärvade honom
namnet Sotèr (»räddaren»). I ett senare krig
mot dem förlorade han livet.
AntFochos III, den store, syrisk konung
(242—187 f. Kr). Besteg tronen 224 f. Kr.
Även hans regeringstid upptogs av krig mot
grannrikena och upproriska ståthållare. Ett
krig mot Ptolemaios Filopator i Egypten
slutade med ett stort nederlag för A. vid
Rafia i Syrien (217), varigenom bl. a.
Feni-cien och Palestina, som voro ständiga
tvisteämnen mellan Syrien
och Egypten, gingo
förlorade. Efter
segrar, vunna på
krigståg 209 mot Partien
och Baktrien, gavs
honom tillnamnet
»den store». Senare
kom han i beröring
med romarna, vilka
till en början
bemötte honom med
mycken hänsyn men
senare framställde
fordringar (bl. a. att
A. skulle utlämna
Hannibal, som flytt till honom), vilka ledde
till krig. A. led däri ett avgörande nederlag
nära Magnesia vid Sipylos (190) och måste
i den därpå följande freden avträda hela
Mindre Asien och erlägga en oerhörd
penningsumma samt förbinda sig att utlämna
Hannibal. Kort efter detta nederlag, som för
alltid bröt det seleukidiska rikets makt, blev
A. dödad under ett krigståg.
AntVochos IV Epi’fanes (den lysande),
syrisk konung 175—163 f. Kr., son till föreg.
Framkallade genom sitt tyranni och sin
girighet judarnas uppror under mackabéerna.
Antiokènska skolan, en ur den
hellenisk-syriska kyrkan framgången teologisk
riktning, vars främsta medelpunkt var Antiokia i
Syrien. Man plägar skilja mellan en äldre
skola (omkr. 270—360), som bildats av
Lukia-nos från Samosata (d. 311), och en yngre,
den egentliga, som utgick från Diodoros av
Tarsos samt företräddes av en skara lärda
och skarpsinniga teologer, såsom Kyrillos
av Jerusalem, Johannes Krysostomos,
Theo-doros av Mopsuestia m. fl. Den antiokenska
skolan utmärkte sig, i motsats till den
alexandrinska, genom en sansad historisk
bibeltolkning med förkastande av den allegoriska
uttydningen. I fråga om Kristi historiska
existens fasthöllo antiokenerna verkligheten och
väsentligheten av Kristi mänskliga natur och
uppenbarelse. Föreningen av det gudomliga
och det mänskliga i Kristus betraktades
endast som ett Guds fulla inneboende i män
niskan Jesus. J- Hdr.*
Antiokia, fordom stad i n. Syrien i floden
Orontes’ (nuv. Nahr el-Asis) dalgång. Kallas
nu Antakije (se d. o.).
A., som anlades 301 f. Kr. av Seleukos
Nikator, är nu endast en skugga av vad det var
under seleukidernas välde; då omtalades det
som »det sköna A.», »österns krona» o. s. v.
Störst var A. under Antiochos den store och
under de romerska kejsarna, då det med sin
halva million människor tävlade i prakt med
Rom. A. var även en huvudplats för den
sen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
